Årets Oscarsgala satsade på ett säkert kort med Billy Crystal, som tog över från Eddie Murphy. Säga vad man vill om Crystal, men han har erfarenheten som krävs för att leverera en underhållande gala. Dock så kan man inte ponera hur det hade sett ut i Eddie Murphys händer. Troligtvis en mer oväntad och humoristisk gala, men jag känner mig trots det nöjd med nattens eskapader.
De två stora kombatanterna var "The Artist" och "Hugo Cabret" och de lyckades få exakt lika många priser, men den franska stumfilmen blev ändå mycket välförtjänt den stora vinnaren tack vare vinsterna i de tyngre priserna, såsom Bästa film, Bästa Regi och Bästa manliga huvudroll. Men "Hugo Cabret" ska inte känna sig underlägsen på något sätt, den lyckades ändå med konsstycket att kamma hem 5 Oscarsstatyetter.
Trots att de två stora förhandsfavoriterna vann de flesta statyetterna fick vi se en riktigt stor överraskning och det var i Bästa dokumentär-kategorin, där "Undefeated" segrade. En annan överraskning, dock av den mindre modellen var att "Hugo Cabret" slog de tunga filmmonstren "Apornas Planet: (r)Evolution" och "Transformers 3", men med tanke på att att genomsnittsåldern i Oscarsakademien är 60 år är det nog inte så oväntat.
De svenska förväntningarna låg förstås i kategorin Bästa manliga biroll där Max von Sydow var nominerad i kampen mot den stora förhandsfavoriten Christopher Plummer. Han blev för svår för von Sydow och inget ont om det. Plummer gjorde en riktigt bra roll och levererade även ett riktigt minnesvärt tal där han berättade att han hade övat på sitt tacktal för denna Oscar sedan han låg i sin mammas sköte.
En av de stora ögonblicken på Oscarsgalan var något vi inte fick se på den svenska sändningen, nämligen det utlovade och oförglömliga ögonblicket med Sacha Baron Cohen som karaktären The Dictator där han, hör och häpna häller aska på intervjuaren på röda mattan. Tur att klippet fångades och lades upp på YouTube som ni kan se nedan.
;
Hedersoscarn gick i år till tre personer, men en av dessa fick undertecknad att ställa sig i givakt. Det var när man zoomade n James Earl Jones. Ni vet, kungen av rösterna, mest känd för rösten som Darth Vader . Hans röst får många filmnördar att rysa av välbehag. Hatten av för rösten vi aldrig glömmer.
Men inga minnesvärda ögonblick utan att känna frustration och bli rejält uppretad. Varje år visar man sin uppskattning och respekt för de som har dött under året och bland de namn som nämndes i år var självklart Whitney Houston, Sidney Lumet, ElizabethTaylor och helt sanslöst valde man även att ta med Steve Jobs bland de episka namnen. Jo tack, jag känner till hans historia med Pixar, där han var en av förgrundsfigurerna. Men, ja kommer alltid ett men, det är bara en piss i Mississippi i hans karriär. Ingen kommer väl någonsin associera hans karriär som en av Pixars medgrundare? Nej, tänkte väl det...
Det är oerhört respektlöst att ens tänka tanken att lägga honom i samma fack som storheter som Elizabeth Taylor och Sidney Lumet. Tvi vale! Jag har dock inte något emot honom som affärsman och visst är det en minnesstund som han gärna kan få, men på Oscarsgalan där man hyllar de stora filmmänniskorna hör han banne mig inte hemma. Tack för min Iphone Steve, men filmens värld är inte den bransch jag relaterar dig till.
De svenska kommentatorerna Filip och fredrik fick mycket skit förra året, då de snackade sönder minnetal och mycket annat. I år höllde en betydligt lägre profil och tvivlar på att att kritiken är lika hård denna gång. Jag tyckte de var betydligt mer återhållsamma och pratade när de skulle, det vill säga i pauserna. Dock får vi se vad publiksiffrorna säger, men jag är nöjd!
Sammanfattningsvis kan man konstantera att det var en bra gala. Många av årets bästa filmer blev belönade. Nu ser vi fram emot nästa gala där "Prometheus" spöar skiten ur "The Hobbit" och "The Dark Knight Rises".
