Utvandrarna 1971

Drama Historisk
Sverige
191 MIN
Svenska
Utvandrarna poster

Synopsis

Jan Troell återberättar Vilhelm Mobergs romansvit om Karl Oskar och Kristina. Om svält i Sverige och drömmar om Amerika, och resan dit, till det förlovade landet. Filmen inleds med några ord av Troell.
Ditt betyg
3.6 av 397 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Lotta Zachrisson

28 november 2015 | 08:30

Storverk som är extra aktuellt idag

Gripande skildring om de svenska utvandrarnas färd mot Amerika. En berättelse som inte kunde kännas mer aktuell än idag då fokuset på flyktingar som färdas över Medelhavet under fruktansvärda förhållanden, är i allas medvetande. Det ger ett extra perspektiv på en saga som redan är stark i sin egen rätt.
1844, Ljuders socken i Smålands stenrike. Karl Oskar Nilsson (Max von Sydow) får ta över familjens gård med sin Kristina (Liv Ullman), men dåliga skördar som gör det svårt för den ständigt växande familjen att få mat på bordet, får bonden att snegla mot ett bättre liv. Amerikas bördiga jord och nästan gratis hektarer av mark hägrar, och efter att en tragedi drabbat familjens äldsta barn får Karl Oscar även Kristina med sig på noterna. 

Hennes frikyrkliga morbror Danjel (Allan Edwall), hans fru och barn, och vännen Ulrika (Monica Zetterlund) som också kallas ”den lösa kvinnan”, är några av de andra som följer med på färden för att slippa undan den statliga kyrkans förtryck. Med sig får de också Karl Oscars bror Robert och hans vän drängen Arvid, vars mål är att nå Kalifornien för att leta guld. 

Det står dock snabbt klart att gruppen inte kunnat förutse hur tuff resan, som påbörjas ungefär hälften in i detta tre timmar långa epos, kommer att vara. Skeppet som de vistas på i trånga utrymmen under hela 10 veckor härjas av sjukdomar och löss; och sjösjuka och skörbjugg tär på de som redan är känsliga. 

Denna, den första filmen av två (regisserade av Jan Troell – "Hamsun", "Maria Larssons eviga ögonblick"), bygger troget på Vilhelm Mobergs två klassiska böcker "Utvandrarna" och "Invandrarna" som först publicerades 1949 och 1952. Böckerna anses nu som måste-litteratur redan i skolan och de (ihop med filmerna) ger en realistisk inblick i en bit viktig svensk historia. När de kom ut nämndes de däremot i samband med prat om ”smutslitteratur” pga att fula ord och svordomar användes frekvent. 

När filmen "Utvandrarna" kom ut år 1971 blev mottagandet ett annat, även om respekten på hemmaplan ackompanjerades av en viss skepticism. Men det var framför allt i USA som hyllningarna var översvallande och filmen blev Oscarsnominerad både 1972 och 1973, bland annat Liv Ullman för bästa kvinnliga huvudroll.  

Det härligt färggranna språket har minst sagt behållits i Jan Troells filmer, framför allt i grälen mellan Ulrika och Kristina då ingen av dem skräder orden när deras skymf över den andra fullkomligen väller fram. Det är ett par underbart starka kvinnoporträtt som visas fram under denna tid då kvinnor normalt var totalt underställda mannen. Von Sydows Karl Oskar är en snäll och hårt trälande karl, men någon mes är han absolut inte. Han kan minsann slå näven i bordet, han med. 

Skådespeleri och regi är helt enkelt utmärkt. Det är en lång film och handlingen tragglar sig fram – ibland i långsamt mak. Men de små nyanser av oro, ilska, kärlek och lust som är tydliga med bara en blick på huvudkaraktärerna gör detta verk till en rakt igenom fängslande upplevelse. Framför allt jargongen mellan Karl Oskar och Kristina är en fröjd att få ta del av. 

Någon som dock går att klaga på är redigeringen. Själva klippen är studsigt utförda, men värre är att det sällan finns någon information i övergångarna som talar om ifall det är nästa dag eller nästa år. Om Kristinas gravida mage i två på varandra efterföljande klipp innehåller samma bebis eller några småsyskon senare tar det flera minuter att klura ut, något som gör det onödigt rörigt. 

Förklarande texter är inget måste – det finns andra sätt – men eftersom filmen börjar med en ganska lång rad skrivna ord, hämtade från Moberg själv, så hade det inte varit något stilbrott att klämma in åtminstone ett ”Flera år senare” när sådana hopp görs. Den enda sådan information som nu finns att tillgå är att den andra filmen, "Nybyggarna", börjar 1850, sex år efter början av "Utvandrarna". 

Men ett storverk, det är det ändå. Mycket tack vare de fylliga karaktärer och de levnadsöden som Moberg skapade 20 år tidigare, och som genom filmen skickligt fått nytt liv genom Ullman, von Sydow, Zetterlund och de andra under Troells varsamma hand. 
| 28 november 2015 08:30 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
3
Seg och tung men man får inte ge upp tittandet. Filmen blir bättre om man fortsätter titta envist. 3 av 5 i betyg.
Läs mer
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu