Don't Be Afraid of the Dark (2010)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Blackwood Manor ligger omgiven av fantasieggande trädgårdar och prunkande grönska. Här levde naturskildraren Emerson Blackwood med sin son tills den dag då sonen spårlöst försvann.

Ett sekel senare flyttar Sally in i Blackwood Manor medan hennes pappa och styvmamma renoverar det gamla herresätet. Uppfylld av känslan att ingen vill ha henne utforskar hon ensam det stora huset och dess omgivningar.

Det enda som tröstar och får henne på gott humör är de mystiska rösterna från källaren som säger att de bara vill vara hennes vänner.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: DON'T BE AFRAID OF THE DARK

Inte mycket att frukta i mörkret
Den store Guillermo Del Toro är tillbaka med en nyversion av filmen som traumatiserade honom som pojk hemma i Mexiko. Likt i "Pans Labyrint" får vi följa en ensam ung flicka som snubblar över en övernaturlig och skrämmande värld när hon flyttar till ett nytt hus. Trots en kuslig atmosfär och snygg paketering lever rysaren aldrig riktigt upp till Del Toros barndomsminnen.

Den mexikanske filmskaparen Guillermo Del Toro har i filmer som "The Devil’s Backbone" och "Pans Labyrint" hyllat tron på det övernaturliga och genom ensamma barns ögon berättat starkt mänskliga historier som både berört och gett sin publik kalla kårar, oavsett ålder. På senare år har han intagit rollen som högst inflytelserik skräckproducent med rysare som "Julias Ögon" och "Barnhemmet" i CV:t. Nu dammar han och den begåvade regidebutanten Troy Nixey av den gamla TV-filmen "Don’t Be Afraid of the Dark" som satte skräck i en ung Guillermo på 70-talet, i hopp om att få en ny generation av framtida filmskapare att sova med nattlampan tänd.

Likt i tidigare nämnda projekt sitter en relativt oprövad nykomling i registolen, som guidats fram av Guillermo Del Toros stadiga hand. Som manusförfattare och producent har han satt sin fantasieggande visuella prägel på den relativt konventionella haunted house-historien och bytt perspektiv från de vuxnas i originalet till det vi känner igen från "Pans Labyrint" och "The Devil’s Backbone" – barnets.

Den här gången får vi följa 9-åriga Sally (Bailee Madison) som slits mellan föräldrarna efter en stökig skilsmäss. Hon har skickats att bo med sin pappa (Guy Pearce) och styvmamma (Katie Holmes) i deras stora herrgård på landet, efter att mamman tyckt Sally verkat ledsen och trott att lite miljöombyte skulle göra henne gott, men ack så fel hon har. Eftersom Sallys pappa mest verkar upptagen med jobb och restaureringen av det gamla huset får Sally leka på egen hand, snart hör hon röster från källaren som lockar henne att öppna en dörr, som vi vet redan från prologen aldrig borde öppnas.

Ett stort hemsökt hus, kusliga barnteckningar, hemliga dörrar, viskningar i mörkret och varelser som kastar skrämmande skuggor på väggarna – Nixey spelar alla skräckkorten samtidigt i denna old school-rysare och lyckas fint med att bygga upp en härligt ryslig atmosfär. Mörkret är ett förvånansvärt underanvänt verktyg bland dagens skräckfilmsmakare. När ljuset släcks tar fantasierna vid, och de slår oftast de bästa av skräckfilmer. Jag minns de kallsvettiga slutminuterna på spanska "REC", hur en hel biosalong höll andan i grottmörkrets "Instängd" eller grabben i "Saw" som bara har sin kamerablixt att lysa upp sin lägenhet med när har upptäcker att han inte är ensam.

Troy Nixey har modet nog att släcka lampan och låta mörkret omsluta en i salongen vilket gör "Don’t Be Afraid of the Dark" till en mörk film i dubbel bemärkelse. Dessvärre utnyttjas inte mörkret till fullo och så snart vi får se vad som lurar i skuggorna, vilket sker alldeles för tidigt, känns mycket av illusionen bruten. Trots att Del Toros nyversion både ser ut som och låter som en lyckad skräckfilm lyckas den aldrig leva upp till hans rysliga bardomsminnen, och efter att han på Comic-Con själv kallat filmen för ”Scary as a motherfucker” kan jag inte annat än känna mig lite besviken.

Ett aningen tunt manus gör att historien varken berör en emotionellt eller lyckas få mig att sova med nattlampan tänd. 

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Senaste kommentarer
Filip Stolpe
Hade förutsättningarna, men slängde bort dem. Knappast läskig och otroligt spretig. 1/5.
oops!
Skräckfilm för barn. Läskig var den inte.
Stabil tvåa.
P U T T E
Ännu en...ja barnfilm som inte förtjänar att gå under genren skräck/rysare/thriller. Ja och ännu ett exempel på hur skräckgenren sakta men säkert tynar bort och blir allt sämre för var år som går och var film som görs, beklagligt.

Ska det vara så svårt att göra bra skräck? tydligen. Det är en marig genre det är jag medveten om, men det måste väl få finnas någon gräns? tydligen inte.

Ja och den här förbannade PG-13 vågen som kommit de senaste åren har ju knappast bjudit på framgång och förbättring. Nu ska jag inte endast beskylla den här filmen för just den, men den passar ju in i skitmallen så vad göra?

Just den här filmen är dock på Leprechaun-nivå, valfri del. Skulle kunna skriva typ Critters också men de var i alla fall underhållande.

Nä, det blir till att knäppa fram endast en rostig kapsyl igen, börjar bli en sorglig vana vad det gäller rysargenren, men så är det.

En kapsyl av Fem!
Visa fler (24)

Veckans populära filmer

Visa fler