I veckans panel skriver Viktor Jerner, Jonna Vanhatalo Birro och Patrik Linderholm om senaste tidens filmsnackisar.
Philip Seymour Hoffman dog i helgen, 46 år gammal. Hur kommer du att minnas honom?
Viktor: Jag dyrkade Philip Seymour Hoffman, så enkelt är det. I allt från lågmälda prestationer i exempelvis "Capote" till lite mer bombastiskt skådespel i filmer som "Punch Drunk Love" har han under hela sin karriär ensam höjt upp filmer en extra nivå. Det jag allra starkast kommer minnas är dock mitt möte med honom på Venedigs filmfestival år 2012 då han var där med "The Master". Jag fick inte bara se honom göra den absolut bästa prestationen i hans karriär, utan också ställa en fråga till honom och i ett flyktigt ögonblick även skaka hans hand. Det var monumentalt för mig, och jag kommer aldrig glömma den dagen.
Jonna: Så fruktansvärt tragiskt. För alla oss som älskar film men såklart mest för hans familj, hans små barn... helt värdelöst och obeskrivligt sorgligt. Jag kommer minnas honom väl! För allt han i princip gjort. Han förgyllde tidigt många stora, fina filmer och var på flera sätt den som gav birollen ett ansikte och en extra tyngd och därmed hela filmen som han medverkade i. "Boogie Nights", "Happiness", "Magnolia"... Och sedan dessa huvudroller som äntligen kom hans väg. "Capote" och nu senast "The Master". Han var (jag vill säga är!) störst i sin generation, i vår tid. Och det är ingen post-mortem-kontruktion utan det bara är så!
Patrik: Jag kommer nog främst att minnas honom för hans talang att svänga mellan mysig blygsamhet och skräckinjagande pondus. Han var en man som verkligen definierade termen karaktärsskådespelare. En stor förlust.
Joel Kinnamans "RoboCop" är här och får hyfsade recensioner. Vilken 80-talsklassiker tror du skulle passa sig bäst för en remake?
Viktor: Istället för att hela tiden sikta in sig på det som redan är omtyckt och populärt tycker jag att man kan skifta fokus lite mot filmer där man kan hitta en skön story men samtidigt stor förbättringspotential. Därför blev "Road House" mitt spontana svar på frågan först, men efter lite research inser jag att en sådan redan är på gång, med Rob Cohen i spetsen. Inte jättelovande eller inspirerande val av regissör direkt, men man kan ju alltid hoppas. Det får istället bli Andrei Konchalovskys "Runaway Train", då en remake av den faktiskt skulle kunna resultera i något aktuellt och intressant. Tänk er Brad Pitt, Dane DeHaan och Charlize Theron i rollerna, bring it säger jag bara.
Jonna: Jag gillar filmer från fina 80-talet. Men vill jag se remakes på dem? Njae. Ser snarare att de dammas av och visas på nytt som de en gång var, snarare än att de ska göras om. "The Breakfast Club" och "Blade Runner" till exempel. Aldrig att jag tycker de ska få remakes, men samtidigt förtjänar de att upptäckas av en ny generation, så ja damma av! Men om jag måste välja någon att göras på nytt... hmm. Det ska i så fall vara fantasy, sci fi eller skräck som med dagens teknik kan bli "snyggare" (även om det tyvärr ofta med facit i hand sker på bekostnad av känslan). Ridley Scotts "The Legend" kanske med en ung Tom Cruise kan med fördel kan få sig lite piff? Eller "Mad Max"-filmerna? "Lost Boys" älskar jag visserligen som den är, men vampyrer kan man aldrig få nog av så om någon vågar vara dyster på allvar men med skön glimt i ögat och göra den, kommer jag titta.
Patrik: Ingen! De flesta har det ju redan pillats med och rebootats, remejkats och travesterats, och de få som är kvar är för heliga för att röras.
Vilken var den bästa trailern på årets Super Bowl?
Viktor: Mer medioker Super Bowl-lineup får man leta med ljus och lykta efter, så det blir lite av en pest eller kolera-grej det här. Hur som helst så väljer jag "The Monuments Men" som trots smått vidrig voiceover och onödigt hastig klippning i trailern - eller TV-spot är det väl, om man ska vara petig - verkar bli den bästa filmen av de som marknadsfördes. Även Ivan Reitmans "Draft Day" ser lovande ut och visst ska det bli kul att se vad Marc Webb har hittat på, men det är ändå Clooney och hans nördiga soldater som lockar mest. Om man ska försöka se helt objektivt, fördomsfritt och tekniskt på det hela så var det trailern till Michael Bays "Transformers: Age of Extinction" som imponerade mest, rent visuellt.
Jonna: Är inte alls insatt i trailers under Super Bowl... men efter en snabb titt på vad som visades ser jag fortsatt mest fram emot "Pompeii"!
Patrik: Den enda jag faktiskt såg var "Transformers: Age of Extinction" och ja, vad ska man säga? Dinobots - jag är där.
Vad rekommenderar du att se i helgen?
Viktor: Det tre timmar långa franska mästerverket "Blå är den varmaste färgen" släpps snart på VOD och går fortfarande på bio i vissa delar av Sverige, så om man har chansen att gå och se den så bör man göra det. En helt perfekt, förkrossande, episk, hjärtskärande, upplyftande och vacker kärlekshistoria med ett lesbiskt par i centrum. Adéle Exarchopoulos gör kanske en av tidernas enskilt starkaste rolltolkningar och filmen som helhet lever upp till hennes briljans. Om man inte har den möjligheten så tycker jag att man bör kolla in Richard Linklaters "Before-trilogi" som man då avrundar med nyligen bluray-släppta "Before Midnight". Tillsammans med Ethan Hawke och Julie Delpy har Linklater under drygt 20 års tid snickrat på en ohyggligt välskriven filmserie som tillhör de allra finaste. Ett måste.
Jonna: "Rush" ska jag se i soffan! Den finns på film2home äntligen. På bio tycker jag ni går och myser till "Hallå hallå" av Maria Blom. Annars är det mycket os och melodifestival på tv och mindre annat så jag rekommenderar att gå in på Netflix och tugga lite serier där. "Dexter" säsong 7 är ute nu.
Patrik: Semifinalen av "På spåret" - obviously - men sen går ju äntligen "Inside Llewyn Davis" upp på bio och jag gillade verkligen bröderna Coens stämning och oväntade struktur i den filmen.
