Livet från den andra sidan 2008

Det andas småsött oinspirerat om David Koepps nya romcom. Historien om Bertram Pincus (Ricky Gervais). En rund, bitter liten tandläkare som är mer asocial än den bäste mördarpsykopat. Efter ett sjukhusbesök drabbas han av den besynnerliga förmågan att se och tala med de döda. Problemet är att Manhattan visar sig vara fullt av dem. Spöken alltså.

Snubbe lever ett otillfredsställande liv. Snubbe råkar ut för en förändring. Snubbe börjar förändras. Yeah, we know the drill. Från sina nyskapanade bravader i "The Office" har Ricky Gervais tagit sig vidare till filmvärlden med tveksamt resultat. De komiska förtecknen är såklart kvar men frågan är vad som är mest otillfredsställande. Att Gervais tillsammans med Greg Kinnear och Tea Leoni, kommer upp med något så halvvisset som det här eller att en komiker av den här kalibern faktiskt misslyckas med vad han borde kunna bäst – komedi.

Visserligen ligger det filmiska sänket i rom-delen. Den som är lika smidigt intryckt som en spik men ändå alltid där. Åtminstone i de här mall A-filmerna. Att på något sätt försöka runda av en så känslig livsaspekt som otrohet med något så trubbigt känns allt förutom genomtänkt. Krokodiltårar, kvinnliga sammanbrott och manligt klantighet gör det hela till ett simpelt hafsverk av förutsägbart slag. För visst är det så att vi har sett det här förut.

Vad som ger "Livet från den andra sidan" den där egenheten som ens gör den värd att se, är Ricky Gervais prestation. Densamma som han packat ihop från "The Office", flugit över Atlanten med för att sedan packa upp i mer eller mindre samma form. Med alla flygskador inräknat. För det är just vad det här är. En komisk ikon nedpackad för att passa i ett mer lättsmält, lättillgängligt format. Helgerån, skriker många. Och jag är fogad att hålla med om det inte vore så att just den importeade britthumorn med all sin pinsamhet och vardaglighet faktiskt inneburit ett lyft.

Det här är småroligt, småtöntigt och väldigt förutsägbart. Precis som det ska vara med romantiska komedier från Hollywood. Sin tidigare fingerfärdighet till trots rör sig Storbritanniens komiska stolthet läskigt nära ett grått gränsland. Grått som i tråkigt. Min förhoppning är att "Livet från den andra sidan" är en av alla de där dussinfilmer som alla bra skådespelare ger sig på då och då. För att få pengar till nästa projekt eller något. Men att den här historien för Ricky Gervais får sin punkt. Snarast.