Intervju

Skribent

Alexander Kardelo

7 november 2009 | 23:37

"Barn älskar att bli rädda"

Rollen som Scrooge i en storfilmsversion av "En julsaga" låter som klippt och skuren för Jim Carrey. Lyckligtvis insåg Robert Zemeckis detsamma och gav honom rollen, och några till på köpet, i julens stora familjeunderhållning.

Du spelar Scrooge i olika stadier av hans liv, och inte minst de tre spökena. Hur var det att spela flera karaktärer?

Det fanns många utmaningar med den här filmen, men så snart vi kom in i det hela, flöt det på. Bob Zemeckis gjorde det hela så mycket lättare med, och frågade varje dag vem jag kände mig som. Men varje ande är egentligen en aspekt av Scrooges personlighet och det var så Bob såg det hela. Jag måste slappna av med en sådan inspelning, för när man ser på helheten är det en enorm process. Det finns regionala dialekter som är svåra. Jag hade en underbar röstcoach som hjälpte mig - men jag väntar fortfarande på att höra reaktioner från England, från de brittiska öarna... (skratt)


Hur var det att spela mot sig själv, i scener där dina karaktärer interagerar?

Jag fick världens bästa hjälp från Cary Elwes, han offrade så mycket för att hjälpa mig. Han spelade mot mig i alla scener, gjorde alla karaktärer, för att ge mig något att agera mot. Han var underbar, och jag är så tacksam. Får jag förresten berätta något intressant om Cary Elwes? Scrooge är faktiskt baserad på en av hans farfars farfars farbröder, John Elwes. Han var så snål och grinig att han gick i samma kläder hur trasiga de än var, han bar peruk i parlamentet som han hittade i soporna, och slängde aldrig mat hur dålig den är var. Det var mannen som Dickens baserade Scrooge på.

Tveklöst lärde du känna Scrooge väl. Hurdan är han?

Jösses, det var en stor fråga. Scrooge blev övergiven som barn, han var oälskad och det formade hela hans liv. Desperat försökte han att haka fast sig vid vad som var bra i livet, och hans syster, men blev allt mer sviken. När det tar slut mellan Scrooge och Belle (Robin Wright Penn) ser vi en förvandling. Han blir en annan person. Som barn försökte han alltid tänka positivt, som alla barn gör, men vid 35 års ålder hade han fått nog. Och tomheten inom honom kunde inte fyllas förrän han verkligen såg inåt, vilket han gör under sin resa i filmen. Andarna han möter på ger honom chansen att granska sig själv. Alla skulle se annorlunda på livet om de fick se alla fakta, få helheten presenterad för sig.

Så han är inte raktigenom ond?

Scrooge är inte en person som älskar livet. Han vill vara ensam. Men han är inte den spirituella typen uppe på ett berg. Han gör sin bur så bekväm som möjligt, för att skulle han gå utanför, riskerar han att bli sedd. Då skulle folk upptäcka hur trasig och bitter han är. Ingen är så ensidig, det finns alltid flera lager hos oss alla. Och i grund och botten är vi alla goda.

Hur var det att se den färdiga Scrooge på vita duken?

Ni måste förstå hur knäppt det var. när jag såg filmen och den första närbilden på Scrooges ansikte tänkte jag, "min familj kommer att få en hjärtattack för det där är min pappa". Han var inte Scrooge, han var en gladare version av karaktären, men det är otroligt. Det var en inblick i min framtid. Så kommer jag att se ut! Och det skulle jag aldrig vilja ändra på (skratt).

Är framstegen i filmens teknologi bara positiva, eller riskerar vi att gå miste om något?

Det här är en del av framtiden, det kommer att komma allt fler filmer där du kan vara en del av dem. Man kommer kunna gå runt i en film, det är så spännande. Det handlar om nya sätt att berätta historier på.

Såg du några likheter mellan den här rollen och Grinchen?

Scrooge är den ursprungliga Grinchen. Grinchen bygger på Scrooge och det finns såklart likheter mellan deras liv, men här är omständigheterna annorlunda - det är mer verklighetsbaserat men fortfarande kul. Jag vill att folk verkligen ska känna den här killens lidande, triumf och glädje. Alastair Sim gjorde en otrolig Scrooge på 50-talet, men jag tycker att Bob har skapat den bästa versionen hittills.

Hur minns du själv sagan från när du var barn?

Jag upptäckte "En julsaga" genom britten Alastair Sims film från 1951. Han var fantastisk, med en så sur och bitter uppsyn att man led med honom. Det var det jag ville ta med mig: bitterheten som följer med ett liv utan kärlek. Man brukar säga att när du fyllt 50 får du det ansikte du förtjänar, och jag tror att dina tankar och känslor speglar slutligen av sig på ditt utseende. Man ser verkligen smärtan i Scrooges ansikte.

Vad gör "En julsaga" så speciell?

Det har alltid varit en saga som låter oss åter tänka på vad som är viktigt i livet, var glädjen finns.

Hur kommer barnen att uppfatta filmens intensitet?

Barn gillar att bli lite skrämda. Jag såg några av de läskigare delarna med min son Evan för några dagar sen, och jag viskade att "det är bara på låtsas", men han älskade det. Barn älskar att bli rädda. Det är en del av vårt psyke, det är intressant.

Du har spelat några fantastiska karaktärer genom åren. Vilken är din favorit?

Det är så svårt att välja, men jag älskar den här filmen och varje karaktär jag gjorde. Det är en skådespelares jobb, att älska det man gör.

Slutligen, hur skulle du beskriva budskapet bakom "En julsaga", och vad har du själv för favoritjulminnen?

Moralen i den här historien är kärlek. Älska dig själv och de runtomkring, och glöm inte att du kan göra skillnad i någon annans liv. Mitt bästa julminne kommer från barndomen. Jag längtade alltid tills jag fick lägga mig under granen och kisa mot julgransbelysningen. Jag tyckte också om att lyssna på Johnny Mathis och alla de andra julsångerna som i mitt tycke aldrig blir för gamla.

| 7 november 2009 23:37 |