Film

Skribent

Carl Adam Anderberg

29 maj 2016 | 18:00

Tatiana Maslany om nya filmrollen: ”Konstig, rolig och mörk”

Vi pratar med ”Orphan Black”-stjärnan om att filma med en björn, och reder ut det där envisa ”Star Wars”-ryktet.
Hon har Golden Globe-nominerats för sin roll i succéserien "Orphan Black" och hon ryktades ivrigt till en roll i "Star Wars: Episod VIII", men i Sverige är hon fortfarande relativt okänd. 30-åriga kanadensiskan Tatiana Maslany var i Cannes för att göra PR för sin nya film "Two Lovers and Bear", som handlar om (just det) ett kärlekspar i nordligaste Kanada, vars relation på ett oväntat sätt påverkas av en mystisk isbjörn. Oscarsnominerade Kim Nguyen, som tidigare gjort den hyllade "War Witch", står för regin. 

MovieZine fick chansen att prata med Maslany på en högt belägen balkong dagen innan "Two Lovers and a Bear" skulle visas, och vi frågade henne allt om "Orphan Black", "Star Wars"-ryktena, hennes motspelare Dane DeHaan (som är mest känd för "Chronicle" och "The Amazing Spider-Man 2"), och hur det egentligen var att arbeta med en livs levande isbjörn.



Hur blev du först involverad i projektet?

- Min agent hittade manuset och han älskade det och skickade det till mig. Jag läste det och tyckte att det var fantastiskt. Konstigt och roligt och mörkt och allt sådant jag gillar och hade velat ha i ett manus. Så jag skickade en videoaudition till Kim (Nguyen, Oscarsnominerad regissör) och bara hoppades att jag skulle få rollen.

Kände du till Kims tidigare filmer?

- Ja, jag var ett stort fan av "War Witch", som jag såg innan vi började arbeta tillsammans. Han är en fantastisk filmskapare.


Från "War Witch".

Vad var det som lockade dig med manuset?

- Jag tror att det var faktumet att det var så mörkt, att det berättade en så mörk historia, men samtidigt skrattade jag rakt ut när jag läste det, och då framförallt björn-delarna. Jag blev förvånad av det, det överraskade mig hela tiden. Jag visste inte vart det var på väg och jag kunde inte förutse något i det, och det kändes som en kul mix av massa olika genrer. Det var bara riktigt unikt och karaktärerna var så vackert skrivna, och det var samtidigt en så pass simpel historia men som ändå var berättad på ett så vackert sätt.

Och att arbeta med Kim var en del av det.

- Åh, Gud ja! Både Kim och Dane (DeHaan). Hela filmscenen i Quebec är så spännande också, det berättas historier där på så annorlunda sätt. Och Danes arbete, han är så transformativ, han är aldrig densamme i någon av sina filmer och han är så dedikerad till sina karaktärer och jag tyckte att det var väldigt inspirerande. 


Maslany och DeHaan som  Lucy och Roman i "Two Lovers and a Bear".

Hade du gjort något med Dane innan?

- Med Dane? Nä. Jag träffade honom typ en månad innan vi började spela in.

Hur var det att jobba med honom? Ni har några rätt intima scener ihop, kändes det konstigt?

- Nä, inte alls faktiskt. När man litar på varandra till 100 % känns det inte konstigt alls. Jag menar, han var alltid verkligen närvarande i nuet, och öppen och sårbar, vilket tillät mig att vara det också. Och Kim gjorde att inspelningsplatsen under de där dagarna kändes väldigt trygg för oss. Det var läskigt, såklart, men det kändes aldrig konstigt.

Du är en snö-person, eller hur?

- Det är jag! Jag växte upp med snö upp till midjan. Jag föddes i en provins där det finns obscena mängder snö, och där man aldrig fick vara ledig från skolan oavsett hur mycket snö det var. Man fick bara gå med ryggen mot vinden, liksom. Så jag var van vid miljön och visste att jag skulle ha flera lager med långkalsonger på mig.

Är du lika äventyrlig i verkligheten som din karaktär är i filmen? Skulle du kunna ge dig ut på glaciären så där?

- Nej, jag skulle inte kunna göra det. Absolut inte. Jag älskar att åka snöskoter, vilket vi fick göra varje dag fram och tillbaka till inspelningsplatserna.

Var det en svår och tuff utmaning att spela in filmen i massa minusgrader och i en riktigt ogästvänlig miljö?

- Det kändes aldrig "tekniskt" för mig. På något konstigt sätt kändes det bara som att vi hängde med varandra därute och att det ibland fanns en kamera i närheten också. Vi hade bara kul liksom. Varje gång vi var ute där i snön med snöskotrarna så kändes det som att vi skulle på äventyr, och inte som att vi höll på att spela in en film. Kameran och allt det tekniska märktes liksom aldrig. Enda gången vi verkligen behövde bry oss om något var när björnen var där. Den kunde bara röra sig inom ett visst område, men vi var tvungna att tänka på att hålla oss borta.

Berätta om björnen.

- Björnen är fantastisk! Hon heter Aggie och hon har varit i branschen i över 20 år så hon är väldigt erfaren. Hon var så gullig, där kom den här enorma besten och alla blev helt tysta när hon tillslut hade bestämt sig för att gå ut ur sin trailer. Hon började rulla runt i snön, ungefär som en liten katt, och hon kliade sig på ryggen sådär och det kändes helt bisarrt. Den här stora besten som definitivt skulle kunna döda dig och där var hon som en liten kelig katt.


Isbjörnen Aggie.

Ett tag trodde jag faktiskt att det var en CGI-björn för jag tänkte: "Björnar kan inte skådespela!", men det kändes verkligen som den visste vad den skulle göra?

- Eller hur! 20 år i filmbranschen sätter sina spår. 

Vad tycker du om skillnaderna mellan att göra TV-serie och att göra film?

- Jag har gjort en del filmer nu och jag gillar verkligen den inneslutna känslan i det. Vi har två timmar på oss och det är all tid vi har för att berätta en historia. Det finns en slutgiltighet i det, och också bara den här känslan av närhet som uppstår i hela filmteamet. På "Orphan Black" har vi haft flera säsonger på oss att skapa band till varandra men i den här filmen var Dane och jag tvungna att bara hoppa rakt in i det och få varje ögonblick att verkligen betyda något.

Du har spelat en massa olika roller i "Orphan Black", har det påverkat hur du tar dig an och formar roller nu?

- Ja, absolut.

Går det fortare att komma in i karaktärer nu?

- Det går inte fortare, men det känns som att jag har fler verktyg att arbeta med nu. Jag har lärt mig olika sätt att komma in i karaktärer, vare sig det gäller fysiskt eller emotionellt, och med sång eller dans eller vad som helst. Olika sätt att komma in, och det har öppnat upp min fantasi.

Känner du att "Orphan Black" är lite som det ultimata casting-verktyget för dig, för att du får visa upp så många sidor av dig själv?

- Jag vet inte, jag är bara lycklig att ha serien. Det är coolt för jag får spela roller i "Orphan Black" som jag aldrig skulle få spela annars. Ingen skulle någonsin få för sig att casta mig som företagsnisse eller manikyrist liksom, så det känns häftigt att få visa upp mig på olika sätt. Det är nog en bra showreel för mig.


En av många roller i "Orphan Black".

Berätta om Star Wars-grejen.

- Vilken "Star Wars"-grej? *skratt*

Du ryktades till en av rollerna i "Episode VIII"! Vad hände där? Var det någonsin aktuellt? Provspelade du för något?

- Jag vet verkligen ingenting. Jag har ingen aning. De där rapporterna kom ut i pressen och jag var typ: "Oh, okej!". Väldigt lite är sant.

Så du har inte hört någonting från dem?

- Jag har inte hört något, jag har såklart sett "Star Wars: The Force Awakens" och jag tycker den var grym. Jag älskar BB-8!

Skulle du vilja vara en del av det universumet?

- Jag menar; det skulle vara otroligt, en totalt legendarisk grej för mig. Det hade varit ofattbart, ja.

Har du en grej för sci-fi? Med tanke på "Orphan Black".

- Ja, lite faktiskt. Jag menar, jag har aldrig varit galen i det men jag gillade "Star Trek" mycket när jag växte upp. Mest nog för att min pappa tittade på det och jag tänkte: "Ja, men då måste det vara bra!". Men just nu sträcker sig mitt sci-fi-intresse mestadels till animerade serier som "Futurama". "Futurama" är för övrigt min favoritserie genom alla tider.

Vad händer i framtiden för dig? Har du något drömprojekt du skulle vilja göra eller någon drömregissör du skulle vilja arbeta med?

- Jag vet inte! Jag är öppen för vad som helst. Jag jobbar just nu på en film som heter "Stronger" som görs av David Gordon Green som gjorde "Pineapple Express" och "Joe" och där får jag jobba med Jake Gyllenhaal, så det är en dröm som blir sann för mig.

Är det första gången du är i Cannes?

- Ja.

Är det som du hade förväntat dig?

- Jag hade ingen aning om hur det skulle vara här, jag såg bara röda mattor framför mig när jag tänkte på Cannes. Att vara här känns helt surrealistiskt. Det är otroligt.

Har du hunnit gå runt något i staden?

- Lite, men bara till och från olika grejer. Jag gick på Almodóvars film igår kväll, den var verkligen fantastisk. Jag älskade den. Och ikväll har vi vår premiär vilket känns ganska läskigt.

Hur orkar du med allt du gör karriärsmässigt? Du gör ju "Orphan Black" och jag kan tänka mig att det är rätt hektiskt att gå direkt från en hel säsongsinspelning till att göra film? Var hittar du energi?

- Jag är fullständigt utpumpad just nu. Jag jobbar i Boston just nu och flög hit för att göra det här i tre dagar och sedan flyger jag tillbaka igen imorgon och börjar jobba klockan sju på morgonen dagen efter. På något sätt är det nog förnekelse som gör att man orkar. Man förnekar bara att man egentligen är slutkörd. Och adrenalin är en stor grej också, men jag är säker på att jag kommer krascha totalt direkt efter det här. Svimma av, typ.
| 29 maj 2016 18:00 |