Som frågan lyder, vilka genrer gifter sig bäst, respektive sämst? Action/sci-fi, skräck/komedi, drama/typ vilken annan genre som helst.
Kom gärna med exempel på filmer, eller spekulera på vad som skulle vara sämst om du inte kommer på någon verkligt exempel. Jag tänker mig främst filmer som blandar två genrer, men om du vill får du spekulera vilt. 3 eller 4 genrer - varför inte?
Ge gärna någon kort utläggning om varför också.
Skräck/komedi har jag enormt svårt för, det har väl kommit ett fåtal som har funkat, men överlag är det världens sämsta kombination. Skräck och komedi är varandras motpoler, det är nästan omöjligt att blanda på ett bra sätt tycker jag. "Opposites attract" funkar inte i det här fallet, det blir oftast bara trams av allting.
Gillar du inte filmer som Shaun of the Dead, eller Army of Darkness, då? Känner varken bu eller bä för det giftermålet, har du något riktigt gräsligt exempel i genren?
Har inte sett någon av filmerna du nämner faktiskt, men visst finns det några som är bra. Zombieland och What We Do in the Shadows är exempelvis riktigt bra tycker jag. Det finns som sagt ett fåtal som funkar, men det går många dåliga filmer på en bra när komedi och skräck ska gifta sig. Hm, gräsligt exempel.. för att ta en relativt ny då så tycker jag att Tusk var horribel.
Skräckkomedi kan fungera riktigt bra tycker jag, om det hanteras på rätt sätt. Det är så grymt befriande att få pusta ut och SKRATTA efter att man har suttit som på nålar. Drag Me to Hell och You're Next är grymma exempel på detta tycker jag. Varken Shaun of the Dead, Zombieland eller What We Do in the Shadows ser jag riktigt som skräck/komedi ändå, fokus ligger mycket mer på komiken.
Jag gillar annars dramakomedi och sci-fi/skräck väldigt mycket. Eller varför inte sci-fi/western(!) som i Westworld som jag såg häromdagen...
Jag gillar annars dramakomedi och sci-fi/skräck väldigt mycket. Eller varför inte sci-fi/western(!) som i Westworld som jag såg häromdagen...
action/komedi: 48 timmar, 48 timmar igen, snuten i hollywood 1, snuten i hollywood 2, tango & cash, schindler's list, red heat, knight and day, big trouble in little china.
Haha jag som tänkte nämna sci-fi/western som det sämsta, men visst, Westworld må vara undantaget där då (får hoppas även serien levererar) annars AVSKYR jag verkligen den kombinationen, har aldrig funkat för min del. Ja och romantisk komedi är inget jag hurrar över heller.
Vad det gäller skräck/komedi så finns definitivt mer skit än bra, bra mycket mer skit än bra. I vissa enstaka fall funkar det dock, men även detta är en kombination jag brukar rygga till åt.
Annars är allt med "superhjälte" framför något jag hatar så klart :) Superhjältekomedi, superhjälteaction, superhjältethriller trams trams trams
Vad det gäller skräck/komedi så finns definitivt mer skit än bra, bra mycket mer skit än bra. I vissa enstaka fall funkar det dock, men även detta är en kombination jag brukar rygga till åt.
Annars är allt med "superhjälte" framför något jag hatar så klart :) Superhjältekomedi, superhjälteaction, superhjältethriller trams trams trams
Hehe ja, sci-fi/western väl inget särskilt seriöst "förslag" egentligen, men en skön kombo ändå! På papperet iallafall ;)
Jag kan bara komma på "Cowboys And Aliens" när jag tänker sci-fi/western, där funkade det inte särskilt bra. Håller med om det på pappret är en kittlande kombo dock.
Sci-fi/western är en blandning som på förhand känns väldigt konstig. Jag gillade Westworld, men Cowboys & Aliens var väl ingen höjdare. Så en bra, en mindre bra, i den blandningen.
Haha @ bonk och svensk/film!
Haha @ bonk och svensk/film!
De enda skräckkomedier jag såg var Scary Movie-filmerna. Jag tyckte att trean var roligast, särskilt den där scenen där huvudpersonen försökte förhandla med Tabitha, Samara Morgan-kopian.
"7 dagar."
"Vänta, vänta! Räknar du bara arbetsdagar eller kör du också helgdagar?"
"...Arbetsdagar."
"Men Martin Luther King-dagen då? Det borde väl räknas som helgdag?"
"Nu får det räcka. Jag kan döda dig nu om du vill!"
Så skräck/komedi kan funka.
"7 dagar."
"Vänta, vänta! Räknar du bara arbetsdagar eller kör du också helgdagar?"
"...Arbetsdagar."
"Men Martin Luther King-dagen då? Det borde väl räknas som helgdag?"
"Nu får det räcka. Jag kan döda dig nu om du vill!"
Så skräck/komedi kan funka.
skräck/komedi funkar, t ex titta vi spökar, gremlins och hotet från underjorden (tremors)
Tycker ingen genre besitter något egentligt inneboende värde, dock finns det ju konventioner i genre, vilket gör att visa genre samt genresblandningar har en tendens att generellt vara bättre samt sämre. Drama är en genre som i princip alla mina favoritfilmer kategoriseras som, någon form av dramatik är i princip nödvändig i alla filmer för att introducera och fördjupa karaktärer. Vilken genre gifter sig då dramat generellt bäst med? Jag skulle säga att dramathrillern har störst chans att vara ultimat. Det känns som det finns en tror att spänning är något som uteslutet finns via situationer - om skaparen till en thriller har tron att i fall man skapar situationer som är spännande i sig blir karaktärerna intressanta på grund av situationen. Om denna odramatiska synen praktiseras kommer det troligen bli en ganska intetsägande filmupplevelse. Därför kan dramat göra en thriller så oerhört mycket djupare och där med även betydligt mer spännande, genom att introducera karaktärerna och låta karaktärerna i fråga forma situationerna, situationerna blir då en konsekvens av karaktärerna. Dramathrillers som jag tycker är föredömen är tex - Bakom stängda dörrar, Eyes wide shut, Falling down, Fargo, Kärlekens raseri, Löftet, Mulholland drive, One hour photo, Taxi driver, The Life of David Gale, Vad hände med baby Jane? och Vertigo.
Genres som har konventioner som ofta gör att den blir misslyckad tycker jag är det romantiska dramat. Konventionerna/klichéerna i dessa filmer är att relationen får stå för dramat - personerna som sådana presenteras det föga om. Huvudkonflikten vilket ofta är en romantisk relation får stå för karaktärspresentationen, dessa filmer har en dramaturgisk tanke vad gäller att huvudkonflikten är väsentlig och övriga delar gallras bort, så som fördjupning. I dom värsta exemplen fyller inte ens romantiken ett dramaturgisk syfte - som i exempelvis Allt för min syster där plötsligt en romans slängs in, den driver dock inte huvudkonflikten framåt, men fördjupar heller inte karaktären. Det måste alltså finnas ett väldigt tempo i romantiska dramatik, då karaktärerna som sådana sällan får något stort utrymme, ofta saknas detta tempo vilket gör att filmen faller totalt. Att det sedan ofta finns ett tydligt mål i romantisk dramatik som sedan är mycket förutsägbart hur det kommer sluta gör det hela ganska meningslöst. Negativa exempel på romantisk dramatik är - Dagbok - jag sökte dig och fann mitt hjärta, Ego, Frukost på Tiffanys, Förr eller senare exploderar jag, Miffo och Titanic. Finns dock ett flertal undantag, när skaparna till ett romantiskt drama inser att karaktärerna måste presenteras och fördjupas för sig om tittaren ska bryr sig om vilka relationer dom har, detta har ofta tv-serie en större fallenhet för än filmer, så som i Lost. Men finns även positiva filmexempel så som Universums sista dagar.
Genres som har konventioner som ofta gör att den blir misslyckad tycker jag är det romantiska dramat. Konventionerna/klichéerna i dessa filmer är att relationen får stå för dramat - personerna som sådana presenteras det föga om. Huvudkonflikten vilket ofta är en romantisk relation får stå för karaktärspresentationen, dessa filmer har en dramaturgisk tanke vad gäller att huvudkonflikten är väsentlig och övriga delar gallras bort, så som fördjupning. I dom värsta exemplen fyller inte ens romantiken ett dramaturgisk syfte - som i exempelvis Allt för min syster där plötsligt en romans slängs in, den driver dock inte huvudkonflikten framåt, men fördjupar heller inte karaktären. Det måste alltså finnas ett väldigt tempo i romantiska dramatik, då karaktärerna som sådana sällan får något stort utrymme, ofta saknas detta tempo vilket gör att filmen faller totalt. Att det sedan ofta finns ett tydligt mål i romantisk dramatik som sedan är mycket förutsägbart hur det kommer sluta gör det hela ganska meningslöst. Negativa exempel på romantisk dramatik är - Dagbok - jag sökte dig och fann mitt hjärta, Ego, Frukost på Tiffanys, Förr eller senare exploderar jag, Miffo och Titanic. Finns dock ett flertal undantag, när skaparna till ett romantiskt drama inser att karaktärerna måste presenteras och fördjupas för sig om tittaren ska bryr sig om vilka relationer dom har, detta har ofta tv-serie en större fallenhet för än filmer, så som i Lost. Men finns även positiva filmexempel så som Universums sista dagar.