“Greenland 2: Migration” utspelar sig fem år efter första filmen, där jorden träffades och ödelagdes av jättekometen Clarke. Familjen Garrity med pappa John (Gerard Butler), mamma Allison (Morena Baccarin) och sonen Nathan (som i uppföljaren blivit tonåring och nu spelas av Roman Griffin Davis) hörde till den utvalda skaran som fick skydd i en bunker på Grönland.
Där har de blivit kvar. Efterverkningarna av Clarke är fortfarande enorma. Tsunamis, hagelstormar, vulkanutbrott, toxisk luft, och radioaktivitet. Dessutom har bitar av kometen fastnat i jordens omloppsbana, och haglar ner med jämna mellanrum för att orsaka fler bränder och ännu mera ödeläggning. Världen är ett rasande inferno.
Bunkerlivet är glåmigt men håller dem vid liv. Men jordskorpans titaniska plattor rör på sig och en jordbävning ödelägger deras enda trygga hemvist. Familjen tvingas ut för att söka ny fristad.
En vacker och skrämmande värld
Filmens färgpalett är murrigt gråbrun, och landskapet lika vackert som skrämmande. En lekplats för naturens enorma krafter, vare sig det gäller lavaströmmar, skogsbränder, eller vattendränkta stadsruiner. Solens strålar når inte riktigt ner, så familjen rör sig i ett dunkel och ljusfattig värld, fint illustrerad av svenske filmfotografen Martin Algren.
Men även människor utanför Garritys bunker har överlevt Clarke. Familjen stöter på stråtrövare och zomblieliknande människor vars yttre deformerats av radioaktivitet, men också hjälpande händer i form av föreståndaren för ett hem med lyckligt ovetande alzheimerspatienter i London, och en fransk familj som pekar ut vägen mot räddningen.
En forskare i bunkern, Dr. Casey Amina (Amber Rose Revah) har nämligen teorier om att Clarkes största krater är en beboelig plats som skyddar mot radioaktivitet. Den ligger i södra Frankrike, och det är dit de är på väg. Men strapatserna är enorma. De tar sig från Grönland till ett översvämmat Liverpool via båt, och måste sedan ta sig över engelska kanalen som torkat ut och lämnat en djup ravin.
Fantasieggande resa bland tsunamis, vulkanutbrott, och toxisk luft
Vägen kantas av eldregn, tsunamis, jordbävningar, orkaner, och andra faror som familjen måste överlista. De ständigt uppkommande olika överlevnadsmomenten håller uppmärksamheten fint under filmens en timme och 38 minuters längd. Och det är en fantasieggande resa, särskilt som jorden faktiskt gått igenom flera förstörelsefaser redan. Oundvikligen kommer det hända igen. Men hur? Vissa ingredienser känns realistiska, andra mindre trovärdiga.
Dessutom känns familjen aldrig hotad på riktigt. Det går lite för lekande lätt för dem. Första filmen hade färre motgångar, men de bottnade i en högst realistisk känsla av panikslagna människor under en katastrof. Där fanns även familjens interna konflikter som höjde ribban.
Det gör att uppföljaren känns plattare än originalet. Strapatserna känns generiska, de susar snabbt förbi, alltför enkla att lösa. Men “Greenland 2: Migration” är fortfarande sevärd. Den är underhållande för stunden och dessutom riktigt vackert filmad med en kamera som för in oss i händelsernas centrum och med ett tema som får en att fundera – och njuta lite extra av solen och världen runt omkring oss idag.
Snabbfakta om ”Greenland 2: Migration”
Regi: Ric Roman Waugh
Skådespelare: Gerard Butler, Morena Baccarin, Tommie Earl Jenkins
Genre: Action
Speltid: 1 h 38 min
Biopremiär: 26 januari 2026
MovieZines betyg: 3/5
