Fede Alvarez: "Jag är livrädd för att jämföras med David Fincher"

Efter tre svenska succéfilmer och en Hollywood-adaption är det snart dags att återse Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist. Den hyllade regissören Fede Alvarez (”Evil Dead”, ”Don’t Breathe”) har fått ta över stafettpinnen från David Fincher, och fördjupa sig i Millenniums mörka universum. Resultatet heter ”The Girl in the Spider’s Web” och får biopremiär i höst. Vi fick chansen att ställa frågor till Alvarez under en presskonferens i Barcelona, där han berättade att han var ett fan av de svenska filmerna.

Vad lockade dig till att göra ”The Girl in the Spider’s Web”?

- Efter ”Don’t Breathe” ville jag göra något nytt med studion, och de nämnde den här filmen. För mig var det en chans att leka med karaktärerna. Som regissör gillar jag att vara med och skriva mina egna filmer, och då måste det vara en värld som man vill spendera tid i. Att skriva är tidskrävande, det börjar 1,5 år innan man börjar filma. Det måste vara en plats som fascinerar, då man ska spendera mycket tid fysiskt och mentalt i denna värld. Den här världen lockade mig, den är spännande. De frågade mig och jag var intresserad.

Hur svårt var det att hitta nya Lisbeth Salander och hennes look?

- Det var väldigt, väldigt svårt. Det är alltid en utmaning när man ska rollsätta karaktärer som publiken redan har sett. Samtidigt handlade det om att hitta en annan approach. Ibland är logiken med såna karaktärer att man måste hitta någon som liknar karaktären i verkliga livet - vem bland skådespelarna är en rebell? Men film är mer kraftfullt än så, tycker jag. För mig handlar det om en sak som är viktigare framför allt annat, framför look eller stil - vem är den bästa skådespelaren som kan spela rollen? Det går före allt annat. Någon som kan skildra de känslorna som jag letat efter. Jag frågade Claire Foy, och hon gick med på det. Hon är en av de bästa skådespelarna där ute, så det var fascinerande för mig.

 

 

Varför valde du Sverrir Gudnason till rollen som Mikael Blomkvist?

- Det var en utmaning att hitta Mikael Blomkvist. Det är lite som att hitta en ny James Bond. Vad gör man härnäst? Ska man hitta en större skådespelare? Men det funkade ju inte för Clooney att spela Batman. Jag försöker alltid först och främst att hitta den bäste skådespelaren, och Sverrir är en av de bästa i sin generation. Jag såg honom i ”Borg”, och det var ett sådant privilegium när han tackade ja. Han är otrolig i filmen.

Vilka utmaningar fanns det med att återskapa Sverige i Berlin?

- Vi filmade det mesta av våra exteriörer i Sverige och i Stockholm, så vi behövde inte återskapa något. I Berlin var det mest studioarbete, och interiörer, sen gick vi ut till skogarna och snön. Där är det inga uppenbara skillnader som man märker av. Vi letade i Stockholm innan vi bestämde oss för Berlin, men allt vi valde att filma i Tyskland var sånt vi garanterat visste fanns i Sverige. Jag önskar vi kunde spenderat mer tid i Stockholm. Men du vet hur svenskarna är. De lever gott, jobbar sju timmar om dagen. Det är omöjligt att göra en film där på en bra budget.

”The Girl in the Spider’s Web” är din största studiofilm hittills. Fick du tillräckligt med kontroll?

- Ja, total kontroll. Annars hade jag varit ärlig med det. Jag gjorde mina två första filmer för Sony, och kan lyckligt säga att de var framgångsrika. Nu är jag en del av familjen, inte bara någon man hyr in. Jag ville göra min egen film och jobba på manuset. Jag fick göra filmen jag ville och göra den bra. Det är ovanligt för en studiofilm, vanligtvis vill de vara med och detaljstyra. Vi klipper Director’s Cut just nu, sen får vi se - då bestämmer studion hur mycket frihet man får. Än så länge är allt bra. Det är annorlunda med Marvelfilmer och andra franchiser, regissörerna kan bli mycket mer instänga och får inte lämna sina egna avtryck eller sin röst. Jag säger inte att det är omöjligt, men jag har min starka röst och den här filmen är mer i linje med vad jag vill göra. Då är det enklare att få igenom sin vision.

 

 

Känner du att filmen kommer rätt i tiden?

- Ligger den i tiden? Jag vet inte. Vi började jobba på den redan år 2016. Om du syftar på händelserna med Harvey Weinstein… allt det kom efteråt. Vi arbetade redan på filmen när allt det exploderade. Många ställer frågan, men jag föredrar att inte tänka på det. Jag vill inte haka på och exploatera ett socialt ämne. Jag tänkte aldrig så. Men med det sagt - Lisbeth har funnits länge. De här problemen har alltid funnits. Lisbeth som karaktär berör just det här temat, och därför har hon blivit en feministisk ikon. Det var lika relevant när böckerna kom ut. Det vore hemskt att säga att en film om en feministisk ikon inte var relevant för fem år sen.

Är du rädd för att jämföras med Fincher eller med de svenska filmerna?

- Livrädd! Ja, det händer alltid. Min första film var ”Evil Dead”, som byggde på en älskad franchise från 80-talet. Folk pratade inte om annat när vi skrev och spelade in den. Man gjorde jämförelser innan filmen ens fanns. Alla kommer att göra det, ni också, innan filmen är klar. Det är fair. När man tar sig an en historia som redan skildrats, så finns det fördelar och nackdelar. Det tar lång tid för publiken att vänja sig. Det positiva är att de redan känner till den här världen, man behöver inte presentera nya karaktärer eller bryta igenom bruset med alla andra filmer som finns där ute. Det accepterar jag och det känns okej.

Finns det andra regissörer eller filmer som inspirerat dig i din karriär?

- Så många…! De som jag alltid nämner är Spielberg, Zemeckis och andra från min barndom… De flesta formas av influenser från sina unga år, filmerna man såg när man blev förälskad i film. Under tonåren var Paul Verhoeven en av de regissörer som blev en stor inspiration. Speciellt under 80-talet, det blev betydelsefullt för mig. Han visade på en annan approach och en sarkasm i actiongenren. Även moderna mästare, som Paul Thomas Anderson eller Fincher. Jag har en stor beundran för alla som verkar i branschen idag.