”Schmigadoon!” är en parodisk tolkning av den gamla skolans Broadway-musikaler. Med för lite humor och oinspirerade sång- och dansnummer missar ”Saturday Night Live”-veteranerna att skapa en underhållande sommarserie med råge.

Det finns betydligt mer kryddigt krut än vän mellanmjölk i stjärnspäckade ”Gunpowder Milkshake”. Tre generationer av lönnmördare in neonfärger får intresset att rusa i taket, men den emotionella biten lyfter aldrig till de annars pulshöjande nivåerna.

Michael Jordan har ersatts av LeBron James, men annars är mycket sig likt när Snurre Sprätt och hans vänner återigen spelar cartoontwistad basket med höga insatser. Förutom då att allt är större, snabbare, smartare och snyggare. Det må vara en av filmarkivets mest otippade uppföljare, men 2020-talsuppdateringen klär Space Jam förvånansvärt bra.

”Loki” på Disney+ erbjuder ett kärt återseende av den charmiga antihjälten, spännande tidsresor och känslomässiga urladdningar som vi sällan skådat hos Marvel.

Liza Marklund och James Patterson är två av manusförfattarna till seriemördarrullen baserad på deras egen bok. Vi får skymta såväl svenska skådespelare som miljöer men filmen i sig är en stark “Snömannen”-rival som sämsta Hollywood-thriller på skandinavisk mark.

Regissören Oliver Stones film om bandet The Doors är en skildring av dekadens, musik och själasökande. I centrum står sångaren Jim Morrison.

Joachim Trier är onekligen en hejare på att skapa vackra bilder och samla begåvade skådespelare. Men när han ska berätta om en helt vanlig kvinnas liv blir det mest ett tomt triangeldrama utan något att tillföra genren.

Kan den här filmserien bli något mera ”fast” & ”furious”? Jo, men tydligen. Med raketmotorer på bilarna och dramatiska såpavändningar bjuder film nummer nio på en vild åktur. De emotionella bitarna faller något platt, medan actionscenerna lyfter franchisen till nya höjder – bokstavligen.

Där första “Fear Street” återupplivade 1990-talets slasher-trend så får vi här 70-tal och dess sommarläger, och det är minst lika våldsamt, proffsigt och underhållande som första omgången.

Michelle Pfeiffer påminner oss om vilken suverän skådespelare hon är när hon som pank överklassdam lyfter det här stundtals roande men lite sömniga indiedramat.

Med Snurre Sprätt och hans gäng tillsammans med Michael Jordan som dragplåster bjuder ”Space Jam” in till en skruvad basketmatch. Resultatet är en familjekomedi som kräver intresse för sporten som spelas och filmens stjärnor för att kunna uppskattas.

De som älskar “Wrong Turn”-filmerna och dess vältrande i blodiga effekter bör nog vända om. Den här rebooten prövar något annorlunda och även om den inte lyckas helt så är det välgjord spänning med en stark avslutning.

Vad händer om man kör ner “Terminator”, “The Thing” och “Alien” i en köttkvarn och låter Chris Pratt reda ut slamsorna? Man får “The Tomorrow War” – en actionmacka utan en enda originell ingrediens, som smakar därefter.

Den femte filmen i ”The Purge”-serien skruvar upp våldet men missar poängen. Större betyder inte alltid bättre, och med ”The Forever Purge” har denna thriller-franchise slutligen tömts på sista droppen blod.

Liksom “Scream” för 25 år sedan så återupplivar den här R.L. Stine-filmatiseringen den ständigt bespottade slasher-genren. Referenserna duggar tätt, blodet flyter och vi får en lite annorlunda skräckis som bör passa fans av genren som handen i handsken.

Avengers-hjälten Black Widows första egna äventyr bjuder på klassisk spionaction som andas allt från James Bond till Jason Bourne, men känns tyvärr allt för anpassad efter Marvel-mallen i en film som kommer minst fem år för sent.

Härliga karaktärer och fin animation slösas bort på berättelse utan tydligt mål och mening. Filmen lyckas bre på för mycket extra av allting och resultatet blir mestadels rörigt kaos.