Den andra säsongen av ”Gen V” är här – och ännu bättre än den första! På många sätt även tyngre och mer träffande än huvudserien ”The Boys”.
Den nya ”Gen V”-säsongen känns mer eller mindre som en direkt fortsättning på hur det slutade senast i ”The Boys”, så jag rekommenderar att du är i fas där också innan du hoppar in på den andra säsongen av ”Gen V”.
Men det går även bra att hoppa in direkt på den andra säsongen av ”Gen V”, förutsatt att du såg den första. Serien står trots allt mestadels kvar på egna ben!
Vad har hänt sen sist då?
Två år har gått sedan vi först fick kliva in på det livsfarliga superhjälteuniversitetet Godolkin University – och nu är det alltså dags igen. Spinoff-serien ”Gen V” lyckades redan från start stå stadigt på egna ben, med sina udda karaktärer, (ofta) groteska krafter och genuina känslostormar, trots att den utspelar sig i samma värld som ”The Boys”.
Frågan inför den andra säsongen var om serien skulle kunna fortsätta gå sin egen väg – samtidigt som den nu måste hantera konsekvenserna från säsongsfinalen av ”The Boys” och börja lägga grunden för nästa. Svaret är: ja, och det med råge.
Tillbaka på God U – med en ny mystisk rektor
Marie (Jaz Sinclair), Jordan (London Thor och Derek Luh) och Emma (Lizze Broadway) är tillbaka på Godolkin efter att ha tillbringat flera månader som fångar inlåsta på en anläggning där man experimenterar på folk med superkrafter.
Men mycket har förändrats! Inte minst med den nya rektorn Cipher (Hamish Linklater) vid rodret, som är lika gåtfull som han är obehagligt charmig.
Serien väver in flera trådar från ”The Boys” fjärde säsong och placerar även ut små pusselbitar inför den femte. Men man håller ändå kvar fokus på sina egna karaktärer.
Det är här ”Gen V” glänser allra mest – i kontrasten mot huvudserien. Där ”The Boys” ständigt jagar det största och galnaste, vågar ”Gen V” ofta sakta ned och låta oss lära känna sina unga antihjältar på djupet. Lite på samma sätt som vi fått se i ”X-Men”-filmerna, där man får se baksidan av att växa upp som ”annorlunda”.
Ett värdigt avsked – när serien hyllar Chance Perdomo
Det går inte att prata om den nya säsongen utan att nämna Chance Perdomo. Skådespelaren, som spelade magnetismhjälten Andre Anderson, omkom tragiskt i en motorcykelolycka innan inspelningen av säsong två hann starta.
Rollen har inte skrivits om eller recastats, men Andres frånvaro vilar tungt över hela säsongen – på ett väldigt fint sätt.
Hans pappa Polarity (Sean Patrick Thomas) kliver fram som en av de mest centrala figurerna. Han förkroppsligar sorgen efter sonens bortgång på ett sätt som är både hjärtskärande och vackert.
Serien skildrar sorg i alla dess former – från förvirring till vrede – och gör det med en oväntad värme. Det är här ”Gen V” blir som allra mest gripande under den nya säsongen.
Fortfarande skruvad, grotesk och blodigt rolig
Att försöka överträffa ”The Boys” i chockvärde är ingen lätt uppgift. Men ”Gen V” gör ett tappert försök – och lyckas ofta. Här finns slagsmålsscener som ser dyrare ut än vi är vana vid på tv, kreativa nya krafter (varav vissa är mer… anatomiskt experimentella än man kanske önskat) och kopiösa mängder blod.
Samtidigt används krafterna smartare än tidigare – inte bara som ”chockeffekter”, utan som sätt att förstärka teman kring makt, rädsla och att inte underskatta de som verkar ”svaga”. Det är både roligt och meningsfullt, ibland i samma scen.
”Gen V” kommer troligen aldrig att bli samma kulturella fenomen som ”The Boys” – men det behöver den inte heller bli. Säsong två bevisar att serien kan stå på egna ben och att den faktiskt, i sina bästa stunder, till och med överträffar sin storebror.
Det är groteskt, blodigt, hysteriskt kul – och ibland genuint rörande. Precis som det ska vara.
Den andra säsongen av ”Gen V” har premiär med sina tre första avsnitt den 17 september på Prime Video. Nya avsnitt släpps varje vecka.
Läs också: Jennifer Aniston inspirerar unga kvinnor: ”Ta inte ett nej som svar”
Läs också: Trailer: Nya säsongen av ”Gen V” bygger upp slutstriden av ”The Boys”-universumet
