Borta med vinden 1939

"Borta med vinden" utspelar sig under flera år från tiden kring det amerikanska inbördeskriget i mitten av 1800-talet. Scarlett O'Hara (Vivien Leigh) är en bortskämd sydstatsflicka som är älskad av alla män förutom just den hon vill ha, den mesige gentlemannen Ashley. Eller möjligtvis är det just för att hon inte kan få honom som hon vill ha honom. Han är förlovad med sin kusin Melanie som också har en stor roll i filmen. Kapten Rhett Butler (Clark Gable) som är en man med "mycket dåligt rykte" dyker upp från ingenstans och provocerar Scarlett med sitt prat om att de är av samma sort och att han ser rakt igenom henne. Och efter det är det krig och kärlek för hela slanten.

Den största behållningen från filmen är just de två huvudpersonerna, Scarlett O'Hara och Rhett Butler, och kemin mellan dem. Vivien Leigh och Clark Gable gjorde dem oerhört karismatiska. Trots att de är egoistiska och emellanåt rätt otrevliga kan man inte låta bli att charmas av dem och deras vassa repliker. Det spel som pågår mellan dem är det som håller uppe filmen hela vägen.

Sedan är det också inspirerande att se hur Scarlett ifrågasätter och gör revolt mot det rådande kvinnoidealet. Hon vill inte vara en sådan kvinna som äter som en fågel framför män och som måste sova middag trots att hon inte är trött. Att hon sådan är rätt hjärtlös, har en egoistisk personlighet och tycker att pengar är det enda som betyder något må vara hänt.

När vi ändå är inne på kvinnofrågan så är det helt klart en sådan sak som gör att filmen inte känns särskilt modern. Vid flera tillfällen behandlas kvinnorna som om de vore barn. Till exempel när de måste sova middag som om de vore dagisbarn eller när Rhett håller upp en näsduk med orden "var en duktig flicka och snyt dig". Man har inte så svårt att förstå att Scarlett vill sätta dem alla på plats.

Det som dock verkligen gör att man känner att filmen är gjord på trettiotalet är hur slavarna framställs - ganska nöjda och utan personlighet. Det romantiska skimret som filmen ger kriget och den amerikanska södern är förstås lite obehagligt. Hattie McDaniel som spelar Scarletts "mammy" var den första svarta skådespelerskan som fick ta emot en Oscar och ändå fick hon inte ens gå på filmpremiären i Atlanta på grund av deras segregeringslagar. Andra tider, olustiga tider.

Musiken i "Borta med vinden" är klassisk storfilmsmusik men den används på ett något irriterande sätt, för ofta och för mycket helt enkelt. Jag undrar hur många av de fyra timmarna som är fyllda av musik. Det känns som tre timmar och trekvart minst.

Trots mina invändningar har "Borta med vinden" ändå allt som en storfilm ska ha - dramatik och stora känslor utan att bli enformig. Dessutom har den gett oss ett antal klassiska repliker som fortfarande lever kvar. En av de mest kända är Rhetts "Frankly my dear I don't give a damn" men ännu roligare är nog hans svar på Scarletts "I love you" som är "That's your misfortune". Riktigt riktigt elakt. Det är kul att se förvandlingen av en bortskämd och envis flicka till en minst lika envis men kanske något klokare kvinna.