Beck - Inferno 2023

Den som har sett den förra filmen i "Beck"-serien vet att utredningsgruppen fick gå igenom rejäla slitningar i den. Josefs (Martin Wallström) temperament satte honom rejält i klistret och nu är det dags för honom att ta konsekvenserna för sina handlingar. Även Alex (Jennie Silferhjelm) agerande ifrågasätts i samband med händelserna i slutet av "Quid Pro Quo". Samtidigt ska gruppen ta sig an utredningen av en dödsskjutning där en familjefar fallit offer.

 

Den moraliska nedsmutsningen av karaktärer som började med ett katastrofalt beslut av Jenny (Anna Asp) i den förra filmen fortsätter här när fler karaktärer som vi förväntas sympatisera med visar sig helt sakna rättspatos. Det görs så till den grad att i alla fall jag som tittare inte längre kan försvara deras handlingar. Solkig moral på film kan bli tankeväckande om den skildras med psykologisk skärpa, men ytligheten här gör så att det nu inte ens känns som samma karaktärer längre. Till och med Gunvald Larsson skulle förmodligen vilja slå dem på käften.

 

Grunden i en lyckad film i serien är för mig en trovärdig skildring av en brottsutredning med detaljer kring polisarbetet. Det känns nordiskt när det görs så och det ger en känsla av kvalitet. Här river man upp allt detta. Viktiga händelser längs vägen blir diffusa i stressen. Moment hoppas över för att spara tid. Det är ös på amerikanskt sätt, vilket förstärks av actionscener och intrig som trotsar all logik. Man flexar Hollywoodmuskler som man inte har istället för att jobba med hjärnan.

 

Jag hade inte haft några problem med det högre tempot och det ökade fokuset på action om det fortfarande hade funnits en känsla av äkthet i karaktärerna och åtminstone en liten dos vardagsdrama som hade bidragit med mänsklig värme. På Gunvalds tid gjordes actionbaserade avsnitt som fungerade. Här säljer man ut sig helt för att blidka de som vill ha mer fart. Inga känslor får utrymme att göra intryck. Problemet är att det här ser bra ut som kopia av de filmer den publiken gillar, men att det inte blir särskilt spännande någon gång längs den kaotiska vägen mot en en extremt klyschig final. Utan varken drama eller spänning blir det tomt.

 

Jonas Karlssons beundrare bjuds på en magnifik show. Hans karaktär Klas Fredén är otäckare än han någonsin varit tidigare. Den korrumperade SÄPO-chefen är så stöpt i samma form som en filmisk maffiaboss att han nu lika gärna kunnat tituleras Don Fredén. Från sin lyxvilla där operamusik ständigt spelas ger han erbjudanden som man inte kan tacka nej till. Karlsson får äntligen briljera på riktigt i den här filmserien. Han gör även det parodiska i sin roll njutbart. I en scen kommer hans skådespel från teatern fram och ger gåshud. Samspelet mellan honom och Wallström har intensiv nerv. Peter Haber gör här ett väldigt trött och oinspirerat intryck som Martin Beck.

 

"Inferno" är "Beck" som vill göra något annorlunda med serien. Jag gillar den ambitionen. Däremot så är jag inte förtjust i att man har förändrat så mycket i upplägget att man tagit bort allt som gör "Beck" till "Beck". Jag hoppas att nästa film ställer tillbaka fötterna stadigt i den svenska myllan och kopplar på hjärta och hjärna igen.