Vilken filmgenre är sämst?
fan jag glömde superhjältar. nåja kan vara skönt att slippa prata om dom för en gångs skull.
hmm väldigt knepigt detta... man kan bara välja EN och jag vill ju välja alla... fan vad svårt!
Haha cowboys och pirater är ju guld ;)
Nåväl, lätt enkelt val det här för mig, musikalskiten skyr jag som pesten, en stor fet röst på den genren från mig.
Hade dock kanske blitt lite klurigare ifall du tagit med superhjältarna ;) Hehe ja så pass är jag trött på dem, fast det dyker ju dock
upp en och annan bra och ibland och det gör det ALDRIG med musikaler. Ja och sen kan det ju vara skönt att slippa prata om superhjältar precis
som du säger så jag ska därmed genast lämna ämnet.
Nåväl, lätt enkelt val det här för mig, musikalskiten skyr jag som pesten, en stor fet röst på den genren från mig.
Hade dock kanske blitt lite klurigare ifall du tagit med superhjältarna ;) Hehe ja så pass är jag trött på dem, fast det dyker ju dock
upp en och annan bra och ibland och det gör det ALDRIG med musikaler. Ja och sen kan det ju vara skönt att slippa prata om superhjältar precis
som du säger så jag ska därmed genast lämna ämnet.
Cobra har ju sina romantiska inslag mellan stallone och bridget nielsen så jag avstår från att välja romantik.
Piratfilmer undviker jag, men master and commander hyllar ju folk och den är jag nog beredd att se... men den har ju träskallen russell crowe i huvudrollen och det är ju inte bra... men ok, jag ger piratgenren ett pass så länge..
western, tja, som genre är den ju sjukt tröttsamt, jävla friluftsliv och saloner och indianer och herrejävlar.. john wayne! MOTHERFUCK HIM AND JOHN WAYNE som public enemy sjunger.
nej det står nog mellan tecknat och musikal faktiskt... men eftersom musikaler är en genre som nästan aldrig gör väsen av sig och bara dyker upp vart 10e år så får det bli tecknat... alla dessa jävla vidriga pixar-filmer som pumpas ut år efter år efter år... bilar och bilar 2 och småkryp och myror.. .alltså
Piratfilmer undviker jag, men master and commander hyllar ju folk och den är jag nog beredd att se... men den har ju träskallen russell crowe i huvudrollen och det är ju inte bra... men ok, jag ger piratgenren ett pass så länge..
western, tja, som genre är den ju sjukt tröttsamt, jävla friluftsliv och saloner och indianer och herrejävlar.. john wayne! MOTHERFUCK HIM AND JOHN WAYNE som public enemy sjunger.
nej det står nog mellan tecknat och musikal faktiskt... men eftersom musikaler är en genre som nästan aldrig gör väsen av sig och bara dyker upp vart 10e år så får det bli tecknat... alla dessa jävla vidriga pixar-filmer som pumpas ut år efter år efter år... bilar och bilar 2 och småkryp och myror.. .alltså
Haha ja jag gillar inte tecknat jag heller, kanske är synd att man tappat det intresset, men jag kan bara inte förmå mig att se på tecknat/animerat längre. Jag är helt enkelt inte intresserad. Men nä, musikaler är ändå värst, kommer ihåg då man var liten spoling att jag avskydde det redan då, de sjungs ju i vissa tecknade filmer också och sådana partier hatade jag redan då. Fastforward på VHS:en bara :) Så en combo på tecknat och musikal, ja då har vi rena rama helvetet haha
Gällande pirater så ja, Master and Commander ska du se, den kan du nog gilla. Nu är ju det egentligen inte en piratfilm tycker jag, men den är ju besläktad helt klart. Pirates of the Caribbean avskyr dock även jag så där trycks ju genren ned. Synd att sådana där larvfilmer ska vara typ det största från den genren. Då man tänker efter så har det ju faktiskt inte gjorts så mycket piratfilmer egentligen, absolut inte på senare år. Med undantag smink-Depp och hans larvfilmer då.
Själv har jag svårare för musketörfilmer i så fall, de är ju egentligen lite besläktade med piratfilmerna med svärd, tidsmässigt osv. men jag tycker ändå om pirater bättre. Sedan görs det ju oftast versioner på det tre musketörerna hela jäkla tiden så det blir ju lite väl tjatigt.
Gällande pirater så ja, Master and Commander ska du se, den kan du nog gilla. Nu är ju det egentligen inte en piratfilm tycker jag, men den är ju besläktad helt klart. Pirates of the Caribbean avskyr dock även jag så där trycks ju genren ned. Synd att sådana där larvfilmer ska vara typ det största från den genren. Då man tänker efter så har det ju faktiskt inte gjorts så mycket piratfilmer egentligen, absolut inte på senare år. Med undantag smink-Depp och hans larvfilmer då.
Själv har jag svårare för musketörfilmer i så fall, de är ju egentligen lite besläktade med piratfilmerna med svärd, tidsmässigt osv. men jag tycker ändå om pirater bättre. Sedan görs det ju oftast versioner på det tre musketörerna hela jäkla tiden så det blir ju lite väl tjatigt.
jasså jag hade fått för mig att du gillade pirates of caribbean, vet inte vad jag fick det ifrån, ja då är ju den genren inte särskilt representerad på senarare år om man tar bort det... musketörfilmer det räcker med fäktningsscenen i die another day den var rätt bra, tycker inte man behöver ge det mer utymme än så på film.
nej min största utmaningen här är att ta mig an westerngenren, där kommer jag få mothugg både från dig och brent... där är det uppförsbacke!
tecknat... då får vi nog gå tillbaka till he-man eller nåt sånt men det är ju en helt annan form av tecknad än det moderna animerade joxet...
nej min största utmaningen här är att ta mig an westerngenren, där kommer jag få mothugg både från dig och brent... där är det uppförsbacke!
tecknat... då får vi nog gå tillbaka till he-man eller nåt sånt men det är ju en helt annan form av tecknad än det moderna animerade joxet...
Hehe ja westernfilmerna står mig helt klart varmtast om hjärtat, åtminstone av de genrer som nämns här, nä men jag diggar westerns.
Ja alltså Pirates of the Caribbean fungerade väl EN gång, jag var dock inte helt övertygad av den första filmen heller. Den var så överhypade så när jag väl såg den blev det
lite av en besvikelse. Sedan det här Disney-stuket, nä, så där gör man inte piratfilmer enligt mig. Ska det vara piratfilmer ska det vara mer vuxna sådana ifall det ska fungera för mig. Tycker det är fel att blanda komedi och pirater, funkar inte för mig.
Westerns och komedi fungerar dock otroligt nog ibland, även ifall jag självklart mest uppskattar de mest brutala, mörka och hopplösa filmerna i genren. Men westernkomedier som Maverick och Three Amigos älskar jag :) Blazing Saddles är heller inte så dum. Sedan kryllar westerngenren av så många härliga skådisar, speciellt ifall man går tillbaka i tiden; Lee Marvin, Charles Bronson, Clint Eastwood, John Wayne, Ernest Borgnine, Steve McQueen, Gene Hackman, Kirk Douglas, James Coburn, Burt Reynolds ja listan är oändlig. Nä, man kan inte hata denna genre ;)
Sci-fi/westerns är en annan femma, tror fan det endast är Westworld jag klarar av där.
Ja alltså Pirates of the Caribbean fungerade väl EN gång, jag var dock inte helt övertygad av den första filmen heller. Den var så överhypade så när jag väl såg den blev det
lite av en besvikelse. Sedan det här Disney-stuket, nä, så där gör man inte piratfilmer enligt mig. Ska det vara piratfilmer ska det vara mer vuxna sådana ifall det ska fungera för mig. Tycker det är fel att blanda komedi och pirater, funkar inte för mig.
Westerns och komedi fungerar dock otroligt nog ibland, även ifall jag självklart mest uppskattar de mest brutala, mörka och hopplösa filmerna i genren. Men westernkomedier som Maverick och Three Amigos älskar jag :) Blazing Saddles är heller inte så dum. Sedan kryllar westerngenren av så många härliga skådisar, speciellt ifall man går tillbaka i tiden; Lee Marvin, Charles Bronson, Clint Eastwood, John Wayne, Ernest Borgnine, Steve McQueen, Gene Hackman, Kirk Douglas, James Coburn, Burt Reynolds ja listan är oändlig. Nä, man kan inte hata denna genre ;)
Sci-fi/westerns är en annan femma, tror fan det endast är Westworld jag klarar av där.
Som regel tycker jag inte man kan säga att någon typ av genre är sämre än någon annan, utan det beror helt och hållet på den enskilda filmen. Det finns bra filmer i alla typer av genrer.
Men jag måste ändå säga att jag har ofta väldigt svårt för musikaler. Det går nästan inte att få upp något tempo i filmer som bryter av hela handlingen med flera minuter långa sångnummer där inget händer som för handlingen framåt. Det finns absolut musikalfilmer som är bra, men då handlar det nästan alltid om de som tonat ner musiken lite och bakar in det som ett element i en handling. Ex. Blues Brothers, Pitch Perfect osv. Jag kan även gilla enskilda sångnummer som i Bollywood, där de ofta komponerar mellanakter som sätter stämningen som karaktären är i, eller som i Slumdog, att de avslutar filmen med en riktigt rövare till dansnummer och alla kan känna glädjen. Men då är det sparsmakat med musiknumrena.
Värst av alla filmer är ju annars Disneyfilmerna som ALLTID har ca 20% av speltiden som musiknummer. Vilket är smått oförståeligt då det är så förskräckligt dåligt nästan alla gånger. Ett par låtar brukar vara bra, och jag tror ingen kan förminska värdet som ikoniska låtar som "Circle of life" och "Let it go" haft för framgången av dessa filmer, men jag förstår inte varför man envisas med så mycket låtar. Oförståeligt i mina ögon.
Överlag är tecknat ganska trist. Det är trist att det finns så oerhört få spelfilmer för barn.
Men jag måste ändå säga att jag har ofta väldigt svårt för musikaler. Det går nästan inte att få upp något tempo i filmer som bryter av hela handlingen med flera minuter långa sångnummer där inget händer som för handlingen framåt. Det finns absolut musikalfilmer som är bra, men då handlar det nästan alltid om de som tonat ner musiken lite och bakar in det som ett element i en handling. Ex. Blues Brothers, Pitch Perfect osv. Jag kan även gilla enskilda sångnummer som i Bollywood, där de ofta komponerar mellanakter som sätter stämningen som karaktären är i, eller som i Slumdog, att de avslutar filmen med en riktigt rövare till dansnummer och alla kan känna glädjen. Men då är det sparsmakat med musiknumrena.
Värst av alla filmer är ju annars Disneyfilmerna som ALLTID har ca 20% av speltiden som musiknummer. Vilket är smått oförståeligt då det är så förskräckligt dåligt nästan alla gånger. Ett par låtar brukar vara bra, och jag tror ingen kan förminska värdet som ikoniska låtar som "Circle of life" och "Let it go" haft för framgången av dessa filmer, men jag förstår inte varför man envisas med så mycket låtar. Oförståeligt i mina ögon.
Överlag är tecknat ganska trist. Det är trist att det finns så oerhört få spelfilmer för barn.
Ja alltså snackar man lite mer musikfilmer så har jag inget problem med det, alltså då man ser artister eller band på scener, eller att de repar av nån låt i ett garage eller så. Men jag antar att du inte snackar om sådana filmer, men jag vill bara förtydliga mig. Jag snackar alltså filmer typ Walk the Line, Great Balls of Fire osv. Blues Brothers gillar jag dock, fast egentligen gillar jag den för musiken, själva filmen i sig vet jag inte ifall är så jäkla bra egentligen. Förmodligen för att det är just en typ av musikal. Den är cool och har bra musik, absolut, men nä, jag vill man håller isär filmen och musiken där hur än konstigt det låter. Med andra ord, jag äger hellre skivan än filmen ;)
Det kanske är en egen genre, musikfilmer? Såg en lista där de listat Blues Brothers som musikal, men jag tyckte också det kändes skumt. Musikfilmer låter mer passande, men samtidigt finns det ju några sångnummer i filmen som uppenbart är rena musikalinslag (Rays music shop, kyrkdansen osv).
Haha ja Westernfilmerna ligger ju mig extremt varmt om hjärtat, antagligen min favoritgenre, så den får inte min röst iaf :)
Men musikalerna däremot, de tål jag inte. Har vägrat se "Singin' In the Rain" exempelvis som ska vara en film man ska ha sett, men jag pallar inte. Finns inget som får det att krypa i skinnet på mig som när någon mitt i filmen ska brista ut i något pekoral till sång. Jag har inget emot musik som sådan i film. Oavsett om det är ett score eller någon väl vald låt, tvärtom, det kan förhöja upplevelsen, men jag pallar inte när karaktärerna själva brister ut i full sång, det är som tortyr för mig.... Det får mig att komma ur illusionen dessutom och allt bara stannar upp i ett par trista minuter. Och allra värst är det ofta i de animerade produkterna, där sjungs det ju mer än det pratas. Vägrat se hela "Frost", klarade typ en kvart, sen så höll jag på att ömsa skinn av irritation... Så min röst faller helt klart på musikalen, en styggelse!
Men musikalerna däremot, de tål jag inte. Har vägrat se "Singin' In the Rain" exempelvis som ska vara en film man ska ha sett, men jag pallar inte. Finns inget som får det att krypa i skinnet på mig som när någon mitt i filmen ska brista ut i något pekoral till sång. Jag har inget emot musik som sådan i film. Oavsett om det är ett score eller någon väl vald låt, tvärtom, det kan förhöja upplevelsen, men jag pallar inte när karaktärerna själva brister ut i full sång, det är som tortyr för mig.... Det får mig att komma ur illusionen dessutom och allt bara stannar upp i ett par trista minuter. Och allra värst är det ofta i de animerade produkterna, där sjungs det ju mer än det pratas. Vägrat se hela "Frost", klarade typ en kvart, sen så höll jag på att ömsa skinn av irritation... Så min röst faller helt klart på musikalen, en styggelse!
Haha nu då jag tänker på det har ju Three Amigos, som jag älskar, ett par musikinslag också. Dårarna sjunger ju inledningssången i början, men det funkar ju. Sedan har jag för mig det är någon absurd lägereldssång också men detta är väl gjort för att mer retas med musikalgenren än att göra något mer seriöst. Ah, The Singing Bush är ju också med haha. Nej, men så länge det ligger på denna nivå funkar det, då är det bara kul. Det är samma sak med den berömda scenen i Life of Brian, då Always Look on the Bright Side of Life dräms av på korsen. Pythons har väl gjort en hel del riktigt roliga och underhållande musikalscener under sin tid, men dom går det ju bara inte att låta bli att gilla :)
vi ser hur romantik gått upp i ledningen här över mest avskydda kategorier!
Hur kan man inte älska western? Min favoritgenre! :)
Som för många andra, så faller min röst på musikal. Nä jag klarar verkligen inte av musikaler. Har gjort ett par helhjärtade försök, men blir lika irriterad varje gång. Nä, man ska inte sjunga dialogen!
Som för många andra, så faller min röst på musikal. Nä jag klarar verkligen inte av musikaler. Har gjort ett par helhjärtade försök, men blir lika irriterad varje gång. Nä, man ska inte sjunga dialogen!
Får bli piratfilmer. Där kan man ju räkna upp alla som är sevärda på ena handen. Kanske iof beror på att det inte görs så många filmer i den genren.
Ja piratgenren är ju dessvärre en jävligt gles genre så den är ju lite marig, det håller jag med om. Det är ungefär som Vikingafilmer, finns knappt några och ännu färre bra. Ändå är dessa genrer som tilltalar mig, men ännu så länge är det väl egentligen potentialen i dessa som tilltalar, finns som sagt inte mycket att gå på.
går man tillbaka till 30-40talet kan man säkert hitta en och annan piratfilm... kapten blod! röde piraten! slaghöken! på senare år får väl captain philips sägas räknas in till genren
Ja det är ju ungefär lite så, mer modernare varianter nu. Fast vore kul om man faktiskt satsade på några mer seriösa och historiska piratfilmer. Kostar väl mycket förstås och är en rätt osäker genre för filmbolagen. Cutthroat Island floppade tex, är väl endast Depp-tramset som lyckats på senare år och de har inte gett upp den dyngan än. Men återigen, jag vill ha något mer seriöst och vuxet, inte någon jävla åkattraktion från Disney.
Själv älskar jag romantik. En riktigt, bra och välskriven romantisk film är sjukt mysig tycker jag och kan ge pirrkänslor i magen. Fast egentligen är serier bäst för att skildra relationer, då filmer alltid blir så overkliga, då ingen blir förälskad så snabbt som man blir på film.
Problemet med romcoms är snarare att det produceras så oerhört mycket skit i just den genren. Manusförfattare och skådisar som knappt går på halvfart för att de måste få in pengar i kassan och inte ens känns inspirerande. Men så kommer det guldkorn ibland som får en att bli lycklig i hela kroppen, som Eternal Sunshine of the spotless mind, eller 500 Days of summer. Men tyvärr är det oftast bara några få riktigt bra romcoms per decennium. Det är lite trist. Och idag görs det verkligen absolut INGA bra romcoms längre.
Problemet med romcoms är snarare att det produceras så oerhört mycket skit i just den genren. Manusförfattare och skådisar som knappt går på halvfart för att de måste få in pengar i kassan och inte ens känns inspirerande. Men så kommer det guldkorn ibland som får en att bli lycklig i hela kroppen, som Eternal Sunshine of the spotless mind, eller 500 Days of summer. Men tyvärr är det oftast bara några få riktigt bra romcoms per decennium. Det är lite trist. Och idag görs det verkligen absolut INGA bra romcoms längre.