Strejkdrama som ger en skön känsla av upprättelse

“CODA”-regissören Sian Heder är tillbaka med ett charmigt strejkdrama. Ett hundratal funktionsnedsatta amerikaner stormar San Fransioscos federala byggnad och vägrar gå innan de fått sina rättigheter tillgodosedda. En film man blir glad av.

Publicerad:

Ni minns väl “CODA”, den charmiga uppstickaren på Sundance 2021 som Apple nöp för rekordhöga $25.000.000? Regissören Sian Heder är tillbaka med en ny film som Apple producerat från start denna gång; en biopic om aktivisten Judy Heumann.

“Being Heumann” fokuserar på en specifik del av Judys liv, närmare bestämt då hon drog igång en protest för att driva igenom funktionsnedsattas rättigheter. Fem år tidigare hade den så kallade ”Section 504” lagstiftats för att ge personer med funktionsnedsättning ökad tillgänglighet i offentliga miljöer. Bara en sådan sak som att ta sig runt på stan i rullstol är omöjligt när trottoarkanterna hindrar en från att korsa övergångsstället!

Men att hyvla ner alla USA:s trottoarkanter och bygga om landets offentliga rum kostar miljarder. Så åtgärderna bortprioriteras, och 1977 har lagen fortfarande inte implementerats fullt ut. En underskrift från ministern för hälso-, utbildnings- och välfärdsfrågor (HEW), Joseph Califano Jr. (Mark Ruffalo), behövs för att få igång ändringarna.

Men Califano inser att en sådan underskrift och de enorma kostnader den skulle medföra även skulle innebära slutet på hans karriär. Ett godkännande skulle kosta nationen miljarder! Så han duckar och gör sig oanträffbar. Tills Judy får nog, packar sin tandborste “utifallatt”, och beger sig tillsammans med övriga funktionsnedsatta för att kräva att ”Section 504” äntligen implementeras.

Jag sitter med ett småleende filmen igenom

En film om en strejk för funktionshindrades rättigheter kanske inte låter så jättespännande, men jag satt med ett småleende filmen igenom. Här finns ju inga direkta överraskningar eftersom filmen följer en händelse som skett i verkligheten. Händelsen är dock oerhört varmt och charmigt berättad. Filmens två timmar och sju minuter skulle kunna tajtats till något, men är annars alltigenom underhållande.

Dessutom är den den tankeväckande. I filmens början möter vi Judy (Ruth Madeley) som våndas i sängen. Hennes vårdbiträde är försenad och Judy klarar inte att komma upp och ta sig till toaletten själv. Och den mardrömslika rullstolsfärden som sker mitt i gatutrafiken, eftersom rullstolen inte kommer upp och ner från trottoaren. För att inte tala om trapporna utan ramp.

Eller Califano som ursäktar sin ovilja att skriva under med att det inte är försvarbart att spendera så mycket pengar på så få människor. Var är de?

Han får svaret att anledningen till att han inte ser dem, är att de inte kommer ut. För 1977 var ungefär 30 miljoner av USA:s befolkning funktionsnedsatta, vilket motsvara ungefär 14-15 procent. (Kostar det inte mer att hålla så många människor borta från arbetsmarknaden, kan man tänka?)

Den längsta ockupationen av en federal byggnad i USA:s historia

Strejken varade i 28 dagar och är den längsta ockupationen av en federal byggnad i USA:s historia. För demonstranterna tar sig in på HEW-kontoren och vägrar ge sig av innan pappret skrivits under. Det blir nästan lite collegefilm av strejkarnas aktiviteter under den långa väntan, såsom hångeltält och instruktionsteckningar av hur man har sex i rullstol. 

Men framför allt genomsyras filmen av en stark gemenskap. Ett hundratal döva, blinda och på olika sätt funktionsnedsatta skådespelare syns i rollerna, framför allt Madeline Delp som organiserar strejkarbetet tillsammans med Judy. En film man blir glad av att se.

“Being Heumann” inledde Torontos filmfestival 2026, och fortsätter filmfestivalrundan i USA och London innan släppet på Apple TV den 13 november. En fin filmupplevelse som efterlämnar en skön känsla av upprättelse. Rekommenderas varmt!


Snabbfakta ”Being Heumann” 

Regi: Sian Heder
Skådespelare: Mark Ruffalo, Ruth Madeley
Genre: Drama
Speltid: 2 tim 7 min
Svensk premiär: 13 november 2026 på Apple TV
MovieZines betyg: 3/5