Holidate 2020

Jag är halvt övertygad om att ”Holidate” egentligen är spökskriven av en AI, och ser framför mig en enorm, steampunkig datamaskin som gömts i källaren på Netflix huvudkontor. (Det hade också förklarat en del när det gäller streamingjättens tempo för att spotta ur sig nya produktioner.) I ena änden av maskinen har man matat in några typiska romcoms, såsom ”Friends with Benefits”, ”Hemma bäst” och ”Hur man blir av med en kille på 10 dagar”. Dessa har man toppat med ett gäng mer renodlade komedier i stil med ”Baksmällan” och ”Bridesmaids”. Sist har man kryddat med varenda amerikansk högtid som går att klämma in på ett år, och så trycker maskinen ur sig ett färdigt manus, redo att slängas ut i Netflix produktionslina. Tack så mycket, nästa!

Vi tar det från början. Som så många filmer i romcom-genren är ”Holidate” uppbyggd kring ett enkelt centralt koncept, i det här fallet en så kallad Holidate. En Holidate (holiday + date) är en platonisk dejt man som singel tar med sig hem till familjen på högtider, som ett slags alibi för att slippa närgångna frågor och ofrivilliga ihopmatchningar.

 

Konceptet förklaras i filmens början av Sloanes (Emma Roberts) manslukerska till moster (Kristin Chenoweth), som har släpat med sig varuhustomten hem till släktens julmiddag. Trots att detta knappast framstår som någon ledstjärna för hälsosamma relationer tar Sloane intryck, och när hon börjar tjafsa med en snygg australiensare på shoppingcentret utvecklas detta till början på ett Holidate-förhållande.

Australiensaren heter Jackson (Luke Bracey) och lider inte av samma familjemässiga påtryckningar som Sloane, men vill helst slippa vara ensam på högtiderna. Jag antar att detta ska utgöra förklaringen till att de två platoniska duvorna möts upp även för mer icke familjeorienterade firanden, exempelvis för att supa sig dyngraka på tu man hand under Cinco de Mayo. Filmen klipper direkt från den ena högtiden till den andra och det framställs som att Sloane och Jackson har noll kontakt däremellan, trots att de kommer bra överens och rimligtvis hade kunnat umgås som normala människor även till vardags.

Den som av filmens promobilder förväntar sig en mysputtrig julkomedi av det mer tillrättalagda slaget (skyldig) blir sannolikt överraskad, för trots att man följer romcom-formatet till punkt och pricka är humorn i "Holidate" bra mycket grövre än väntat. Tempot är uppskruvat till max - det svärs hej vilt och skämten baseras på sex, hasch och avsprängda fingrar. Resultatet ger mig ett slags uncanny valley-känsla, där hjärnan inte lyckas förlika sig med vad det faktiskt är jag tittar på. Jag skrattar oftare av ren häpenhet än för att något faktiskt är smart eller fyndigt.

Det som är tydligt är att ”Holidate” helst av allt vill vara en komedi och det lyckas den hyfsat med, men till priset av att karaktärernas trovärdighet offras fullständigt. Därför bryr man sig heller inte så mycket om hur det går för Sloane och Jackson. Emma Roberts tar i från tårna utan att riktigt nå fram och Luke Braceys största bidrag till filmen är att nästan se ut som Chris Hemsworth om man kisar lite. Birollerna utgörs av de sedvanliga galna vännerna och familjemedlemmarna, och den enda som bidrar med lite välkommen mänsklighet är Sloanes syster Abby (Jessica Capshaw).

Ett par trötta klyschor kring manligt och kvinnligt drar också ner helhetsintrycket, såsom Jacksons övertygelse om att kvinnor blir galna vid högtiderna och att trådsmala Sloane trycker i sig absurda mängder skräpmat för att vi ska förstå hur cool och avslappnad hon är. Dessutom lånas det friskt från andra filmer, vilket gör att mycket i filmen känns återvunnet (stärker min AI-teori, just saying). En scen verkar faktiskt vara stulen rakt av från ”Bridesmaids” och ja, det är den scenen du tror att det är. Mot slutet gör filmen en halvhjärtad gir tillbaka till mer klassisk romcom, vilket blir ytterst förutsägbart för alla som är det minsta bekanta med genren.

”Holidate” vacklar mellan en stark tvåa och en svag trea, men väger i slutändan över till det bättre betyget. Ibland skrattar jag med filmen och ibland skrattar jag åt den, men jag har trots allt ganska roligt under tiden. Dessutom känner jag mig generös. Det är ju ändå snart jul.