Lilla spöket Laban - spökdags 2007

"Lilla Spöket Laban - Spökdags" är den andra filmen om det lilla spöket Laban. Med sin familj, pappa spöke, mamma spöke och lillasyster Labolina bor han i slottet Gomorronsol. Ett slott där också drottningen, kungen, lille prinsen och hans lilla syster prinsessan bor. Tillsammans är de med om en massa äventyr. Vem är egentligen räddast för mörkret när Laban och Labolina är ensamma hemma? Vad ska man ge pappa spöke när han fyller år? Och kan ett spöke skrämmas frisk från hicka?

Att analysera och betygsätta barnfilm är nog bland det svåraste man som vuxen recensent kan göra. Inte för att den mesta barnfilmen är dålig eller att den är för avancerad på nåt sätt utan för att man helt enkelt inte tillhör målgruppen. Det är svårt att se med andra ögon och än svårare att se ur barns perspektiv. Självklart är det också vikigt att inte förringa barns åsikt och förståelse av film som tyvärr görs alltför ofta idag. I sådana här fall är det perfekt att ha ett barn tillhanda och ta med på visningar. Speciellt en systerdotter på fyra år som jag själv har.

I likhet med den första filmen så är också "Lilla Spöket Laban - Spökdags" uppdelad i sex småhistorier. Perfekt för de yngre besökarna som varken tappar koncentration eller koll på handlingen. Det blir heller inte långtråkigt. Den här gången blir det förvånansvärt läskigt och därmed också ganska spännande. Det går från att handla om hicka till rädsla för mörker, roliga och jordnära ämnen som går att relatera till och inte minst skratta åt. För det är kul. Den humoristiska touchen tas väl emot av barnen och känns snäppet modernare än tidigare svenska barnfilmer.

Trots att Laban gjorts om till filmversion så har man också valt att tillämpa bokens charmiga utseende vad gäller färg och form. En stor behållning för filmen som helhet och besökarna i synnerhet. I kombination med Maria Lundqvists otroligt begåvade berättarröst som både förtrollar och söver, charmas man totalt. Att se "Laban - Spökdags" är som att läsa och titta i en av Sandbergs böcker eller ännu hellre få den läst för sig i de mysigaste av sagostunder.

Det är kul och inte minst intressant att man vågat göra filmen så läskig utan att gå över gränsen till skrämmande. Min systerdotter verkade i alla fall tycka om "Lilla Spöket Laban - Spökdags" trots sin kanske ringa ålder. Det underliga är att jag under filmens gång märker att jag också tycker om Laban och alla hans vänner och hyss. Jag tror mig tala för fler när jag säger att sådant här vill vi se mer av.