Replicas 2018

Keanu Reeves spelar William, en forskare som specialiserar sig på att kopiera över medvetande från livlösa människor till robotar, och på så sätt förlänga deras livstid. Tanken är att det ska användas för till exempel avlidna militärer eller gravt hjärnskadade som då kan få en andra chans. Men här kommer också det moraliska valet - är det upp till en forskare om någon ska förflyttas in i en robot eller ej? Och den eviga frågan, vad innebär det att vara människa?

En regnig kväll hamnar William och hans familj i en allvarlig bilolycka där hela hans familj dör. Men kanske går det att få tillbaka dem?

Wow, var ska man börja med den här filmen. Första akten är så kvick att jag knappt hinner lära mig vad någon av karaktärerna heter innan de kraschar och dör. Här läggs ingen tid på karaktärsintroduktioner, utan det enda vi behöver veta är att hans familj är precis som alla andra. Sonen leker med drönare, äldre systern stör sig på brorsan och yngsta dottern ritar med kritor på köksbordet. Den här familjen representerar egentligen hela filmen. Den saknar personlighet.

“Replicas” handlar om en desperat man som satsar allt han har för att få tillbaka sin familj, men desperationen saknar tyngd eftersom vi som tittare inte har fått lära känna familjen. De känslosamma scenerna skapar snarare en känsla av att man vill spola fram till nästa scen.

Tyvärr är det svårt att se förbi alla konstiga beslut manusförfattaren har tagit. William spenderar alldeles för kort tid på att sörja sin familj, han tar beslut som aldrig förklaras kring skapandet av kopiorna och allvarliga, tunga scener blandas med humor som inte landar. Det känns som att filmen inte vet om den vill driva med sig själv, eller om den vill vara gravallvarlig.

Det mest underhållande i filmen är när William blir allt mer galen i sin källare. Han går från en alldaglig familjefar till en besatt forskare. Men här dras inte galenmätaren tillräckligt högt. Mitt förslag hade här varit att casta Nicolas Cage istället för Keanu Reeves och vrida upp nivån hela vägen upp till 100. Det hade varit en film jag hade gillat!

De intressanta, moraliska valen man bygger upp i början puttas snabbt åt sidan för tråkiga biljakter med män i svarta SUV:s och svarta kostymer. Företaget han arbetar för heter dessutom Biodyne. Jag har aldrig hört ett mer generiskt namn på ett ont tech-företag. Och robotarna är så dåligt datoranimerade att jag var tvungen att kolla ifall den här filmen faktiskt gjordes 2019 och inte 1999.

Filmen vill vara en originell science fiction-film som undersöker djupa frågor, och försöker få oss att tänka. Men det enda jag kan tänka på är att jag har sett många bättre filmer i den genren. “Replicas” framstår bara som en billig kopia.