Tävling: Vinn biobiljetter till "The Hateful Eight" här!
Han slog igenom i början på 1990-talet med sin banbrytande stil och än idag är det få regissörer som kan hantera sådan rapp och underhållande dialog tillsammans med (i mainstream-film) sällan skådat ultravåld. Men vad är hans ultimata mästerverk? Och vilka var besvikelser? MovieZines Andreas Samuelson rankar Tarantinos filmer från sämst till bäst.
Tarantinos bidrag till hans och Robert Rodriguez Grindhouse-projekt (som dessvärre floppade) är en kul men lite ojämn hyllning till gamla biljaktthrillers från 70-talet. Kurt Russell är i högform som Stuntman Mike, en sadistisk kvinnomördare som får vad han förtjänar när han bråkar med fel brudar. Inte lika helgjuten B-film som ”Planet Terror” och tänder till först i andra halvan med Rosario Dawson & co.
Möjligen lite tam men ändå underskattad film av regissören där han leker med sin förkärlek till 70-talets blaxploitation-filmer. Castingen är starkare än storyn vilket å andra sidan inte säger lite: genrens drottning Pam Grier matchas väl av Samuel L. Jackson i en för honom annorlunda skurkroll. Robert De Niro är trots allt filmens svagaste kort – och då var detta när han fortfarande var bra!
En kanske kontroversiell placering på listan med tanke på hur populär filmen blev. Och visst, dålig är den inte. Snygg, underhållande och välspelad (DiCaprio och Sam L. Jackson snuvades brutalt på Oscarnomineringar). Och musikvalet är briljant! Men trots Jamie Foxx närvaro är huvudpersonen endimensionell och alltför mycket tid spenderas med sidekicken Christoph Waltz (som gör en slags snäll variant på Hans Landa). Att filmens enda kvinnliga karaktär är ett hjälplöst våp är ett annat minus i kanten, liksom att Tarantino envisas med att inte så väl spela en viktig biroll.
Tarantinos debut har med sina snart 24 år på nacken inte oväntat åldrats en aning men är fortfarande en häftigt banbrytande liten thriller. Med en simpel bankrånarstory, välskriven dialog, få karaktärer, en perfekt ensemble och läckert soundtrack så blir resultatet en eggande och oförutsägbar filmupplevelse där det brutala våldet vägs upp av en förlösande dos svart humor, som blivit regissörens karaktärsdrag.
Trots en lite väl lång första tredjedel (och lång speltid i allmänhet) och vissa svagheter (som castingen av Channing Tatum) så är Tarantino tillbaka i fin form med sin senaste. En intensiv, spännande kombination av thriller, mysterium, västern och kammarspel. Begåvade skådespelare, där speciellt Jennifer Jason-Leigh får ta plats i en bufflig mansensemble och fantastisk musik av legenden Ennio Morricone är grädde på moset.
Ska man göra en nazistmördarfilm så ska man göra den som Tarantino – med kaxig humor, överdrivet våld, välutvecklade karaktärer, fängslande sidointriger och rejält med stake. Polerade dialoger varvas med oförglömliga bilder, som när en hämndlysten Mélanie Laurent dyker upp på en bioduk och blickar ner på en salong av brinnande nazister. Christoph Waltz fick mesta credden men även Diane Kruger är grym som tysk filmstjärna och Brad Pitt riktigt rolig som ledare med skön söderdialekt.
Filmen som på allvar satte Tarantino på kartan, en minst sagt banbrytande film som uppfann en hel genre av våldsamma gangsterrullar med sammanlänkade historier. Hittills har dock ingen slagit den här, varken i förmågan i lika långa som suveräna dialoger om ingenting (”Quarter Pounder with cheese”) eller att skapa sympati för fascinerande rollfigurer som lever på knark, våld, mord eller andra brott. Ett plus i kanten för att ha lyckats, om ändå bara för en stund, göra John Travolta till coolaste killen i stan – i hästsvans!
Vissa skulle nog reservera förstaplatsen till “Pulp Fiction”, andra skulle nog se volymerna som två skilda filmer. Men Tarantino hade ursprungligen gjort filmerna som en enda och tillsammans bildar de en obeskrivlig filmupplevelse med överväldigande känslor, bilder och intryck. Att kunna väva in en olycklig romans och en gripande mor-och-dotter-relation i en actionfilm med de snyggaste fightscenerna och blodbaden från sin tid är en konst som troligen bara Quentin Tarantino kan komma undan med.
Så här skulle listan se ut enligt MovieZines läsare:
7: Jackie Brown & The Hateful Eight – snittbetyg: 3,1
6. Death Proof – snittbetyg: 3,2
5. Kill Bill vol. 2 – snittbetyg: 3,4
4. Kill Bill vol. 1 – snittbetyg: 3,6
3. De hänsynslösa & Inglourious Basterds – snittbetyg: 3,9
2. Django Unchained – snittbetyg: 4,0
1. Pulp Fiction – snittbetyg: 4,2
Han slog igenom i början på 1990-talet med sin banbrytande stil och än idag är det få regissörer som kan hantera sådan rapp och underhållande dialog tillsammans med (i mainstream-film) sällan skådat ultravåld. Men vad är hans ultimata mästerverk? Och vilka var besvikelser? MovieZines Andreas Samuelson rankar Tarantinos filmer från sämst till bäst.
8. Death Proof (2007)
7. Jackie Brown (1997)
Möjligen lite tam men ändå underskattad film av regissören där han leker med sin förkärlek till 70-talets blaxploitation-filmer. Castingen är starkare än storyn vilket å andra sidan inte säger lite: genrens drottning Pam Grier matchas väl av Samuel L. Jackson i en för honom annorlunda skurkroll. Robert De Niro är trots allt filmens svagaste kort – och då var detta när han fortfarande var bra!
6. Django Unchained (2012)
En kanske kontroversiell placering på listan med tanke på hur populär filmen blev. Och visst, dålig är den inte. Snygg, underhållande och välspelad (DiCaprio och Sam L. Jackson snuvades brutalt på Oscarnomineringar). Och musikvalet är briljant! Men trots Jamie Foxx närvaro är huvudpersonen endimensionell och alltför mycket tid spenderas med sidekicken Christoph Waltz (som gör en slags snäll variant på Hans Landa). Att filmens enda kvinnliga karaktär är ett hjälplöst våp är ett annat minus i kanten, liksom att Tarantino envisas med att inte så väl spela en viktig biroll.
5. De hänsynslösa (1992)
Tarantinos debut har med sina snart 24 år på nacken inte oväntat åldrats en aning men är fortfarande en häftigt banbrytande liten thriller. Med en simpel bankrånarstory, välskriven dialog, få karaktärer, en perfekt ensemble och läckert soundtrack så blir resultatet en eggande och oförutsägbar filmupplevelse där det brutala våldet vägs upp av en förlösande dos svart humor, som blivit regissörens karaktärsdrag.
4. The Hateful Eight (2015)
Trots en lite väl lång första tredjedel (och lång speltid i allmänhet) och vissa svagheter (som castingen av Channing Tatum) så är Tarantino tillbaka i fin form med sin senaste. En intensiv, spännande kombination av thriller, mysterium, västern och kammarspel. Begåvade skådespelare, där speciellt Jennifer Jason-Leigh får ta plats i en bufflig mansensemble och fantastisk musik av legenden Ennio Morricone är grädde på moset.
3. Inglourious Basterds (2009)
Ska man göra en nazistmördarfilm så ska man göra den som Tarantino – med kaxig humor, överdrivet våld, välutvecklade karaktärer, fängslande sidointriger och rejält med stake. Polerade dialoger varvas med oförglömliga bilder, som när en hämndlysten Mélanie Laurent dyker upp på en bioduk och blickar ner på en salong av brinnande nazister. Christoph Waltz fick mesta credden men även Diane Kruger är grym som tysk filmstjärna och Brad Pitt riktigt rolig som ledare med skön söderdialekt.
2. Pulp Fiction (1994)
Filmen som på allvar satte Tarantino på kartan, en minst sagt banbrytande film som uppfann en hel genre av våldsamma gangsterrullar med sammanlänkade historier. Hittills har dock ingen slagit den här, varken i förmågan i lika långa som suveräna dialoger om ingenting (”Quarter Pounder with cheese”) eller att skapa sympati för fascinerande rollfigurer som lever på knark, våld, mord eller andra brott. Ett plus i kanten för att ha lyckats, om ändå bara för en stund, göra John Travolta till coolaste killen i stan – i hästsvans!
1. Kill Bill vol. 1 + 2 (2003 & 2004)
Vissa skulle nog reservera förstaplatsen till “Pulp Fiction”, andra skulle nog se volymerna som två skilda filmer. Men Tarantino hade ursprungligen gjort filmerna som en enda och tillsammans bildar de en obeskrivlig filmupplevelse med överväldigande känslor, bilder och intryck. Att kunna väva in en olycklig romans och en gripande mor-och-dotter-relation i en actionfilm med de snyggaste fightscenerna och blodbaden från sin tid är en konst som troligen bara Quentin Tarantino kan komma undan med.
Så här skulle listan se ut enligt MovieZines läsare:
7: Jackie Brown & The Hateful Eight – snittbetyg: 3,1
6. Death Proof – snittbetyg: 3,2
5. Kill Bill vol. 2 – snittbetyg: 3,4
4. Kill Bill vol. 1 – snittbetyg: 3,6
3. De hänsynslösa & Inglourious Basterds – snittbetyg: 3,9
2. Django Unchained – snittbetyg: 4,0
1. Pulp Fiction – snittbetyg: 4,2
Hur skulle ni själva ranka Tarantinos filmer? Lämna en kommentar.
