Seconds Apart 2011

Ett gäng sportnördar sitter och dricker öl och snackar brudar på en fest. Plötsligt får de för sig att spela rysk roulett och slutar inte förrän alla har ett hål i huvudet. En ung tjej drabbas helt plötsligt av syner under en lektion och skär halsen av sig. Det som kan se ut som ett självmord är egentligen mord som två tvillingbröder står bakom. Med hjälp av sina telepatiska krafter läser de folks tankar och kontrollerar deras handlingar, samtidigt som de filmar sina mänskliga försökskaniner.

Seth och Jonah (Gary och Edmund Entin) har allt. De bor fint, är väluppfostrade och har ett stort intellekt. Som de flesta vet har tvillingar ett särskilt band, starkare än vad man kan tro. Många påstår att tvillingar har en telepatisk förmåga, att kunna förstå varandra och känna varandras smärta. I ”Seconds Apart” har denna gåva tagits ett steg längre. De kan inte bara läsa av varandra, utan även kontrollera folk i sin omgivning för sin egen vinning. Men deras relation sätts på prov när Jonah träffar Eve, en ny tjej på skolan. Det får Seth att känna sig som tredje hjulet och gör allt för att ställa saker till rätta igen – men inte utan en fight.

”Seconds Apart” är en intelligent skräckfilm som inte förlitar sig på klichéer som man är van vid i thrillers/skräckfilmer. Förgäves sitter man och försöker lista ut vad tvillingarna egentligen håller på med och hur detta ska sluta. Här lutar man sig inte bara mot det som ska skrämma publiken utan ger karaktärerna ett utvecklade relationer som vävs ihop.

Castingen av de riktiga tvillingarna Gary och Edmund är mitt i prick. De har en utstrålning som får åskådaren att känna ett visst obehag och de påminner starkt om Paul och Peter från ”Funny Games”, förtroendeingivande med ett motiv bakom. Stundtals påminner de även om de fruktansvärda tvillingarna i hallen från ”The Shining” fast något mindre psykotiska.  Förutom de telepatiska krafterna leker filmen även med ett tvillingpars slående likhet. Ja, vad händer egentligen när den enes flickvän inte kan se skillnaden? Hur hanteras en sådan situation och varför uppstår den?

Det pågår ständigt en sorts osynlig lek inte helt olikt katt och råtta-leken i ”Funny Games”, men inte bara mellan förövare och offer utan också ett kärleksspel, leken på gott och ont och de unga mot de vuxna. Hur som helst så vill bröderna bara en sak, och jag känner det genom hela filmen – trots att en liten del av mig får en ”House of Wax”-känsla mot slutet, både på gott och ont.