Eftersnack: Äventyrsdags i veckans “Lovecraft Country”

Det var nästintill oundvikligt och nu har det hänt, jag gillade inte det veckans avsnitt ”A History of Violence”. Med sådant vilt genreexperimenterande från vecka till vecka är det dock inte så konstigt att ett experiment tillslut skulle gå fel.

Avsnittet åkallar den klassiska äventyrsfilmen. Det är svårt att inte tänka på Indiana Jones, även fast jag vet att dem filmerna i sig åkallade tidigare filmer från Spielberg och Lucas barndom. Vi besöker i avsnittet museer, utforskar underjordiska tunnlar och utmanar ödet i orimligt konstruerade test skapta av uråldrigt folk med galet avancerade byggkunskaper.

Det låter rätt kul och spännande, men det är inte det.

 

 

Jag har skrivit tidigare veckor om hur kul det har varit att serien spelar på tidigare referenspunkter, att varje vecka är en homage till en ny genre. Den här gången föll det dock bara platt. Kanske är det för att jag inte gillade det här avsnittet men jag börjar faktiskt tycka att hela serien rör sig mer och mer mot det röriga och ofokuserade.

Det går inte miste på mig hur stort det är att vi ser människor med utseenden som normalt sett aldrig fått möjligheten att uppträda i liknande äventyr och hjälteroller. Här kommer ”Lovecraft Country” säkerligen spela in i historieböckerna, med all rätt. I mitt tycke trampar dock det här avsnittet tyvärr en del vatten. Har våra huvudkaraktärer egentligen utvecklats på något väsentligt vis genom detta avsnitt, eller har vi lärt oss något av vikt? Det känns inte så.

Jag har spelat med och absolut tyckt att varje genreskifte fram tills nu har varit kul, jag gillade tillexempel förra veckans avsnitt skarpt. Där fanns det ett starkt tematiskt fokus och ett syfte med det som berättades, här känner jag inte riktigt att det gör det. Förra veckan var i det stora hela ett rätt självslutet avsnitt som kunde stå på egna fötter utan kontext till de andra. Den här veckan känns dock manusförfattandet lite väl krystat. Jag uppfattar det nästan som att en checklista med alla referenspunkter från tidigare äventyrsfilmer hade punktats upp i förväg, sedan fick det bära eller brista ifall avsnittet som helhet gick ihop tillfredställande. Den stadiga handen som jag kände styrde avsnittet i det första avsnittet ”Sundown” har vid det här laget tappat greppet något. Allt känns en smula riktningslöst.

 

 

Med allt detta sagt, ”A History of Violence” hade sina ljuspunkter. Mer fokus på Montrose är definitivt en av dem. Vi får lite mer inblick till hans tidigare trauman tidigt i avsnittet (Plus en röst-cameo av Bill Hader, eller var berättarrösten bara otroligt lik?), och en antydan av Deron J. Powells karaktär Tree att Montrose potentiellt är homosexuell. Något som definitivt skulle vidare komplicera en svart mans liv under 50-talets Amerika.

Scenerna som ”Lovecraft Country” fortsätter briljera med även i detta något mer mediokra avsnitt är dem som knyter våra karaktärers lidande till deras förfäder. Avsnittets bästa scen enligt mig är när Montrose och Tic diskuterar knopen som passerat ner från generation till generation. Det är när serien pratar om dessa generationstrauman den är som allra bäst.

Allt som allt alltså ett rätt mediokert avsnitt, men det lämnar en del spännande brödsmulor till nästa vecka. Hippolyta och Dianas resa till Ardham-huset i jakt på ledtrådar efter vad som egentligen hände George bådar potentiellt inte gått. Montroses iskalla lönnmord fortsätter sätta stabiliteten av hans sinnestillstånd i fråga. Kanske främst ser jag fram emot att se följderna av Rubys minst sagt kryddiga möte med den evigt obehagliga och linblonda tjänaren under Christina Braithwhites kontroll.

Vad tyckte ni om veckans avsnitt, var ni lika nere som jag? Diskutera gärna nedan vad ni tyckte!

Nya avsnitt av "Lovecraft Country" kommer varje måndag på HBO Nordic.