För att locka en bred publik försöker sig “Allt för min syster” (“My sisters Keeper” i originaltitel) att balansera två faktorer – att skildra barncancer, samt att skildra ett etiskt dilemma. Dessvärre slarvas både dessa trådar bort, genom att koncentrera sig på en mängd irrelevanta sidoberättelse, vars enda syfte är att få en massiv mainstream-trå-flod och när den huvudsakliga handlingen väl får fokus, blir dess syfte åter igen att med hjälp av icke-realism (realism, som filmen försöker bygga upp) på enkla sätt få publiken att känna, inte baserat på filmens kapacitet utan på enkla kärleks-klichéer och filmens ämnes (barncancer) inneboende känslostyrka. Kate (spelad av Sofia Vassilieva) har sedan en tidig ålder lidit av leukemi. Nu är hon sexton år och lever tack vare att hennes yngre syster har varit hennes donator, ett barn som föräldrarna skaffade i detta syfte. Systern heter Anna (spelas av Abigali Breslin. Vad som redan här bör nämnas är att skådespeleriets chanser att bli mångbottnat är lika med noll, på grund av manusets tunnhet, därför finns det egentligen få faktorer att bedöma hos skådespeleriet, då skådespelarna är helt lämnade till manuset) och är elva år, när hon tydligt inser att hennes kropp exploateras tar hon juridisk hjälp för att få slut på utnyttjandet. Detta skapar en stora spänningar inom familjen… Konceptet skulle kunna fungera, men då gäller det att filmskaparna inte har en sådan stor medvetenhet om att det dom filmar SKA bli sorgligt. För hela filmens ambition är att vara sorglig, inte att skildra karaktärer och vilken dödsångest cancer troligen frambringar. Skulle filmen i stället koncentrera sig på detta hade det kunnat bli en naturligt tragisk film, nu blir det i stället en mycket inställsam och falsk filmupplevelse. Det finns också väldigt lite fokus inom filmen, då den helt plötsligt slänger in en irrelevant kärlekshistoria (vars enda syfte, även här, tycks vara att skapa stora känslor, som åker snålskjuts på sitt ämne och ej sin egna kapacitet) som varken leder någon vart handlingsmässigt eller på karaktärsplanet - och detta i en film som försöker vara realistisk och dramaturgisk. Snarare känns det som om Kate läser igenom en bruksanvisning om vad hon förväntas att göra i livet på väldigt kort tid och det hela tendera att bli ett mycket smaklöst porträtt av barncancer.. Filmens tekniska faktorer och filmens musik lider av deras otroliga produkt till att öka filmens banala översentimentalitet, det appliceras slowmotion för att tittaren verkligen ska märka dom tragiska delarna och fotot tycks vara mycket forcerat i efterhand genom att se onaturligt ljust ut och även tendera att bli glittrigt, vilket gör att skärpan och fokuset är mycket suddigt, det finns ingen ambition till att fotot ska fylla en egen komponent, utan ska enbart verka som att förhöja ett budskap - till ett budskap som manuset redan är fruktansvärt tydlig med. Det samma gäller musiken där populärmusik spelas och fyller ut som om det vore en musikvideo. Vill du ha ett tema framlagt framför dig, som du själv får ta in, är “Allt för min syster” inte att rekommendera. Men om du tycker det är spännande att känna hur det känns att få en film nerkörd i halsen, är detta den ultimata filmen. Anton Carlson Ursprungligen skriven i Augusti 2014. (sista recensionen skriven mellan Mars-Augusti 2014 på Antoncarlson.se)