Ikväll på tv: Filosofi, slagsmål och stora explosioner i 1999 års bästa film

1999 var ett ovanligt fint filmår, med fantastiska cinematiska upplevelser som "The Matrix", "The Talented Mr. Ripley" (högaktuell i en ny version på Netlifx) och "Office Space". Fast den stjärna som fortfarande lyser klarast är möjligtvis, antagligen, "Fight Club".

 

I David Finchers moderna mästerverk spelar Edward Norton en icke namngiven man som lider av sömnlöshet och en allt mer tynande tillvaro. När den egnsinnige tvålförsäljaren Tyler Durden (magnetiskt spelad av Brad Pitt) dyker upp i hans liv förändras allt, och deras slagsmålsklubb blir starten på någonting mycket större. Och hur står det egentligen till med Marla Singer (Helena Bonham Carter)?

 

Filmen lever sig kvar som filmupplevelse, absolut, men även som fortsatt underlag för givande diskussioner. Min egen inställning till "Fight Club" har ändrats något genom åren. Där jag i ungdomen försökte hitta svaren till min egen förvirrade vilsenhet i livet, delvis i vad jag trodde filmen sa om manlighet, blev det genom åren tydligt för mig att kritiken mot hur manlighet skildras är det viktiga. Tillsammans med den mer uppenbara kritiken mot konsumtionssamhället, förstås.

 

Som sagt, det finns mycket att hämta här, och det är inte konstigt att filmen 25 år senare fortfarande känns relevant. Men även utan de här aspekterna är det ett verk som håller.

 

I sin recension från 2011 gav Viktor Jerner full pott till "Fight Club":

 

"Om man tycker om filmer med svart humor, bitterljuv känsla och skitig atmosfär är ”Fight Club” den film man ska vända sig till. Om man sedan kan omfamna filmens skruvade natur, våldsamma inslag och filosofiska explosioner kan det rentav bli en gudomlig filmupplevelse."