Flickan 2009
Synopsis
Info
En barndom med känsla
Det är tidigt 80-tal och en tioårig flicka (Bianca Engström) lämnas i sin deprimerade fasters (Tova Magnusson-Norling) vårdnad när familjen åker utomlands för att hjälpa barnen i Afrika. En klyscha som många av oss nog känner igen med leende suckar. Fastern, en storstadstjej som tror sig vara självständig men narkotiskt beroende av bekräftelse och kärlek, festar, raggar och luktar sprit i bästa tonårsstil. Snart finner sig den unga flickan ensam i det stora huset för att själv klara sig tills familjen återvänder.
Sverige har inte direkt varit välsignat med barntalanger. Därför är det både glädjande och imponerande att filmteamet bakom "Flickan" med smakfull fingerfärdighet hittat en så uppenbar talang som Bianca Engström. Tillsammans med de andra barnen i filmen skapas en ensemble som realistiskt fångar hur det faktiskt är att vara liten i den här världen.
Att historien vidare i "Flickan" kan liknas vid ett timmeslångt övergrepp ger en obehaglig känsla i magen men i sin naivt odömande lunk är det ett fascinerande stycke minne. Subjektivt, ur ett barns perspektiv vilket gör att man som vuxen med perplext intresse betraktar, tolkar och faktiskt känner igen sig. Vi har ju alla någon gång varit barn.
Och när Bianca Engström i rollen som blek, spenslig flicka med pipig röst säger "Jag är stark" är symboliken smärtsamt tydlig. Varje ångestladdat steg från en hård barndom till ett om möjligt hårdare vuxenliv. Något som återspeglas i de klumpiga vuxna som oförstående lever sina liv i egoistisk välmening. Och trots ett nästintill obefintligt manus är bilderna, skådespelet, ja till och med rörelserna tillräckligt för att skapa ett poetiskt och intressant inslag i svensk film.
Med ett foto ursprungsmärkt Hoyte van Hoytema som arbetade på den svenska stoltheten "Låt den rätte komma in" kombinerat med Dan Berridge stämningsfulla musik, går det inte annat än att bli hänförd. Genomarbetat där varje detalj befästs i ett ögonblick av nostalgi. Den där känslan av ensamhet, frihet och obehag som vi alla har känt någon gång.
Vackert, betänkvärt och vågat eller flummigt, utdraget och tråkigt. Allt så klart beroende på bektraktaren. För mig är "Flickan" lika stillsamt kraftfull som det är ett efterlängtat inslag i homogen svensk filmkultur.
