MZ möter Richard Hobert

30 September 2011 | 20:01

Hobert och Ferguson om "En enkel till Antibes"

Richard Hobert är tillbaka till filmens värld efter sex års frånvaro och denna gång gör han film med Sven-Bertil Taube, Dan Ekborg och Rebecca Ferguson i det personliga dramat "En enkel till Antibes".

MovieZine tog en pratstund med regissören Richard Hobert och med Rebecca Ferguson som spelar Taubes hemhjälp Maria i filmen.

Vad har du pysslat med sedan 2005?

Richard Hobert: Jag gjorde "Harrys döttrar" som kom 2005. Filmen handlade om två systrar och en av dem förlorar sitt barn. Sedan tänkte jag att jag skulle ta en period och se om jag skulle skriva för teater också. Jag hade varit igång med filmer hela tiden, så jag ville undersöka det där. Jag började på teater och har fortfarande ett intresse för det. Vissa berättelser har ju inte varit några kioskvältare på bio, men ändå varit spännande dramer men inte lockat den typen av publik. Så jag satte mig ner och skrev två pjäser varav den ena satte jag sedan upp på teatern 2008 som hette "Security". Den andra pjäsen är ute och viftar på olika håll i Europa. Nyligen var jag i New York, för de har valt ut en tredje pjäs jag har skrivit. De har ett intresse för att eventuellt sätta upp den.

Jag har även fått en del erbjudanden som jag tackade nej till, underhållningsfilm. Men jag har en annan ingång eller försöka göra roliga filmer helt enkelt. Jag skrev dock två filmmanus, bland annat "En enkel till Antibes" som jag fick igenom 2010. Jag har haft fullt upp! Jag har haft en lång skrivarperiod och nu vill jag gå vidare och regissera.

Var hittade du Sven-Bertil Taubes karaktär?

Richard Hobert: Han har tagit sin karaktär från sin verklighet, men den bottnar i en djupt personlig situation som handlar om min mammas och pappas förhållande. Min pappa var jurist, han var inte lektor i franska. Min pappa bodde aldrig uppe i Norrland. Jag valde Norrland för att, en lektor i franska som hamnar i Luleå och ska lära människor som hellre sysslar med älgjakt franska. Jag hade en väldigt nära vänskap till min pappa och vi hade många samtal. Han var en passionerad bilälskare. Han skulle ha sin Saab och skötte den omsorgsfullt i många år. Sedan skulle han inte köra bilen, men lik förbannat körde han den. Grannarna ringde för han höll på och köra ihjäl folk. Vi avväpnade honom genom att plocka bort tändkablar och sa: Du får inte köra bil. Han svarade: Nej, jag ska inte köra bil. Nästa gång hade han kört 12 mil. Då sa jag till honom att vi hade ju kommit överens om att du inte skulle köra bil, men han sa att han bara hade kört in till stan och påpekade att han kunde vägen!

Karaktären är ju ett porträtt av min far. Det roliga är att när Sven-Bertil läste manuset så sa han att jag hade beskrivit hans pappa. Dan Ekborg sa precis likadant. Vi människor är inte så jävla olika som vi tror. Vi hamnar i likartade situationer.

Är "En enkel till Antibes" din mest personliga film?

Richard Hobert: Jag tror att de två senaste filmerna är mina mest personliga filmer. Dels "Harrys döttrar" som handlade om förlusten av ett barn och jag förlorade själv mitt barn och så den här filmen om min pappa. Men sedan får man lyfta från det privata och försöka göra en film som fungerar. Jag har väldigt svårt för att lämna en publik i fullständig depression, för vad har jag då åstadkommit som konstnär? Jag måste hitta något positivt även i en mörk berättelse.

Hur fick du den här rollen?

Rebecca Ferguson: Jag träffade Richard på en marknad i Simrishamn och så frågade han efter arbetsprover eftersom han visste att jag var skådespelerska. Jag sprang hem och bar dem till honom och på kvällen så ringde han och sa att han hade lämnat manuset på ett hotell i Simrishamn. Jag hämtade manuset och läste det på kvällen och var såld! Sedan på måndagen så hade vi några provscener och på torsdagskvällen åkte jag upp för att träffa motspelarna, men jag visste inte vilka det var. Jag tog en kopp te och gick in och där var Sven-Bertil Taube. Det var helknäppt. På kvällen åkte jag hem med rollen. Så det gick fort.

Vad är de största skillnaderna med att göra bredare filmer som "Wallander: Sidetracked" och intimare produktioner som "En enkel till Antibes"?

Rebecca Ferguson: För mig spelar det stor roll hur pass stor del du har i projektet. Min roll i Wallander var otroligt liten, blinkade du eller råkade gå och kissa missade du mig. Upplevelsen i produktionen var ju sanslöst. Det var ju "enormous" produktion i mina ögon, sedan kanske det är en tiondel av dem gör i USA, men med mina referensramar så var den väldigt stor. Man fick en trailer som man satt i ensam i flera timmar och det är inte kul. Det är opersonligt. Men med det sagt, jag kommer in för att göra en roll i en eller två dagar. Så man är ju inte i produktionen, det är ju lite tråkigt. Men jag var väldigt glad att få träffa Kenneth Branagh. Han är en häftig man.

Vad blir ditt nästa projekt?

Rebecca Ferguson: Nu får du den vanliga kommentaren. Kan du veta vilken den är? Jag har möten, men inget är påskrivet. Jag har projekt på gång och jag längtar till nästa projekt.