Jag har svårt att vara neutral när det gäller Star Wars, jag älskar det för mycket. Vilket ger mig högre tolerans för fanservice än gemene man (jag gjorde tysta applåder och ville ha mer varje gång, medan andra förmodligen stönade.) Jag tyckte att Rouge One hade en bra 70-talskänsla, vilket gör att den (oväntat!) kommer smälta nästan perfekt ihop med Episode 4. Rymdstriderna är första klass, saker exploderar magnifikt. Det är en väldigt mörk film, men det fungerar eftersom den har ett sinne för humor. Comic relief-roboten är fantastisk, en mix av C3PO och Marvin i Liftarens guide till galaxen. Rogue lånar en hel del bildspråk från striderna i Mellanösten, vilket jag fann så intressant att jag nog kunnat skriva en uppsats om det. Den löste också ett omdebatterat plothole i E 4. Negativt är däremot en del distraherande CGI, och att våra två främsta hjältar är rätt trista. Eftersom det bara är en film tycker jag att de kunde tryckt i lite hårdare med personligheterna. Jag hade gärna sett att Cassian varit en stelare, orderlydande, the-ends-justifiece-the-means-snubbe, det hade gjort hans vändning mer oväntad. Att försöka klämma in honom i charmerande badass-arketypen fungerar inte då Diego Luna verkligen inte är någon Ford eller Isaac. Allt som allt tyckte jag att de expanderade Star Wars' universum på ett smart sätt, men Rogue har tyvärr inte samma se om (och om och om) igenvärde som originaltriologin och the Force Awakens.