Unicorn Store 2019
Synopsis
Konstnären Kit får en mystisk inbjudan som kan uppfylla hennes barndoms drömmar: en livs levande enhörning.
Info
Originaltitel
Unicorn Store
Digitalpremiär
5 april 2019
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Netflix
Längd
Färgglad yta med en klanglös och långsam story
Uttråkade Kit får chansen att förändra sitt liv när hon blir erbjuden en livs levande enhörning. Brie Larson visar i sin regidebut potential med ett par smilgropsdragande scener, men handlingen drunknar tyvärr i ett överflöd av regnbågsfärgad glasyr.
Kit (Brie Larson) är en flummig, glitterdyrkande konstnär vars liv faller isär likt en kortpyramid i hård storm. Hon blir utsparkad från konstnärsskolan, hon tvingas flytta hem till sina föräldrar och självklart ska de tjata om hur hon borde lämna konsten bakom sig och satsa på ett tryggt jobb. Men Kit avskyr tanken på att bli vuxen. Hon stänger hellre in sig på rummet med sina gosedjur än att ta tag i problemen. Tills en dag hon tröttnar på föräldrarnas ändlösa tjat och tar ett vikariat på det torraste PR-företaget i stan.
Men så fort hon lämnar sin trygga komfortzon och försöker bli vuxen, knackar ungdomens lockelser på dörren. Den här gången i form av vykort med anonym avsändare som välkomnar henne till “The Store” som påstår sig sälja exakt det hon vill ha. Väl där träffar hon “ The Salesman” (Samuel L. Jackson) iklädd en bubbelgumrosa kostym. Han vill ge henne en magisk enhörning. Men för att han ska förverkliga hennes livslånga dröm, måste hon visa sig värdig.
"Unicorn Store" är en film om att växa upp, och att våga jaga sina drömmar. Men frågan är om det är dina drömmar eller någon annans du jagar? Och frågan är vilka drömmar som leder till livet du faktiskt önskar?
Brie Larson gör en fin insats som en disträ Kit, och till en början visar hon en skicklig, komisk timing som vi inte har sett mycket av tidigare. Att se henne försöka vara “vuxen” genom att ta på sig mammas stela kontorskostym och tvinga i sig svart kaffe, är något iallafall jag känner igen mig i. Och när vi får se henne gå all-in på en jobbpresentation och fyller ett konferensrum med glitter, är det svårt att inte dra på smilgroparna.
Larson visar även som regissör att hon har tagit med sig många lärdomar från sina 20 år framför kameran, men det lyser också igenom att det är debuten. Utöver ett par skratt här och där, finns det inte mycket som tilltalar. De fina budskapen, om att hitta vad som faktiskt gör en lycklig, förblir otydliga och döljs av gulligt glitter och färgglada fantasier. De tittar fram ibland genom citat och fina metaforer, men det är resan däremellan som inte knyter ihop handlingen tillräckligt.
Det är svårt att se vem den här filmen är till, då den känns för vuxen för ungdomar och för barnslig för vuxna. Speciellt när resan blir så ointressant, med färre och sämre skämt ju längre filmen går, så önskar man att det hade satsats mer på story än yta.
Mamaoudou Athie gör en trevlig insats som Kits snickare/kärleksintresse. Han fungerar som publikens väg in i den här galna fantasibubblan som Kit befinner sig i och det är underhållande att se honom försöka klura ut om hon faktiskt är seriös eller inte.
Men så fort hon lämnar sin trygga komfortzon och försöker bli vuxen, knackar ungdomens lockelser på dörren. Den här gången i form av vykort med anonym avsändare som välkomnar henne till “The Store” som påstår sig sälja exakt det hon vill ha. Väl där träffar hon “ The Salesman” (Samuel L. Jackson) iklädd en bubbelgumrosa kostym. Han vill ge henne en magisk enhörning. Men för att han ska förverkliga hennes livslånga dröm, måste hon visa sig värdig.
"Unicorn Store" är en film om att växa upp, och att våga jaga sina drömmar. Men frågan är om det är dina drömmar eller någon annans du jagar? Och frågan är vilka drömmar som leder till livet du faktiskt önskar?
Brie Larson gör en fin insats som en disträ Kit, och till en början visar hon en skicklig, komisk timing som vi inte har sett mycket av tidigare. Att se henne försöka vara “vuxen” genom att ta på sig mammas stela kontorskostym och tvinga i sig svart kaffe, är något iallafall jag känner igen mig i. Och när vi får se henne gå all-in på en jobbpresentation och fyller ett konferensrum med glitter, är det svårt att inte dra på smilgroparna.
Larson visar även som regissör att hon har tagit med sig många lärdomar från sina 20 år framför kameran, men det lyser också igenom att det är debuten. Utöver ett par skratt här och där, finns det inte mycket som tilltalar. De fina budskapen, om att hitta vad som faktiskt gör en lycklig, förblir otydliga och döljs av gulligt glitter och färgglada fantasier. De tittar fram ibland genom citat och fina metaforer, men det är resan däremellan som inte knyter ihop handlingen tillräckligt.
Det är svårt att se vem den här filmen är till, då den känns för vuxen för ungdomar och för barnslig för vuxna. Speciellt när resan blir så ointressant, med färre och sämre skämt ju längre filmen går, så önskar man att det hade satsats mer på story än yta.
Mamaoudou Athie gör en trevlig insats som Kits snickare/kärleksintresse. Han fungerar som publikens väg in i den här galna fantasibubblan som Kit befinner sig i och det är underhållande att se honom försöka klura ut om hon faktiskt är seriös eller inte.
I slutändan är "Unicorn Store" en lättsam dramakomedi om att hitta vad man älskar och följa sin inre röst. Men de 92 minuter det tar för Larson att berätta den historien, kan du gott lägga någon annanstans.
| 5 april 2019 18:00 |