Den osynlige pojken (2014)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Trettonårige Miki har det tufft. Dagligen trakasserad av skolans värstingar, ingen lycka med tjejen han är kär i och till råga på allt måste han nöja sig med en billig pyjamaskostym till halloween-festen. När det känns som allra värst önskar sig Miki att han bara kunde försvinna. Dagen efter festen går det omöjliga i uppfyllelse – han har blivit helt osynlig!
Visa hela synopsis
Betyg
Läs recension
Användarbetyg saknas
Ingen du följer har betygsatt
Logga in så gissar vi ditt betyg
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: DEN OSYNLIGE POJKEN

Ungdomsäventyr med superhjälteambitioner
Får det lov att vara en italiensk superhjältefilm för att balansera upp den aldrig sinande och högst ensidiga kosten av Marvel- och DC-spektakel? Ja tack, i teorin får det gärna det. Osis då att ”Il ragazzo invisibile” i praktiken är en ganska anonym äventyrsberättelse som knappast gör anspråk på att vara en vuxenfilm.
Trettonårige Michele för en Peter Parker-liknande tillvaro – mobbad av klassens tuffingar, oduglig på att skapa kontakt med tjejen han är kär i – när han plötsligt snubblar över en Halloweendräkt som ger honom kraften att vara osynlig. Eller frigör den kraften snarare, Michele måste vara spritt språngande naken för att förvandlingstricket ska fungera. Detta faktum leder till en del ”tokroliga” situationer eftersom den nya förmågan när som helst verkar kunna upphöra. Att smyga in i tjejernas omklädningsrum är alltså förenat med stora risker trots att man är osynlig för tillfället. 

Samtidigt försvinner klasskompisar under mystiska omständigheter, och Micheles mamma (ljuvliga Valeria Golino), som arbetar som polis, har problem både med utredningen och med att nå fram till sin trulige tonårsson. Det är lättare att sympatisera med henne än med Michele, och huvudpersonens brist på karisma utgör faktiskt filmens huvudproblem, även om det är trist att konstatera.

Vad det lider bjuder hur som helst manusförfattarna oss på en utstuderad backstory för Micheles krafter, med ryska spioner, kärnkraftverksolyckor och mystiska blinda män som kan läsa andra människors tankar. Hantverket är gediget och handlingen säkert medryckande för en något yngre publik, själv inser jag snabbt att filmskaparnas ambitioner inte har varit att göra någon ”Marvel-dödare”, vilket är synd, även om man naturligtvis inte kan klandra dem för ens egna felkalibrerade förhoppningar. Trots detta kan man konstatera att villigheten att importera troper och motiv från amerikanska superhjältefilmer har varit stor – här finns till och med en modifierad ”Bat-signal” – och dramaturgiskt följer ”Den osynlige pojken” den generiska Hollywoodprodukten troget.   
  
Mer innovation hade varit välkommet, för hur ofta ser man europeisk superhjältefilm på bio? Man får helt enkelt vidga genrebeteckningen och tänka lika delar ”coming of age”-historia och science fiction-äventyr riktat mot tolvåringar istället. Som sådant passerar ”Den osynlige pojken” med godkänt betyg.
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!

Veckans populära filmer

Visa fler