Familia 2010

Dokumentär
Sverige
85 MIN
Spanska
Familia poster

Synopsis

"Familia" är tredje filmen (efter Den andra stranden och Compadre) om en fattig peruansk familj. Naty och hennes man Daniel har levt tillsammans i 35 år i ständig kamp mot fattigdomen.

I "Familia" slits familjebanden nästan isär. Den nu femtioåriga mamma Naty bestämmer sig för att söka arbete som städerska och hembiträde i Europa, på andra sidan Atlanten och våldsamma konflikter hotar familjen hemma i Peru. Samtidigt förbereds ett bröllop. Stig på i Daniels och Natys värld hos en familj du aldrig trodde att du skulle lära känna.
Ditt betyg
2.3 av 3 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg

Info

Originaltitel
Familia
Biopremiär
19 mars 2010
Språk
Spanska
Land
Sverige
Distributör
Folkets Bio
Ålder
Barntillåten
Längd

Recensent

Rebecca Haridi

18 mars 2010 | 12:08

Finstämd dialog om livsfrågor

Det ganska krassa dramat om familjen Barrientos vardag får ett lyckligt slut. Men vägen dit är full av både fallgropar och oväntade vändningar, som förmedlas med en förbluffande tonträff.

"Familia" är Mikael Wiströms och Alberto Herskovits tredje film om den peruanska familjen Barrientos familjekris och senare splittring. Allt tar sin början när mamma Naty lämnar sitt 35-åriga äktenskap för att resa till Spanien. Där väntar ett nytt liv som hembiträde. Bakom sig lämnar hon de vuxna barnen och maken Daniel som har svårt att förhålla sig till omställningen. Han vägrar till en början acceptera förlusten och pumpar frun på frågor om hon verkligen älskar honom. Ja, det gör hon. Men kan inte fortsätta leva samma liv. Nåja, det nya blir kanske inte riktigt som hon tänkt sig heller. Särskilt svåt att hantera är ensamheten i det nya landet.

Kameran finns hela tiden där, på nära håll följer man familjens ofta torftiga liv och ganska kämpiga vardag. Dialogen är särskilt fin på ett ställe där sonen frågar pappan vad som händer om han dör. Då får mamma ta hand om dig. Men om hon dör också, fortsätter han. Då blir du ensam. Nä, då finns ju du här som ett spöke. Vuxna sonen Dani å andra sidan kämpar med sina mindre smickrande aggressiva personlighetsdrag. Han har också svårt att förhålla sig till fadersrollen.

Allt känns väldigt äkta även om dramat också måste krävt en hel del regi. Inte minst med tanke på den många gånger inåtvända spelstilen. Trots allt händer inte så mycket heller. Livet lunkar liksom på. Vändpunkten kommer när Naty trots allt väljer att återvända till Peru. Familjen återförenas och ett stort bröllop väntar. Trots svärtan i alla förluster förmedlas en framtidstro och livsglädje som sitter i långt efter filmen.

Eftersom delarna är helt oberoende av varanda kräver inte trean någon direkt repetition av Compadre och Den andra stranden, också de känslostarka uppgörelser med vad som kan uppfattas som regissörens egna motiv.

| 18 mars 2010 12:08 |