Parker föddes den 14 februari 1944 i norra London till sömmerskan Elsie Ellen och husmålaren William Leslie Parker. Han växte upp i ett fattigt arbetarklassområde och har därefter kunnat relatera till den alldagliga människan i många av sina filmer. Han studerade vetenskap i skolan men hoppade av vid 18 års ålder för att jobba i reklambranschen. Där träffade han blivande producenterna David Puttnam och Alan Marshall som kom att samarbeta med Parker på hans första film.
I slutet av 1960-talet började han framgångsrikt regissera reklamfilmer innan han startade ett reklamfilmsföretag med Marshall. Puttnam inspirerade Parker till att skriva hans första filmmanus, "Melody", som blev film 1971. 1973 regisserade han sin första film, andra världskrigetsdramat "No Hard Feelings" som så småningom köptes upp av och visades på BBC 1976. Samma kanal anställde Parker för att regissera ett annat TV-drama om andra världskriget, "The Evacuees" (1975), som kom att belöna Parker med en BAFTA.
Den stora långfilmsdebuten kom med barnmusikalen och gangsterparodin "Bugsy Malone" (1976), med bl.a. en ung Jodie Foster, som kom att bli en smärre succé och nominerades för åtta BAFTA (bl.a. för regi) varav den vann fem (inklusive en för Parkers manus). Andra filmen var i en helt annan riktning - "Midnight Express" , ett verkligehetsbaserat drama om en ung mans upplevelser i ett turkiskt fängelse. Filmen (som Oscarsnominerades för Bästa film och regi, samt vann för Oliver Stones manus) etablerade Parker som en av Hollywoods främsta regissörer.
Han följde upp med ännu en succé, om än mer kommersiell sådan. Han utnyttjade sin kärlek för musik i klassikern "Fame" (1980) vars framgång resulterade i en känd TV-serie. Nästa film, skilsmässodramat "Ta ner månen om du kan!" (1982) hyllades av många som Parkers bästa och han själv kallade den sin första "vuxna".
Även dokumentären "Pink Floyd: The Wall" (1982) och dramat "Birdy" (1984) mottogs väl medan rysaren "Angel Heart" (1988) blev ökänd för en våldsam sexscen mellan Mickey Rourke och Lisa Bonet (som sparkades från komediserien "Cosby" p.g.a. filmen). Parker fick sin andra Oscarsnominering med "Mississippi brinner", ett annat verklighetsbaserat drama om morden på tre medborgarrättskämpar på 1960-talet.
Efter krigsdramat "Välkommen till paradiset" (1990) återvände Parker till musiken med komedin "The Commitments" om några arbetarklassmänniskor i Dublin som bildar ett soulband. Filmen liksom dess soundtrack blev en stor succé, många ansåg den vara hans mest optimistiska film och Parker själv (som rollsatte musiker snarare än kända skådespelare) påpekade att det filmen han njutit mest av att göra.
Nästa film, "Dr. Kelloggs kur" (1994) var en stjärnspäckad komedi med bl.a. Anthony Hopkins och Matthew Broderick men floppade tyvärr. Bättre gick det för påkostade musikalen "Evita" (1995) som trots det kontroversiella valet av Madonna som Eva Peron nominerades till fem Oscars, varav den vann för Bästa sång.
Parker gick tillbaka till mindre, jordnära historier med "Ängeln på sjunde trappsteget" (1999) baserad på Frank McCourts självbiografi om att växa upp med en fattig familj i Irlands slumkvarter. Filmen floppade dock och hans nästa film, dödsstraffsdramat "The Life of David Gale" (2003), sågades vid fotknölarna. Parker har sedan dess tagit en paus från filmen på obestämd tid och bl.a. skrivit böcker. Förhoppningsvis gör han en stark comeback inom snar framtid med den typ av banbrytande film han slog igenom med.
