Vilka filmer tycker ni är mest överskattade?
Själv kan jag bara komma på 2 st just nu men ska försöka komma upp med fler.
1. Superman returns ( nej, så bra var den faktiskt inte)
2.Sin city
Nu får ni komma upp med fler förslag.
Se den - det är en härlig utmaning för sitt tålamod. :)
Jag tolkar det inte som att Masons mamma är rädd för att vara en ensam mamma -- kanske finns hintar av det, när hon gifter sig första gången -- utan bara att hon är en människa som också försöker få sitt liv att gå ihop och som vill bli älskad. Hon växer själv upp, vilket tillför ytterligare lager till historien.
Hans osäkerhet kommer fram på flera ställen, inte nödvändigtvis i samtalen om mobilerna, som jag mer syftade på angående hans vilja att gå emot sociala konventioner och vara alternativ. Samtalet på fiket i Austin med hans flickvän skulle vara ett bättre exempel på osäkerhet.
Om andra filmer hanterat ungdomars osäkerhet bättre? Kanske. För det första har jag inte sett alla andra filmer, för det andra är det subjektiv och för det tredje hänger inte den här filmens briljans på huruvida det är ett fläckfritt porträtt av ungdomlig osäkerhet eller inte. Det är en aspekt av ungdom dock, och filmens huvudsakliga syfte är att visa en människas uppväxt, vilket jag tycker den gör fläckfritt. Förutom Mason så är alla omgivande karaktärer fascinerande och intressanta att följa.
Utöver tematik så är den oerhört emotionell för mig. Framförallt efter att jag såg den andra gången så påverkade den mig väldigt mycket. Och den är bara väldigt underhållande också. Snyggt fotad, bra skådespelarprestationer, fängslande dialog. En förbannat bra film.
Hans osäkerhet kommer fram på flera ställen, inte nödvändigtvis i samtalen om mobilerna, som jag mer syftade på angående hans vilja att gå emot sociala konventioner och vara alternativ. Samtalet på fiket i Austin med hans flickvän skulle vara ett bättre exempel på osäkerhet.
Om andra filmer hanterat ungdomars osäkerhet bättre? Kanske. För det första har jag inte sett alla andra filmer, för det andra är det subjektiv och för det tredje hänger inte den här filmens briljans på huruvida det är ett fläckfritt porträtt av ungdomlig osäkerhet eller inte. Det är en aspekt av ungdom dock, och filmens huvudsakliga syfte är att visa en människas uppväxt, vilket jag tycker den gör fläckfritt. Förutom Mason så är alla omgivande karaktärer fascinerande och intressanta att följa.
Utöver tematik så är den oerhört emotionell för mig. Framförallt efter att jag såg den andra gången så påverkade den mig väldigt mycket. Och den är bara väldigt underhållande också. Snyggt fotad, bra skådespelarprestationer, fängslande dialog. En förbannat bra film.
Håller med om att skildringen av hans mamma är stark och välgjord. Men oavsett om hon ängslas över att vara ensamstående mamma, eller helt enkelt söker kärlek av personliga skäl - måste hon ändå sägas vara en karaktär som motiveras betydligt mer än Mason. Jag skulle btw vilja veta mer om Masons relation till henne också, när han är äldre. Det tycker jag den missar - istället blir det mammans reaktion på att han flyttar som skildras, vad han själv känner inför henne får vi inte reda på.
Tycker dess brister göms för mycket i att det är en utvecklingsfilm - ger den sig på ämnet ungdomlig osäkerhet, jämför jag den med andra filmer som behandlar ungdomlig osäkerhet. Den blir varken bättre eller sämre av att den är en inspelad under 12 år och är en utvecklingsfilm - snarare blir det för mig mer frustrerande att det känns som om den inte helt tar sina teman på allvar. Såklart man inte sett alla andra filmer gällande denna tematik - men en stereotyp karaktär, som inte når utanför sin stereotyp - anser jag ej kan föra fram ungdomliga osäkerhet på ett djupsinnigt sätt.
Trodde verkligen att jag också skulle påverkas emotionellt väldigt stark och känna igen mig mer (uppvuxen i medelklass, med ensamstående mamma etc.), men dessvärre inte. Men det är helt klart en film jag kommer se om...
Tycker dess brister göms för mycket i att det är en utvecklingsfilm - ger den sig på ämnet ungdomlig osäkerhet, jämför jag den med andra filmer som behandlar ungdomlig osäkerhet. Den blir varken bättre eller sämre av att den är en inspelad under 12 år och är en utvecklingsfilm - snarare blir det för mig mer frustrerande att det känns som om den inte helt tar sina teman på allvar. Såklart man inte sett alla andra filmer gällande denna tematik - men en stereotyp karaktär, som inte når utanför sin stereotyp - anser jag ej kan föra fram ungdomliga osäkerhet på ett djupsinnigt sätt.
Trodde verkligen att jag också skulle påverkas emotionellt väldigt stark och känna igen mig mer (uppvuxen i medelklass, med ensamstående mamma etc.), men dessvärre inte. Men det är helt klart en film jag kommer se om...
Jag tycker dock den blir bättre av att den är inspelad under 12 år. Bara det visuella i att se Mason åldras från scen till scen under 2,5 timme är hisnande. Det gav filmen en episk skala som inte varit möjlig att nå med olika skådespelare exempelvis. Att leka med tid på det här sättet är extremt effektivt, och perfekt för filmmediet, någonting som inte utnyttjats på det här sättet mig veterligen tidigare. Det skapar också effekten av att man känner sig nostalgisk INOM ramarna av filmen, dvs saker som händer i början av filmen känner man sig nostalgisk gentemot i slutet av filmen - för man vet att så mycket tid har gått mellan de scenerna, och man känner det emotionellt. Åtminstone gjorde jag det. Den gav mig lite dödsångest, eller livsångest snarare.
Tematiken är inte ungdomlig osäkerhet. Det är ett karaktärsdrag hos Mason som gör honom mänsklig, men filmen handlar om tid, liv, minnen... Inte om ungdomlig osäkerhet, så det är en något orättvis kritik. Den handlar om mänsklig tafatthet eller osäkerhet, det kan jag hålla med om. Alla i filmen trevar sig fram och försöker navigera sina liv. Inte bara Mason utan alla.
Tematiken är inte ungdomlig osäkerhet. Det är ett karaktärsdrag hos Mason som gör honom mänsklig, men filmen handlar om tid, liv, minnen... Inte om ungdomlig osäkerhet, så det är en något orättvis kritik. Den handlar om mänsklig tafatthet eller osäkerhet, det kan jag hålla med om. Alla i filmen trevar sig fram och försöker navigera sina liv. Inte bara Mason utan alla.
Jag är lite mer nykritisk av mig, visst är tanken på att det gått tolv år (extra starkt blir det när jag tänker på att jag och Mason är födda ungefär samtidigt) fascinerande, men själva konstverket som sådant anser jag ej blir bättre för det. Dessutom tycker jag det märks att den är inspelad under lång tid, det gör den något osammanhängande.
Eftersom Masons tonårstid tar upp så mycket tid - tycker jag absolut det är rimligt att säga att ungdomsosäkerhet är en del av filmens tematik. Jag tycker det är på ytterst få ställen minnen och tid verkligen uppmärksammas - vi har ju ingen aning om hur Mason förhåller sig till sitt förflutna, via sina minnen. Absolut är det inte enbart en skildring om Mason - men det är illa när protagonisten är karaktären det är svårast att förstå sig på... Det vore en sak om filmen konsekvent applicerade nån form av minimalism i karaktärsexposition - där vi vet ytterst lite om alla karaktärer, men hans mamma är ju exempel på en karaktär som inte alls presenteras på samma sätt som Mason.
Eftersom Masons tonårstid tar upp så mycket tid - tycker jag absolut det är rimligt att säga att ungdomsosäkerhet är en del av filmens tematik. Jag tycker det är på ytterst få ställen minnen och tid verkligen uppmärksammas - vi har ju ingen aning om hur Mason förhåller sig till sitt förflutna, via sina minnen. Absolut är det inte enbart en skildring om Mason - men det är illa när protagonisten är karaktären det är svårast att förstå sig på... Det vore en sak om filmen konsekvent applicerade nån form av minimalism i karaktärsexposition - där vi vet ytterst lite om alla karaktärer, men hans mamma är ju exempel på en karaktär som inte alls presenteras på samma sätt som Mason.
Jag presenterar nu den fulländade listan. Topp 5 mest överskattade filmerna i modern tid, varsågoda.
1. Citizen Kane
2. The Dark Knight
3. Forrest Gump
4. Fight Club
5. Rymdimperiet slår tillbaka
1. Citizen Kane
2. The Dark Knight
3. Forrest Gump
4. Fight Club
5. Rymdimperiet slår tillbaka
12 edsvurna män då? har nån ens sett den? nominerad för tre oscars men kammade hem noll! plats 7 på imdb
Helt klart en av de mest överskattade filmerna
Oscarsjuryn är ju inte alltid mainstream. Nyckeln till frihet vann väl inte heller någon Oscar? Titanic vann 11 Oscar och platsar inte på topp-250 på imdb.
12 edsvurna män är f ö riktigt bra! Och ja, jag har sett den :)
12 edsvurna män är f ö riktigt bra! Och ja, jag har sett den :)
verkar som nästan alla tycker 12 edsvurna är ett mästerverk vilket är ett säkert tecken på att den är överskattad!
12 män sitter i ett rum och pratar i hela filmen...
låter mer som en teaterpjäs än en film? är inte själva styrkan med film just att man kan göra sånt man inte kan göra på en teater? eller räknas plötsligt en filmad teaterpjäs som en film och ska i så fall dom också in på imdb's topplista? (internet theater movie data base ITMDB)
En annan film många verkar älska är ju Maffiabröder. Där har vi en överskattad film! Ser den som Scorseses sämsta!
Styrkan i 12 edsvurna män ÄR ju att dom bara sitter och diskuterar i ett rum. Visst, den kan ju göras som teater också, men det gäller ju många filmer. Har man ett bra manus med bra dialog tycker jag inte att det spelar någon roll att det är i samma miljö en hel film.
Valfri film utav Tarantino, säger inte att de är dåliga utan mer att hans verk är överskattade.
Bra och bra, tycker att hela dialogen är orealistisk, hade alla som sitter i en jury resonerat som dom gör så hade ingen blivit dömd någonsin.
Hur menar du då? Det är ju på grund av ett enda av dom tolv männen motsäger sig att döma killen som han inte blir dömd. Hade inte han som motsäger sig domen varit där - hade han ju blivit dömd direkt.