A Beautiful Mind 2001

Vissa filmer skriker Oscarsnomineringar vilket får många att rygga tillbaka. Ni vet; en historia baserad på en verklig person, stor skådespelerikonst och starka och sentimentala scener i kombination med stråkmusik och vackert foto. Och kanske den viktigaste beståndsdelen av de alla, en man (det är oftast en man) som är missuppfattad som i sista scenen får sin upprättelse. Trots att allt detta stämmer in på "A Beautiful Mind" är det en film som engagerar och verkligen är värd alla sina fyra statyetter (åtta Oscarsnomineringar allt som allt), tack vare den fascinerande historien och den fantastiska kemin mellan Russel Crowe och Jennifer Connelly.

Filmen är delvis baserad på en biografi om matematikern John Forbes Nash Jr. skriven av Sylvia Nasar och berättar kronologiskt hans liv från att han börjar studera högre studier i matematik vid Princeton 1947. På Princeton utmärker han sig snart som en excentriker och lyckas varken skriva en uppsats, gå på föreläsningarna eller socialisera sig. Men hans hjärna arbetar hela tiden, han försöker hitta matematiska formler för att förklara sådant som ingen annan kanske tänker på, till exempel hur fåglar förflyttar sig på en begränsad yta.

Efter några svåra år på Princeton får Nash det erkännande han så innerligt eftertraktat då han publicerar en ekonomisk teori som vederlägger självaste Adam Smith. Vid ett forskningsinstitut blir den unge professorn kär i sin elev Alicia som han gifter sig och skaffar barn med. Nash blir mer och mer uppslukad av sitt jobb och med sin oöverträffade förmåga att knäcka koder ägnar han dagarna åt att, för försvarsdepartementets räkning, lusläsa olika tidsskrifter, i vilka ryssarna misstänks kommunicera med varandra. Men hans utvecklade schizofreni tar över hans liv, vad är verkligt och vad är fantasi?

Russell Crowe gör verkligen en enastående rollprestation och visade alla kritiker att de hade fel när de var skeptiska till att Maximus från "Gladiator" året efter skulle spela en kufisk fysiker. Han passar verkligen som den inbundna och asociala Nash som går lite konstigt, gestikulerar märkligt, får konstiga små utbrott och inte ser folk i ögonen á la Dustin Hoffman i "Rain Man". Han lyckas också åldras 47 år på ett trovärdigt sätt, från universitetsstuderande till pensionär, och det handlar inte bara om skicklig sminkning utan att han fysiskt uttrycker kroppens förändringar. Hans John Nash är dock inte så komplex som den riktiga John Nash och det är för att Ron Howard har ändrat rätt friskt och undvikit att ta med olika delar av hans liv, exempelvis hans homosexuella relationer, otrohet och reaktionära åsikter.

Howard skönmålar även äktenskapet som visst inte ska ha varit så stabilt som i filmen. Fokuset i "A Beautiful Mind" ligger verkligen på det missuppfattade manliga geniet och en kärlekshistoria starkare än de allra flestas. Men även om sanningen modifierats i filmen så är historiens starkaste del hur äktenskapet påverkas av hans sjukdom och hur hans liv förändras mer och mer när han tappar greppet om tillvaron. 

Det är mest Jennifer Connellys förtjänst, denna übervackra karaktärsskådespelare som har gjort fantastiska roller i filmer som "Requiem for a Dream" och "Ett hus av sand och dimma" och välförtjänt fick Oscarn för bästa biroll. Hon lyckas gestalta alla lager hos Alice, både den kära och lyckliga tjejen och den trofasta men frustrerade frun som upptäcker att sin man är någon helt annan än den hon trodde att han var. Alicias kärlek och vilja att tro på att hans tillstånd kunde förbättras tog honom längre än någon form av medicin skulle kunna göra. De har några mästerliga scener ihop som verkligen bränner till och de backas upp av idel fina namn som Ed Harris, Paul Bettany, Josh Lucas, Christopher Plummer och Adam Goldberg.

Likt John Nashs sjukdomsbild är filmen ganska schizofren, den vill vara både ett gripande kärleksdrama, en konspiratonsthriller och en biografi över ett geni. Även om det ibland blir något osammanhängande lyckas Howard bra med samtliga genrer. Kanske att den är något romantiserad och förenklad när den beskriver sjukdomsförloppet och har, som jag skriver inledningsvis, en del tårdrypande sentimentala scener. Det hade krävts mer mod och mindre frisering av verkligheten för att "A Beautiful Mind" skulle vara fulländad men det är verkligen ett mäktigt drama.