KRÖNIKA

Skribent

Sofie Eliasson

17 april 2016 | 21:00

Glasögon på film: en klyscha vi gärna slipper se

Ingår god syn som krav i anställningsavtalen eller sponsras skådespelarna av linsföretag? Och varför följs i princip alltid glasögonen av en rad egenskaper?
Av alla saker jag stört mig på tar detta priset. Det har antagligen ingen större, om ens någon, inverkan på människors liv. Ni har förmodligen aldrig lagt en tanke på det. Men, ändå. Hur kommer det sig att knappt någon har glasögon i film och tv, och att när de faktiskt har det måste vissa kriterier uppfyllas? Kalla mig orimligt detaljfokuserad, men det är snart det enda jag tänker på. Det och oroa mig inför "Civil War", såklart.

Själv har jag haft glasögon rätt länge. Jag fick dem precis innan jag skulle börja högstadiet - efter att ha misstagit ett träd för en luftballong. Det var inget som markant förändrade mitt liv men efter ett tag tröttnade jag och började drömma om att kunna bada i havet utan att vara rädd för att simma med ansiktet före in i en brännmanet eller nakenbadare. Ett besök till optikern senare och det konstaterades att jag inte kan använda linser. Glasögonen är därmed en permanent del av mig såvida jag inte känner för att gå vilse på Åhléns oftare än jag redan gör. 

Ändå är detta knappast något jag funderat speciellt mycket över, utan det har plötsligt intensifierats. Pratar vi representation är detta knappast något större problem. Förutom vid Halloween, vill säga, där jag slitit mitt hår många gånger i valet och kvalet mellan Harry Potter och glasögonprydd vampyr. Det har däremot blivit en för mig rätt bred källa till irritation och trötta skratt: låt mig förklara varför.



Det började tidigare i år, då de första bilderna från den nya "Ghostbusters"-filmen släpptes. Där ser vi Chris Hemsworth i skjorta och fyrkantiga, enkla bågar. Snyggt! tänkte jag. Senare samma dag börjar en artikel att cirkulera på Tumblr. I titeln står det: "Chris Goes Full Geek". Minns jag rätt så frustade jag till rakt ut. 

Är det så att jag missat någonting här? Har glasögon magiska egenskaper? Är de förtrollade så att den som bär dem automatiskt blir passionerat intresserade av något typiskt nördigt? Eller menar de "geek" som en förolämpning? Att vi fortfarande lever kvar i glasögonorm-tänket? Kanske är det tvärt om så att bara "geeks" väljer att ha glasögon och att övriga människor inte riktigt har rätt att bära dem? Trendspaning: morgondagens forskningsområde.



Därefter ledde det ena till det andra. Jag såg de första avsnitten av "Supergirl" där Kara självklart har glasögon när hon arbetar som överduktig sekreterare men är totalt oigenkännlig för alla i sin närhet då hon tar av dem för att slåss mot skurkarna i National City. Jag tolkar det som att jag antingen kan komma undan med det mesta bara jag tar av mig mina eller att detta är en icke nämnd superkraft hon delar med Clark Kent. "Det är en fågel! Det är ett flygplan! Nej, det är en kvinna! Varför känns hon så bekant..."

I februari delade Kate Winslet ut pris på Oscarsgalan i stora glasögon och där satt jag och kom på mig själv med att dra efter andan. Glasögon! På en gala! Revolutionen är här! Fast är den det? Tveksamt. Snarare lyser glasögonen med sin frånvaro. Och när de faktiskt finns med, verkar de alltid komma med vissa karaktärsdrag. Ta serien "Orphan Black", till exempel. Vilken klon har glasögon? Lätt! Självklart är det den supersmarta forskarklonen!



Jag utnämner härmed glasögon till den tröttaste klyschan just nu, tätt följd av påklistrade, så kallade romantiska, triangeldraman. Ge mig några karaktärer där glasögonen inte är mer än just glasögon och som inte faller in i någon uttjatad kategori. Vi har redan sett de smarta som Velma, eller Elle Woods i "Legally Blonde" (efter att hon börjat läsa juridik). De "töntiga"  som Fogell i komedin "Supersugen". Jag har redan nämnt "Supergirl" där glasögonens funktion känns väldigt svår att tro på.

Den mest tröttsamma av dem alla är typen: "ta av dig glasögonen så blir du vacker" som i "En prinsessas dagbok". Visst faller vissa av oss in i något av dessa fack men det är uppenbarligen inte därför vi bär dem. Att sätta glasögon på en karaktär för att visa på någon av dessa egenskaper är inte mer än en billig genväg.

För all del, ge oss fler glasögonprydda människor. Det kan, tro det eller ej, vara riktigt snyggt. Men gör inte brillorna till en del av deras personlighet. Okej? Bra. Då kan jag gå och börja planera inför Halloween. Det är bäst att börja i tid.

Vilken klyscha är ni mest trötta på? Diskutera nedan.
| 17 april 2016 21:00 |