Handlingen är ungefär densamma som i Rasmus Anderssons roman ”De oönskade” bortsett från att arenan är flyttad från Sverige till det rurala England.
På äppleciderfabriken står Danny, otroligt spelad av debutanten Eddie Waller, med en fot i strumplästen. Danny är en stökig pojke i en klass där resten av eleverna förhåller sig till honom och hans vredesutbrott och terror. Han är bråkig och stör koncentrationen hos de andra eleverna. Hans sko ligger i ett hav av äpplen, på väg att bli cider. I en enda scen förklaras så mycket och det är också en av filmens snyggaste ögonblick – eloge till svenska Nea Asphäll som står för fotot.
Saoirse Ronan (”Lady Bird”, ”Unga kvinnor”) spelar Maria, en ung lärare som hotas med sparken om hon inte lyckas styra upp dynamiken i klassen. När Danny puttar sin klasskamrat Pauline (Nia Brown) över räcket och bryter armen på henne eskalerar situationen i rasande fart. Maria fattar snart ett impulsivt beslut som kommer att påverka resten av filmen, men vad man först trodde ska komma att vändas och vridas på många gånger.
Även om Marias beslut är isande ondsefullt är det ett som vi tampas med att ömsom ifrågasätta och ömsom känna är helt legitimt för det gör att frågor gror i våra huvuden.
Mer komedi än thriller
“Bad Apples” är mer komedi än thriller och mer Ruben Östlundsk än Yorgos Lanthimos som jag vid första anblick drog paralleller til. Det finns flera häpnadsväckande scener som för tankarna till “The Killing of a Sacred Deer”, liksom till den danska Dogma-rörelsen och Thomas Vinterbergs “Festen”. Men vad filmen gör allra skickligast är att lämna oss en i oväntad situation och låta oss tampas med om vi kan förstå Maria eller inte.
Det finns mycket att tycka om i “Bad Apples” – om man skriver under på kontraktet och köper den vrickade idén som gestaltas. Det gjorde jag, och kunde därför njuta av en välberättad och oväntad festivalpärla som jag hoppas hittar hem hos den svenska biopubliken.
Filmen är ömsint och fint regisserad av Jonathan Etzler (One More Time, Badaren) och och rollfigurerna är väl gestaltade av samtliga skådespelare. Filmen har en fin rytm, magisk musik och roliga vändingar.
Efter år av att ha etablerat sig som en av sin generations främsta dramatiska skådespelare får Saoirse Ronan här chansen att ta ut svängarna och spela en mångbottnad rollfigur. Hon var Etzlers första val till rollen som Maria, och han berättar att det var efter en sketch från “Saturday Night Live” som han insåg att hon var helt rätt person för jobbet.
En frisk och tankeväckande fläkt
Att casta Danny visade sig än svårare berättar Etzler under en Q&A efter filmens svenska premiärvising på Göteborgs filmfestival. De gick igenom över 2000 barn över hela England tills de hittade Eddie Waller, inte för att de inte hittade begåvade skådespelare utan att de behövde ha ett barn som kunde uttrycka precis den där hårdheten från inunder huden som Waller kan bemästra.
I en tid av nedskärningar i skolan, där elever inte får den hjälp de behöver och där regeringen inte underlättar samarbete mellan skolor på grund av snåla resurser, är “Bad Apples” en frisk och tankeväckande fläkt.
Filmen väcker frågor om vilket samhälle vi lever i och vilka som får plats i det. Jag upplever att Etzler, med tydlig inspiration från Rasmus Anderssons originalbok “De oönskade”, vill rikta blicken mot just dem som oftast hamnar utanför och vilket samhälle vi alla vill leva i.
Jag ser fram emot vad Etzler riktar kameran mot nästa gång och hoppas på att han behåller den iakttagande förmågan han visar här och att han lyckas få andra etablerade skådespelare att testa nya genrer.