Nu blåser vi snuten 1977

Jag ska erkänna en sak. Porrfilm har aldrig intresserat mig, men titlarna på de filmer som försöker göra snuskversioner av redan välkända klassiker är desto roligare. En av de bästa måste vara "Nu pippar vi snuten". Säger allt, liksom. Men faktum är att den titeln inte når upp till det underhållningsvärde som bränns fast i den kraftigt misshandlade motorvägen i just "Nu blåser vi snuten". Här ingår så mycket gott humör, värme, adrenalin och attityd att det nästan känns onödigt att ägna sig åt sexuella aktiviteter.

Handlingen är så pass simpel att den faktiskt hade kunnat vara bakgrund till en porrfilm. Här antar den legendariske truckköraren Bo "Bandit" Darville (Burt Reynolds) ett vad att köra ett stort parti öl från ett ställe till ett annat inom 28 timmar. Med på resan tar han sin kollega Cledus "Snowman" Snow "Jerry Reed" som även tar med hunden Fred. "Bandit" passar även på att köpa en toksnygg och svart Pontiac TransAm som ska agera som förkläde och se till att de så kallade "Smokeys" (landsvägspoliser) inte ska upptäcka att man fraktar olaglig last.

Detta är början på en helt vansinnig åktur som fortfarande tillsammans med "Bullitt" har några av de skönaste och snyggaste biljakterna som setts på bio. "Fast and the Furious" i alla ära, men "Nu blåser vi snuten" känns betydligt mer "äkta", om man nu kan kalla en så överdriven film för det, och har en mycket mer avslappnad stil än sin moderna kusin. Det som också gör att filmen sticker ut jämfört med andra bilfilmer är den kvinnliga karaktären. Inte för att en ung och ännu Oscarslös Sally Field gör mycket för feminismen i rollen som Carrie, en brud som rymt från sitt bröllop, men hennes kaxiga attityd och rätt aparta sätt gör henne till en karaktär av kött och blod i stället för en bimbofierad fönsterdekoration som man försökt ge bra repliker för att skylla över det uppenbara.

Hal Needhams film blev en enorm succé när den släpptes och fick överraskande bra kritik i USA. Under filmen fullständigt demolerades många av bilarna som byggdes speciellt för tillfället. Man kan också på sätt och vis kalla detta för en tidigt "bromance"-film eller varför inte "caromance"-rulle eftersom det är överraskande mycket känslor mellan maskulina män och/eller deras bilar.

En annan kul detalj som filmen använder är att man under eftertexterna valde att visa en del fel klipp där skådespelarna gjorde bort sig, så kallade bloopers, vilket också spädde på känslan av att detta var en rulle som lätt kunde skratta åt sig själv.

Regissören Needhams största triumf blir sådeles den sköna tonen i filmen, trots att han lyckas skapa några av de absolut häftigaste actionsekvenserna som står sig förvånansvärt bra i dag. Det spektakulära brohoppet, den galna färden där TransAm-bilen kör i diket och rammar ALLT i sin väg och inte minst de otaliga omkörningarna är hur snygga som helst.

Dessutom är Jackie Gleason som sheriffen Buford T. Justice en egen specialeffekt och en av få antagonister som faktiskt är på rätt sida av lagen. Och Burt Reynolds har egentligen aldrig varit bättre än här, möjligtvis i "Boogie Nights", men när det gäller lättare typer av film har den mustaschprydda mannen aldrig överträffat sig själv.

"Nu blåser vi snuten" var knappast klassad som en klassiker när den kom 1977. Den ansågs snarare som en kul bagatell som man kunde skratta åt med ett gäng kompisar en fredagskväll. Det som dock gör att den framstår som ett mästerverk i dag är just att det är en bagatell som står sig så bra. För, som de flesta regissörer vet, att vara rolig, actionladdad och empatisk på samma gång är i stort sett omöjligt. Det är faktiskt svårare än att blåsa snuten.