Vänligen prata inte så högt under filmen

Har ni varit på bio på sistone? Själv går jag oftast på pressvisningar, på dagtid i sällskap av journalister. "Riktig" bio hör inte till vanligheterna, men i söndags såg jag "Rampage". Mitt på dagen på Rigoletto. Inte så mycket folk, det är skönt så. Men något hände innan filmen som jag inte riktigt kan släppa.

I en reklamfilm dyker en kvinna upp, klädd i biokedjans röda outfit, för att hälsa publiken välkomna. Hon påminner om att lägga ned mobilen, ta med skräpet ut, det vanliga. Där uppe på bioduken uppmanar hon oss också, lite i förbifarten:

"Prata inte så högt under filmen."

Läs den meningen igen. Prata inte... så högt.

Prata... inte så högt.

Prata gärna men stör inte grannarna... för mycket.

Lite lagom störda kan de allt få bli. Det får man ändå stå ut med, på bio år 2018, verkar vara budskapet.

Vänta nu. Vad har hänt? Missade jag memot? När röstades det igenom att viskningar i salongen plötsligt är okej? När ändrades den självklara bioregeln "prata inte under filmen" till "prata inte så högt"? Ursäkta, jag har inte gått med på att biopubliken pratar under filmens gång, oavsett ljudvolym!

 

 

Jag älskar bioupplevelsen men jag hatar oftast mina biogrannar. Ni vet hur det är. Godisprassel, folk anländer sent, de reser sig upp redan vid eftertexterna (vilket får bli en helt egen krönika...) och värst av allt - alltid någon idiot bakom mig som viskar.

 

Lyckligtvis slipper man de värsta, som sagt, på filmbolagens pressvisningar. Där sitter man tillsammans med max ett 30-tal, förhoppningsvis filmintresserade människor som är där i ett enda syfte. En respekterad kritiker viskar alltid med sitt sällskap, men alla har lärt sig att välja en plats längre bort. De flesta kan uppföra sig.

Men även här börjar respekten för filmen och bioupplevelsen fallera. De kommer allt oftare - unga, alltid i par, praktiserar på någon hipp tjejtidning och drar med sig en fnittrande bästis - och kan bara inte låta bli att kommentera vad som händer på bioduken. Jag lider med er som får stå ut med detta regelbundet på ordinarie bio.

Men det finns hopp ändå. När jag såg "A Quiet Place" häromveckan var det knäpptyst i salongen. Alltså dödstyst! Det är ju också en skräckfilm som handlar om just det, gör ett ljud och monstren kommer och äter upp dig. En dialoglös och nästintill ljudlös film som effektivt smittar av sig på varenda person i biografen. Oklart dock om folk lever sig in i den så pass att de glömmer att andas, eller om de bara är smärtsamt medvetna om att minsta lilla godisprassel kommer höras ut över hela salongen.

 

 

Vad kan man möjligen behöva diskutera som inte kan vänta tills eftertexterna? Börjar jag bli en gammal surgubbe som tycker det är en självklarhet att hålla käft på bio, eller håller ni med mig om det ska vara tyst när filmen börjar rulla?

 

Den amerikanska biokedjan Alamo Drafthouse är en förebild som fler borde ta efter. De håller hårt vid sina regler. Biobesökarna visar varandra respekt, och säger till den som inte sköter sig. Den som stör under filmens gång riskerar att bli portad på livstid! Här i liberala Sverige, där en ledande aktör sätter agendan, har man nu alltså gett upp kriget mot pratglada biosabotörer... så länge de pratar sådär i lagom volym. Man kan ju undra vad nästa steg blir i biografernas allt mer slappa attityd.

"Sänk lyset på mobilen när du sms:ar."

"Håll dina mobilsamtal under en minut."

"Ska du piratfilma föreställningen, se till att din kamera inte skymmer sikten för personerna bakom."

Om biograferna inte längre bryr sig om att hålla ordning, hur ska vi någonsin lära kommande generationer om vett och etikett på bio?