I år firar vi här på MovieZine 20 år av nyhetsrapportering till filmälskare. Det råkar också vara de år som en av filmens mest odödliga genrer gått igenom sin mest spännande utveckling.
Actionfilm kommer alltid att dra publik. De senaste två decennierna har genren fått en fascinerande nytändning. Hur reste den sig ur en kris? Det kommer jag att gå in på här. Som Heath Ledgers Joker skulle ha sagt; "Here we go".
Vi backar tiden till slutet av 90-talet. På 60- och 70-talen hade klassiker som "Bullitt" och "Dirty Harry" kommit. "Die Hard" hade gjort genren odödlig på 80-talet. Under slutet av 90-talet tog oseriösa överdrifter över helt. Den respekterade statusen utanför genren föll sönder.
De populära franchiserna var Batman och James Bond. De kraschade båda två på grund av sina överdrifter. Först ut var "Batman & Robin" där regissören Joel Schumacher för andra gången satte bröstvårtor på Batmans dräkt år 1997. Sedan kom Bondfilmen "Die Another Day" med en osynlig bil år 2002.
De första filmerna i de blivande franchiserna "Mission: Impossible" och "The Fast and the Furious" kom i början av 2000-talet. "Matrix" hade levererat tre intelligenta filmer, men genren som helhet var trött.
Leken är över - actiongenren blir seriös
Det var nu de seriösa regissörerna klev in. Bryan Singer tog sig an "X-Men" efter filmer som den smarta thrillern "De misstänkta". Regissören Paul Greengrass hade de politiskt laddade filmerna "Bloody Sunday" och "United 93" i bagaget när han regisserade "The Bourne Supremacy". Ton och foto blev nu skitigt realistiska istället för polerat som i seriens första film. Vass regeringskritik gjorde hans film tung.
Actionfilm var plötsligt relevant för publik som annars såg seriös film. De följde sina favoritregissörer till den tidigare mindre kulturellt aktade genren. Den dominerande hårda och råa tonen i actionscenerna gjorde även dessa till mer än bara underhållning.
Batman återkom till bioduken år 2005 med "Batman Begins". Christopher Nolan hade gjort smarta filmer som "Memento". Hans vision för den mörke riddaren var grundad i verklighetsnära logik. Leken var slut och psykologin tog över. James Bond fick samma behandling. Han blev en mänsklig och realistisk yrkesmördare i den dramatunga "Casino Royale".
Regissören Michael Mann gjorde film av sin 80-talsserie "Miami Vice". Stilmässigt överraskade den genom att ersätta originalets pastellfärger och humor med skoningslös skildring av drogvärlden med mycket omskakande våld. Från Brasilien kom socialrealistiska "Tropa de Elite" som anklagades för fascism för sin skildring av en dödspatrull i Rio De Janeiros favelas.
Som estetisk motsats iscensatte Michael Bay robotfighter i "Transformers". "Fast & Furious"-franchisen blev alltmer orealistisk. Nu var det dessa två filmserier som fick hån av fansen till genren. Något hade förändrats bland publiken som förut älskat ytlig eskapism.
Marvel, DC och det magiska filmåret 2008
Allt som hänt fram till nu inom genren var ingenting mot det som skulle komma år 2008. Det blev ett ikoniskt filmår som skulle komma att prägla hur inte bara actionfilm byggs upp utan även andra genrer. Trender som lever vidare än idag skapades.
I den första filmen i Marvel Cinematic Universe där serietidningsförlagets redan välkända karaktärer överfördes till bioduken blev Robert Downey Jr. Iron Man med folket. En massiv våg filmer om superhjältar föddes. Det är den mest överväldigande franchisen inom modern film. Stilmässigt gav den oss ett lekfullt och färgglatt alternativ mitt i ett dominerande allvar.
Liam Neeson var innan det här året mest känd som en dramaskådespelare. Med filmen "Taken" ändrade han sin image och visade ungtupparna hur man spöar skurkar på film. Det var brutalt, men extremt snyggt filmat. Inslag av tortyr var omskakande närgångna mitt i allt det eleganta som man förväntar sig i en film producerad av Luc Besson. Neeson öppnade upp för andra äldre skådespelare att prova lyckan som bovarnas skräck.
DC Comics var de som träffade mest rätt det här året. Christopher Nolan gjorde i sin "The Dark Knight" psykologin djupare än någonsin tidigare i en superhjältefilm. Skillnaden mellan hjälte och skurk var en moralisk gråzon. Tonfallet var lika autentiskt som i "Batman Begins", men med ännu mindre mystik än sin föregångare. Filmen bidrog till att bygga upp genrens respektabla rykte ännu mer.
Även i franchisen om James Bond suddades gränsen mellan vem som var god och vem som var ond ut främst genom att visa regeringens grymhet. Huvudkaraktärens plågade psyke utforskades komplext i "Quantum of Solace". Filmens inledande biljakt är den mest påträngande intensiva scenen av sin typ någonsin.
Utvecklingen stannar upp
Vi hoppar femton år framåt i tiden till idag. Känslan är att utvecklingen står stilla. Trenderna som var nyskapande då börjar gå på rutin. Den publik som har action som favorittyp av film får det de vill ha. Om man gillar superhjältar så är man en av få målgrupper som är nöjd med bioutbudet.
Fler filmer om Bond med allt mörkare ton, två nya kapitel i serien om Jason Bourne med det senaste 2016 och ruffiga "Logan - The Wolverine" från 2017 fortsatte den realistiska trenden. Sett på genren som helhet har den dock fått backa för publikfriande lekfullhet främst i MCU. "Captain America: The Winter Soldier" var dock ett intelligentare och tuffare Marvelinslag.
Upplägget i MCU med ett universum där karaktärerna har både egna filmer och äventyr som samlad grupp har inspirerat hela filmindustrin även utanför actiongenren. Universum och inte bara en franchise var målet överallt. Det var väntat att DC efter Marvels framgångar skulle utmana med ett eget universum. Först ut var "Man of Steel" 2013. Den lekfulla tonen från MCU var långt borta i den.
Konflikten mellan fans av MCU och DCU har gjort superhjältegenren ännu hetare. Att diverse regissörer med Martin Scorsese i förgrunden kritiserat dominansen kring superhjältefilm gjorde inte saken sämre. Diskussionerna både mellan de båda lägrens hängivna fanskaror och huruvida filmer om superhjältar överhuvudtaget är riktig filmkonst har hållit temat brännhett.
Det faktum att samma franchiser sedan länge dominerar har lett till leda hos publiken. Ett evigt flöde av sequels, prequels och nyinspelningar skapar irritation kring filmindustrins fantasilöshet hos fans av inte bara actiongenren.
Den enda nya ikoniska actionhjälte som introducerats är John Wick i fyra filmer. De är snygga och stilrena trots sitt brutala våld. Fightkoreografin för tankarna till Bruce Lee, vilket är en frisk fläkt från förr.
"Atomic Blonde" från skaparna till Wick-filmerna bländade med neon. Det läckert rockvideoestetiska gjorde även "Mad Max: Fury Road" till en enorm succé. 80-talets visuella intryck är tillbaka.
Denzel Washington gjorde 2014 en Neeson och blev actionhjälte i "The Equalizer". Melissa Leo gjorde samma sak i "Lou" 2022. Neeson själv är mer ett föremål för skämt och memes än en respekterad actionhjälte efter att ha fastnat i en en spiral av kopior på "Taken".
Den seriösa statusen avtar - nostalgin tar över
Under 2020-talet har man kopplat på nostalgin och dammat av klassikerna. Filmserien "Bad Boys" fick en tredje film. En fjärde film i "The Matrix"-serien damp ner häromåret. Den största jackpotten stod dock "Top Gun: Maverick" för. På gång är en ny film om "Snuten i Hollywood" och en femte "Dödligt vapen".
De fans av seriös film som hittade till genren för 20 år sedan tappar nu intresset igen. Det finns konstnärliga actionverk, men de är få. Christopher Nolans "Tenet", franska "Athena" och italienska "Freaks Out" sticker ut som originella filmer. Den sistnämnda gör konst av superhjältefilm.
Inom mainstreamaction är "The Batman" med sin inspiration från film noir och fokus på huvudkaraktärens intelligens ett steg tillbaka till en inriktning att ta på allvar. Framgången visar att det finns ett intresse för mer konstnärlig film även bland dem som gillar blockbusters inom genren.
Viktiga franchiser står i skälvande skeden. James Bond ska spelas av en ny skådespelare efter en final på senaste filmen "No Time to Die" som blir svår att fortsätta efter. "Fast & Furious" har finalen framför sig, men har blivit parodi i sin orealism. Hur mycket fler överdrifter klarar seriens fans av?
Oavsett vad som händer så är 20 år av dramatisk utveckling för adrenalinpumpande underhållning värt att fira stort speciellt nu när genren faktiskt är så oerhört populär bland publiken som den är. Må skotten fortsätta avlossas, knytnävarna aldrig sluta träffa hårt och bilarna för evigt krascha i filmens underbara värld.
