Transcendence 2014

Det som såg så lovande ut! Fina skådisar med Johnny Depp i spetsen. En originell historia som inte bygger på en bok, serietidning eller fransk film. En debuterande regissör som haft den goda smaken att hänga med Christopher Nolan under hela hans karriär. Man kunde rimligen tänka sig att filmfotografen Wally Pfister hade snappat upp ett och annat tips från vår husgud Nolan, ifråga om hur man gör en blockbuster som både fascinerar och engagerar sina tittare.

Men jag anar oråd redan från första scenen, som tar plats i en påhittad framtid där något har gått väldigt snett. Vår vardagliga teknik har blivit oduglig, laptops duger bara som dörrstoppare (för till skillnad från faktiska dörrstoppare använder vi gärna trasig teknik redan idag?). Folk bor i sunkiga och fallfärdiga hem, det finns inte längre någon el så de har gett upp på städning överhuvudtaget. Mitt i allt detta tycker Paul Bettany att det är lite mysigt ändå. Man kan ju iallafall prata med varann istället för att sms:a.

Backa fem år i tiden. Bettany är forskarkollega med Johnny Depps karaktär Will Caster. Caster är i sin tur datageni med stora idéer om hur intelligenta operativsystem ska kunna bota sjuka och rädda liv. Men så blir han skjuten. Av en stissig terrororganisation med "Unplug" som sitt motto. En döende Caster får då snilleblixten: för att kunna jobba vidare även när hans jordliga kropp kilat vidare ska han tanka upp sitt medvetande på nätet, "som en sång eller en film". Det här har tydligen framgångsrikt testats på apor.

Det är väl ett hyfsat upplägg för en technothriller som skulle kunna utvecklas till något intressant. Man kan absolut blunda för logiska luckor i science fiction-genren, så länge det hela grundas i en verklighet som låter trovärdig. Det gäller att sälja in det osannolika scenariot så att publiken accepterar det som händer. Men ungefär samtidigt som det börjar gå åt skogen för karaktärerna i "Transcendence", så händer samma sak själva filmen. Det blir en jävla soppa för att tala klarspråk, där varje scen ter sig löjligare än den förra.

Will Caster dör. Sedan börjar han chatta med sin fru, Evelyn (Rebecca Hall). Hon gör i sin tur allt för att hålla sin numera digitala make vid liv, även om det så innebär att gräva upp en hel liten småstad och bygga serverhallar som skulle få självaste Facebook att blekna (de kanske inte har hört talas om molnet). Evelyn vill inte riktigt se hur hennes man håller på att bli lika trevlig som Heartbleed-buggen, och vänners goda råd om att slå av de förbannade servrarna möts av döva öron tills det är alldeles för sent.

Det enda som bör pluggas ur här är manusförfattaren Jack Paglens dator så att han inte går och förstör fler kommande filmer med sina grandiosa påhitt. Paglen drömde säkert om en intelligent och kittlande film, han ville ställa "de stora frågorna" om att leka Gud, och få selfie-generationen att lägga ner sina smartphones och ta en funderare över livet. Istället gav han oss en hopplöst daterad fantasi, som något Michael Crichton kunde ha skrivit och förmodligen också gjorde, när axelvaddar och Arvingarna fortfarande var inne.

Det hjälper inte heller att herr Pfister låter sina skådespelare löpa fritt som blinda höns. Han håller personregin till ett minimum och släpper igenom mediokra tagningar, ett rookiemisstag man inte har råd med på såpass hög budget.

Nä, "Transcendence" är inte nästa "Inception". Till och med "Nätet" framstår som en sofistikerad milstolpe i cyberfacket. Att Nolan står med som producent väcker bara ännu fler frågor. Han har alltså läst manuset - samma manus där Johnny Depp så småningom förvandlas till magiskt stjärnstoff som kommer upp från marken för att kunna regna ner över hela planeten - och sagt att "Det låter ju logiskt, kör på"?

Och det är alltså så här han ser ut, Johnny Depp, när han inte bär lustiga hattar i Tim Burtons filmer. Det är kul att se i sådär fem minuter, tills man kommer ihåg hur förbannat tråkig han är i vanliga roller.

Och Wally Pfister, vafan, vi trodde ju på dig. Var det här det bästa du hade att komma med?