Your Sister's Sister (2011)

Filmer med romantiskt tema mjölkar ständigt ur det klassiska triangeldramat med diverse, sällan trovärdiga upplägg. Här får en ganska klassisk men fint iscensatt "När Harry mötte Sally"-historia (de omöjliga heterosexuella vännerna som är hemligt kära i varann) en twist i form av hjältinnans lesbiska syster.

Jack (Mark Duplass) befinner sig i en enorm svacka och sörjer sin bror som gått bort ett år tidigare. Han uppmuntras av vännen tillika broderns ex Iris (Emily Blunt) att ta en paus och finna lite ro i hennes familjs avlägsna sommarstuga. Där stöter Jack på Iris nydumpade syster Hannah (Rosemarie DeWitt) och de två bestämmer sig, efter en flaska whiskey, att i sin ensamhet ta tillvara på varandras sällskap. Morgonen därpå dyker dock Iris upp, och så småningom spänns stämningen till då hemligheter bubblar upp till ytan.

"Your Sister's Sister" är en ganska simpel, liten film med tillräckligt fyndig story och sympatiska karaktärer för att man ska bry sig. Främst ska filmen ha kredd för att sätta en för ovanlighetens skull trovärdig lesbisk karaktär i centrum. När man vant sig vid att Hollywood-flator antingen är bisexuella och modellsnygga eller butchiga manshatare så är det en befrielse att se DeWitts vänliga, tillbakalutade Hannah vars kombination av självsäkerhet och funderingar kring livet känns helt genuina och mänskliga. Tack och lov får man även en vettig förklaring till hennes sexuella snedsteg...

DeWitt är liksom sina två motspelare suverän och det är skådespeleriet som lyfter och får liv i den i övrigt ganska stillsamma och långsamma filmen. Indieveteranerna DeWitt och Duplass (som även spelade i regissörens underskattade "Humpday") känns tacksamt vana i sammanhanget men det är särskilt kul att se Blunt (som slösats bort i mer eller mindre snabbglömda storfilmer på senaste tiden) i en mindre produktion som tar tillvaro på hennes utstrålning och talang.

Filmen puttrar på fint med rolig (mycket improviserad) dialog som lyckligtvis aldrig blir sådär inställsamt "smart och trendig". Dessvärre finns inte alltför mycket mer att hämta när allt är sagt och gjort. Efter att rollfigurernas avsikter uppdagats och deras känslomässiga lager skalats av blir det väl förutsägbart och väl vid finalen verkar fantasin tagit slut, och därmed trovärdigheten. Särskilt slutscenen känns alldeles för uppenbar och fånig för en i övrigt väldigt charmig och trevlig film. En typisk, mysig liten indierulle på både gott och ont. Men klart sevärd.