Hollywoodstrejken hängde över helgens Comic Con som ett osynligt hot från Sauron. Strax innan varje Q&A-session informerades besökarna av en förinspelad röst om att inte ställa frågor om skådespelarnas filmer eller roller.
Det blir ju extra trist när någon har spelat en så ikonisk rollfigur som Frodo i "Sagan om ringen"-trilogin, men fansen lydde snällt. Några passade självklart på att tacka för "de där tre filmerna med det stora kriget om smycket" och i övrigt frågades det mycket om mat och musik. Så istället för att se tillbaks på sin hobbitvandring fick Comic Cons stora kändisgäst berätta allt om sin kärlek till IKEA-köttbullar, pizza och Prince.
Elijah Wood visade upp ett gott humör och bjöd på en timme med flera skratt och applåder i den fullsatta salen på Stockholmsmässan. Här är några av de mer, hmm... intressanta frågorna som svenska fans fick ställa till Elijah Wood.
1. Brukar du sjunga några vaggvisor för dina barn?
- Det finns inte en särskild, nej. Nen vi brukade hittade på en hel del sånger. Det finns en som min fru hittade på, om folk på ett tåg. Man sjunger att man är på ett tåg, och man fortsätter med nya personer på tåget. Alla man känner ska med. Tåget blir bara längre och längre. Och det gäller att komma ihåg varje namn när man upprepar den.
- Men vi lyssnade mer på barnsånger när min son var liten. Nu är han äldre och vill lyssna på vår musik, så vår lilla dotter får också höra mer av vår musik. Så deras favoritlåtar just nu är "Smells Like Teen Spirit" och "Enter Sandman". Det är min frus fel, inte mitt.
Elijah Wood i sin mest kända roll.
2. Vad är din favoritmat?
- Pizza ligger helt klart i toppen. Och kanske sushi? Japansk mat kommer tvåa. Jag älskar all slags mat, jag älskar att utforska andra kulturers mat. Sverige har bra mat, jävligt fantastiskt. Jag älskar köttbullar. Men vi får inte så mycket skandinavisk mat i USA. För oss i Los Angeles är det IKEA som gäller.
3. Har du en favoritartist?
- Det finns många. Den bästa genom tiderna är Prince. Och Billie Holiday. Jag har en riktigt sällsynt Prince-skiva, det är hans The Black Album från 1986, men en promo-kopia med vitt fodral och en rosa skiva. Det är en av mina mest speciella ägodelar.
4. Vem var du i skolan? En outsider, den populära killen eller en nörd?
- Jag gick aldrig i någon riktig high school. Jag pluggade på distans, eftersom jag reste så mycket. Jag fick aldrig den upplevelsen. Jag kan bara gissa. Jag tror inte att jag hade brytt mig så mycket om var jag hörde hemma. Som person kan jag vara rätt blyg, jag är vad jag kallar en extrovert introvert. Jag måste kunna tala med andra som här, men i grunden är jag mer introvert. När jag föreställer mig high school hade jag nog bara varit mig själv utan att försöka passa in.
5. Vad är ditt bästa minne från barndomen?
- Det är svårt att svara på, det finns så många. Många av mina minnen är kopplade till det jag gör. Steven Spielberg kom till en filminspelning när jag var tio år, och jag fick träffa honom. Samma sak med George Lucas som kom på besök. Men också att resa sedan jag var liten. Jag har skådespelat sedan jag var åtta år, och har fått se delar av världen som jag annars inte hade fått besöka.
Elijah Wood fotograferas med fans. Foto: Comic Con Stockholm
6. Gillar du curry och banan på din pizza?
- Jag kan inte påstå att jag någonsin ätit banan på pizza... Men jag varit på en fantastisk pizzeria i LA som hade samarbete med en japansk curry-restaurang. Då fick jag smaka pizza med Chocken Curry och det var jävligt fantastiskt. Än idag beställer vi pizza och curry separat bara för att kunna blanda. Curry är toppen, passar till allt.
7. Om du bara fick äta en sorts snacks för resten av livet, vad skulle det vara?
- Jag är inte mycket för snacks. Jag skulle säga... kanske salt och vinäger-chips? Jag älskar dem.
Själv föredrar föredrar Ranch-chips.
- Ja, salt och vinäger är inte för alla. Men ni i Sverige äter saltlakrits, eller hur? Det är så starkt.
8. Du började din karriär som skådespelare, men du har också producerat film de senaste tio åren. Det kanske inte hamnar i fokus lika ofta. Vad gör det intressant för dig?
- Jag hade velat starta ett produktionsbolag länge. Jag har fått göra det här i så många år och har förälskat mig i hela den konstnärliga processen, och alla sidor av filmskapandet. Jag vill bidra till att kunna lyfta upp andra filmskapare och filmer som jag vill se bli gjorda, och ge dem en plattform. Och det känns så otroligt tillfredsställande. Vi på SpectreVision har gjort många filmer som jag är superstolt över.
9. Du har fått bära många olika kostymer genom åren. Som aspirerande kostymdesigner undrar jag, vad hatar du i en kostym?
- Det finns inget jag verkligen har hatat eller stört mig på. Sett till storfilmerna vi spelade in på Nya Zeeland... Jag var som mest obekväm när karaktären närmar sig slutet på sin resa. Der blir allt mindre kläder, så det var obekvämt. Och så svettas han. De fick använda babyolja för att behålla svett på tyget, för vatten hade dunstat bort. Det var riktigt oskönt med en skjorta dränkt i kall olja.
- Men jag älskar kostymer. En garderob gör halva jobbet åt dig. Man tar på sig något och plötsligt är man inte sig själv längre, man förvandlas till en karaktär. Man känner det i hela sin kropp.
10. Vilka känslor är svårast att skildra för dig som skådespelare? Och vad kommer lättast för dig?
- Jag antar att lycka är lättast. Men det mest utmanande är nog känslosamma scener, när man måste spela ledsen eller riktigt rörd. Jag tycker det är svårt att gråta. Andra skådespelare kan gråta på beställning, men den typen av scener gör mig stressad. Jag vill bara vara så autentisk som möjligt. Men man lär sig, hela tiden. I det här yrket växer man ständigt, man kommer aldrig att nå bergets topp. Ju äldre man blir desto mer livserfarenhet, och det går också in i ens arbete. Och man lär sig även från andra skådespelare.
11. Var du rädd för något särskilt slags monster eller varelser som barn?
- Jag mins att jag såg "Gremlins" som liten. Och sen kunde jag inte sova, jag var rädd att jag hade Gremlins under sängen. Jag blev tidigt introducerad för skräckfilm, eftersom min bror är sju år äldre. Han hyrde skräckfilmer och jag fick se dem när jag var 5, 6 år gammal. Fördelen med en storebror är att man får uppleva filmer som ens föräldrar inte bet om. Det var fantastiskt. Jag fick tidigt bygga upp en tolerans mot hemska scener. "Elm Street 3" var en av mina första. Jag älskar fortfarande den filmen.
