SPONSRAT

Skribent

Saga Olsson

7 juni 2018 | 18:00

Ett familjedrama som briljant balanserar på gränsen till svart humor

"Succession" är HBO:s senaste familjedrama, i vilken vi får följa multimiljonär-familjen Roy som äger ett av världens mest framgångsrika medie-imperium.
De är priviligierade med tillgång till privat-helikoptrar, har service-personal tillhands dygnet runt och annat vi andra bara kan drömma om. Men de har också ett problem. Den åldrande fadern har beslutat sig för att lämna företaget och överlåta rollen som VD till en av sina söner, som försöker göra allt för att visa vad han går för. Vad kan gå fel?

Det är inte vilket medie-imperium som helst, vi befinner oss på Waystar Royco, vilken i en infomercial för nyanställda presenteras med orden ”The most dynamic news and entertainment company in the world”. Med sloganen “Feel it!” övertygas de nya arbetarna att även de är en del av familjen. Övertänk inte, känn.

Familjen består förutom patriarken Logan och hans fru Marcia (som självklart är barnens styvmor), den förre detta missbrukande mellansonen Kendall, som snart ska få ta över företaget. Den äldre halvbrodern Connor, den olidligt sarkastiske lillebrodern Roman som inte kunde bry sig mindre och systern Shiv som försöker spela ut bröderna mot varandra. Ett gäng vi möter under en familjemiddag där familjedynamiken är så bisarr, att den blir märkligt tillfredställande. De lever i värld långt utöver det vardagliga, en värld där alla konstant frågar sig ”What’s in it for me?”.
 
 
what’s in it för oss? "Succession" må vara en serie om politik, makt och inte minst syskonrivalitet och familjedynamik. Men i en värld där ingen bjuds in om man inte är en del av den, blir vi påminda om det komiska i en sådan tillvaro, speciellt i form och den udda, ängsliga och socialt missanpassade kusinen Greg (som hamnar i smeten av en slump). Med turerna kring hur han hanterar familjens egenheter, är detta inte bara ett familjedrama, utan ett familjedrama som briljant balanserar på gränsen till svart humor.

Där man enkelt hade kunnat karva ut stereotypa karaktärer med beteendemönster vi förväntar oss blir jag positivt överraskad över hur normala de är. Trots familjens rikedom, berömmelse och allt som medföljer så tillåts de vara mänskliga. Inga Prada-skor, inga divaliteter, inga ”Vet du inte vem jag är?” (Förutom ett sneaky samtal till skvallerpressen, där Kendall förser dem med rykten med orden ”Let’s just say I'm a close source to the family.”) Och även om jag verkligen gillar det, så är det nästan lite jobbigt, eftersom det varken går att älska eller hata familjen Roy.
 
 
Vid en första anblick är det svårt att få grepp om serien och jag tror att många likt mig, kommer finna sig skeptiska. Men när jag lagom till cliffhangern kommit in i berättarstilen, subtiliteten och karaktärerna är det svårt att inte se fram emot kommande avsnitt.

För när kameran parerar mellan vinklar och rörelser ackompanjerade med klassisk musik kan jag inte annat än att tycka om greppet man tagit till. Vi är inte åskådare, vi är betraktare. Som flugor på väggen, som tillåts notera det lilla och subtila i deras liv. Det är inga snabba scener eller vändningar utan berättandet tillåts ta sin tid, långsamt och iakttagande. Scener som ibland kan tyckas för långa blir perfekta i att fånga upp den stämning som behövs för att vi ska förstå våra karaktärer och dynamiken mellan dem innan historien kan ta start på riktigt. Och det är då halvvägs in jag plötsligt förstår, att företagets slogan ”Feel it!” i avsnittets början inte bara talade till de nyanställda, utan var en uppmaning även till tittaren. Övertänk inte, känn.

Här finns material för en serie som blir spännande att följa. Vem tar över företaget och hur kommer familjedynamiken påverkas? Hur skum är styvmamman? Och kanske det viktigaste, kommer den ängslige kusinen någonsin passa in?
 
 
Nya avsnitt släpps på HBO Nordic varje måndag.
| 7 juni 2018 18:00 |