Star Trek Into Darkness 2013

På pressvisningen av denna "Star Trek"-installation, den andra sedan J. J Abrams med stor framgång tog över rodret i och med "Star Trek" (2009), sitter jag bredvid en man som iklädd extravaganta, skinande kläder konverserar med några bekanta i raden bakom på klingonska. Jag inser att "Star Trek Into Darkness" sannolikt kommer att bjuda denne tvättäkta trekkie på nyanser, referenser och blinkningar till mytologin i fråga som jag själv, i egenskap av inte-trekkie, saknar kompetens för att ens uppfatta.

I ett par sekunder känns det lite sorgligt, men när filmen väl drar igång - mannen tystnar tvärt - påminns jag hastigt om vad det var som gjorde "Star Trek" (2009) så ovanligt lyckad. Tilltalet är brett och allmängiltigt men samtidigt tillräckligt kanoniskt och troget grundmaterialet för att alla tittare ska kunna känna sig välkomna.

Baksidan av det myntet, vissa skulle kanske kalla det en till framsida, är att filmerna till stor del offrar sofistikerade moralfrågor och filosofiska funderingar för muskelkraft och explosioner, men Abrams och hans gäng fortsätter i "Star Trek Into Darkness" på det hela taget att spinna vidare på tonträffen från den förra filmen - de existentiella frågorna inlemmas på ett naturligt sätt i actionmaterialet och präglar karaktärernas problemställningar och val ungefär så mycket som formatet tillåter.

Det är underhållande och medryckande gruppdynamik i slickade sci fi-miljöer som undgår att bli fartblind och för det mesta låter de digitala effekterna räknas emotionellt. Det är också, förstås, snubbigt bra rollbesatt. Och den här gången är dessutom Benedict Cumberbatch, mannen som uppenbarligen inte kan göra något fel och som på bara några år blivit en populärkulturell ikon, med och härjar som skurk. Det är i jakten på dennes karaktär som kapten Kirk och de övriga färdas in i mörkret, men mer av handlingen ska inte avslöjas här. Annat än att det att man bjuds på ett stort antal underhållande verbala dueller mellan främst Kirk och Spock; deras munhuggande är perfekt tajmat, något som också gäller när de övriga besättningsmedlemmarna käftar med varandra.    

Det är ingen djärv analys att uppfatta rymdskeppet "Enterprise" som en mänsklig individ som för att överleva och lyckas på sin resa måste bringa sina olika karaktärsdrag och egenskaper - ytterst representerade av de olika besättningsmedlemmarna, Kirks beslutsamhet och envishet, Spocks kyliga förnuft, Scottys ängslighet och så vidare - i samklang. Väljer man att se "Star Trek Into Darkness" på ett liknande sätt så är det en välbalanserad och generös person man har att göra med, även om det mörker som titeln alluderar på, och Benedict Cumberbatch, gärna hade fått ta lite större plats för att göra titeln rättvisa.

När eftertexterna börjar rulla applåderar trekkisarna i salongen. Jag tror att jag förstår hur de känner - vi har just sett prov på att deras kultur är lika livskraftig och vital som någonsin.