KRÖNIKA

Skribent

Carl Adam Anderberg

24 maj 2016 | 21:00

Krönika: En Cannes-oskulds berättelse

Efter en vecka med filmstjärnor, snittar, och skrikande autografjägare kommer jag hem med hjärtat bultande av inspiration.
Jag sitter på den världskända Lumiére-biografen i Cannes och kollar på Shane Blacks nya rulle; "The Nice Guys". Ryan Gosling och Russell Crowe spelar två privatdetektiver i filmen, och bisarrt nog sitter de två skådespelarna i precis samma salong som jag, bara några rader längre fram, och kollar på samma film. Det är så nära Hollywood man kan komma utan att faktiskt vara där i mina ögon, och när jag sitter där i min smoking får jag en klart udda känsla i kroppen. Det är som att drömmen om hela filmstjärnelivet, det som så otroligt många drömmer om, går att ta på just där och då.


Ryan Gosling och Angourie Rice på röda mattan. Undertecknad har redan fått gå in.

Det är för övrigt första gången jag är på en stor filmfestival och det är en speciell upplevelse. Efter en ynka timmes spatserande på Cannes vackra gator håller jag på att gå rakt in i Max von Sydow, bara en sådan sak. Hela spelet bakom kulisserna för alla stora filmstjärnor blir också tydligt. Det är ett enormt pressuppbåd vid galapremiärerna som rullar under veckan, och alla skriker de i varandras munnar för att kanske få en eftertraktad skådisblick in i just deras kamera. Samtidigt står hundratals lika vokala autografjägare utanför stängslen, ett tiotal meter bort, för att få en skymt av de stora namnen, och så fort någon visar sig släpps galenskapen lös och ett mullrande falsettskrik exploderar i natten. Jag undrar verkligen hur stjärnorna gör för att undvika att drabbas av svår hybris när de alltid möts av eufori vart de än går. Det måste vara omöjligt. 

Mingel och cocktails är en stor grej här också, märker jag ganska snabbt. Varje kväll håller olika filmföreningar och produktionsbolag och nationella samfund små eller större fester, och om man har tur förgylls de av någon aktuell regissör eller skådis. Det är en veritabel kavalkad av snittar och drinkar och klackar och gästlistor som man kanske eller kanske inte står med på, och huvudämnet som diskuteras är såklart oftast festivalens filmer. Vilken är bäst hittills? Vilken är värdelös? 

Jag personligen spenderar veckan skrivandes, ofta på något café, uppassad av de notoriskt otrevliga franska servitörerna. När den där speciella dragspelsmusiken, tänk typ musiken från "Ratatouille", drar igång känns illusionen komplett; konstnären som skriver på ett mystiskt manuskript på ett litet rökigt café i Frankrike. Om jag nu hade varit en konstnär som skrev på ett mystiskt manuskript, vill säga. 

En av dagarna får jag chansen att träffa både Dane DeHaan och Tatiana Maslany för intervjuer. Den förstnämnde mest känd för "Chronicle" och "The Amazing Spider-Man 2" och den sistnämnde för "Orphan Black". Båda är precis så trevliga och tillmötesgående som man kan  hoppas, och jag slipper uppleva en lika hemsk intervju som den jag en gång gjorde med Bruce Campbell från "Evil Dead", men det är en annan historia. Det är få förunnat att få prata om sig själva i en timme i sträck och för en sekund hinner jag bli lite avundsjuk på de båda stjärnskotten, tills jag inser att de kommer behöva sitta såhär hela resten av dagen, och svara på samma frågor om och om igen. Och säkert imorgon också, och dagen efter det. 


Kim Nguyen (vit skjorta), Tatiana Maslany, och Dane DeHaan.


Festivalpalatset, med röda mattan upp mot Lumiére-biografen.

Jag lämnar festivalen med bröstet fullt av inspiration. Varför är lite svårt att svara på, men kanske är det så att det krävs en närhet till filmindustrins själva hjärta för att ens eget filmälskande dito verkligen ska vakna till liv! 

Jag tänkte avsluta med en liten lista på 5 saker du kan göra på filmfestivalen i Cannes, utan att ha någon ackreditering:

1. Gå på kändisspaning

Hela festivalen tar plats på huvudgatan "La Croisette", och längs gatan ligger några stora lyxhotell. Det är här filmstjärnorna bor. Om du har lite tur kan du skymta dem utanför när de rör sig fram och tillbaka från premiärer och fester. 

2. Upptäck Cannes

Cannes är så mycket mer än bara filmfestivalen, och om  du tar dig tid kommer du hitta en hel del fantastiska platser i den vackra gamla staden. Missa bland annat inte att spana in den gamla kyrkan Notre-Dame d'Espérance uppe på höjden.

3. Käka på Mamo

Mamo är en liten restaurang som ligger i Antibes (15 minuter från Cannes) och som har blivit ett tillhåll för filmstjärnor under festivalen. Längs väggarna hänger säkert hundra fotografier på den korpulente krögaren tillsammans med exempelvis Quentin Tarantino, George Clooney, och Kanye West. Restaurangen är känd för sin fina tryffel och väl värd ett besök.

4. Ragga biljetter

Även om du inte lyckats få en ackreditering till festivalen så kan du ändå se film, om än med en gnutta tur. Ställ dig utanför biografen där filmen du vill se visas, med en liten "En biljett till "Filmen X", snälla"-skylt i händerna, och ofta händer det att någon vänlig själ ger ut sina överblivna biljetter. 

5. Ge dig ut på havet

Mot en kostnad kan du få en plats på någon av de många lyxbåtar som ligger i hamnen, och sedan hänga med ut på en kryssning över en dag. Besök exempelvis Monaco, St Tropez eller Ile Sainte Marguerite, och var hemma lagom till middag.
| 24 maj 2016 21:00 |