Grinchen 2000
Synopsis
Högt uppe över staden Whoville bor den grinige och ensamme Mr. Grinch vars hjärta är två nummer för litet. Alla de glada invånarna i Whoville älskar julen och är i full färd med att förbereda en härlig fest. Men om det finns något som Grinchen hatar så är det julen. Han står helt enkelt inte ut med den. Och plötsligt får han en riktigt vidrig ide. Han bestämmer sig för att klä ut sig, ta sig ned till Whoville och en gång för alla göra slut på det irriterande julfirandet. Mannen med gummiansiktet, JIM CARREY, är helt enkelt i kalasform som Mr. Grinch i denna helt underbart härliga komedi. Den grinige, hemske och grymme Mr. Grinchs elaka plan är att ta julen ifrån invånarna i byn Whoville. Bakom denna fantastiska filmupplevelse, som bygger på Amerikas kanske mest populära barnbok, står den framgångsrike regissören Ron Howard. En sprudlande, festlig familjefilm.
Info
Originaltitel
The Grinch
Biopremiär
1 december 2000
DVD-premiär
19 november 2004
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Universal Pictures
Åldersgräns
7 år
Längd
En pinsam, grådaskig och cynisk julsaga
Förutsättningarna för en bra film finns egentligen där. Ändå är "Grinchen" mest en trött, grå och ganska pinsam filmatisering av en klassiker.
Barnboken "How the Grinch Stole Christmas!" av författaren Dr. Seuss från 1957 är en älskad klassiker i USA och gjordes till en animerad film redan 1966, som är något av en amerikansk motsvarighet av tradition till "Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul" här i Sverige (som i sig är amerikansk).
När den blev otecknad film av Ron Howard ("Da Vinci-koden", "Willow" och "Solo: A Star Wars Story") år 2000 med ingen mindre än den uttrycksfulla Jim Carrey i huvudrollen som den gröna julhataren var kritikerna inte lika positiva som för 40 år tidigare och idag anses den vara ungefär lika tilltalande som gammal gröt.
Förutsättningarna för att det skulle bli en bra film finns egentligen där – med en bra premiss om vad meningen med julen egentligen är, en regissör med en mysig repertoar av filmer bakom sig, Jim Carrey i som Grinchen och för tusan Anthony Hopkins som berättarröst. Trots det är jag ganska villig att hålla med kritikerkåren för över tjugo år sedan, då "Grinchen" mest är en trött, grå och ganska pinsam filmatisering av en klassiker.
Filmen utspelar sig i byn Whoville där de märkliga invånarna med musnäsa och stora framtänder fulkomligt älskar julen. När högtiden nalkas ska det köpas klappar, kokas knäck och pyntas gran till bristningsgränsen. En som inte är lika entusiastisk är den gröna Grinchen som bor på ett högt berg utanför byn, som fullkomligt avskyr allt som har att göra med julen. Vi får även följa flickan Cindy Lou Who (Taylor Momsen), som börjar se igenom konsumtionen och överflödet i jakt på mer mening bakom det hela, som försöker ta reda på varför Grinchen hatar högtiden så mycket och försöker vara snäll mot honom – med blandat resultat.
Berättelsen har sina stunder och känns som en mer skruvad version av "En julsaga" av Charles Dickens och den julhatande gubben Ebenezer Scrooge, med en klassisk historia om att hitta något mer under alla julklappar och köphetsen. Den har helt klart sina stunder och ett fint budskap, men det är mer utförandet som förstör det hela.
Jim Carrey är stundtals briljant som den griniga, skämtsamma och innerst inne varma Grinchen, men för det mesta blir det bara för mycket. Manuset är fullt av pinsamma repliker, han har en märklig accent och levererar varje mening som om det vore den sista med ett kroppsspråk som får mig att plocka fram skämskudden. Taylor Momsen som Cindy Lou är urgullig och fungerar som en bra kontrast mot Grinchen, men även där blir det lite för gulligt överspel ibland. Scenen med den svängiga sången "You’re a Mean One Mr. Grinch", som kommer från 1966-versionen, är utan tvekan höjdpunkten i en skål med torr och kall gröt.
Rent visuellt känns den influerad av tecknad film och har ganska snygga kulisser, imponerande praktiska effekter och välgjorda kostymer. Det känns på många sätt som en tidig Tim Burton-film som "Edward Scissorhands" eller "Beetlejuice" med sin knasiga stämning, mycket praktiska effekter och en del mörk humor – fast långt mycket sämre på alla plan. Det hjälper inte att fotot är väldigt grått, grynigt och ofokuserat.
"Grinchen - julen är stulen" är helt enkelt en ganska risig julfilm med få positiva aspekter. Om "The Grinch" från 2018 av Illumination är bättre har jag ingen aning om, men jag skulle mycket hellre rekommendera den klassiska animerade från 1966 om man vill ha lite cynisk julstämning i sitt liv.
| 4 december 2022 09:45 |
Läs mer om
Klassiker
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
Rätt snygg film, men jag tror man måste vara amerikan och uppvuxen med Grinchsagan för att riktigt uppskatta den. Trots en Jim Carrey i högform så blir det aldrig riktigt kul. Filmen lider av att vara helt filmad i studio och allt känns konstlat och oäkta. Visserligen så som filmen ska vara, men de skruvade miljöerna och karaktärerna räcker inte till när man aldrig skrattar åt det.
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu