Colin Trevorrow: "Jag ville inte ha med för mycket referenser och påskägg"

Regissören Colin Trevorrow hade bara en enda film bakom sig - indiedramat "Safety Not Guaranteed" - när han fick chansen att återuppliva en älskad filmserie. "Jurassic World" blev en stor framgång och en av 2015 års mest sedda biofilmer. Nu är han tillbaka i registolen med ännu en episk utmaning framför sig: att avsluta en 30-årig franchise med "Jurassic World: Dominion".

 

I denna exklusiva intervju med MovieZine berättar Trevorrow om hur filmteamet klarade sig igenom pandemin, varför han höll tillbaka på blinkningarna mot originalfilmen och varför "Jurassic"-sagan får fortsätta utan honom.

 

 

- År 2013 försökte jag bara att inte få sparken nästa dag. Varje dag i flera månader. Inte så att någon hotade mig, men jag kände att jag verkligen behövde leverera på många nivåer, och det snabbt. Det var en massiv utmaning, och jag hann aldrig tänka på vad vi skulle göra om filmen lyckades. Jag var så fokuserad på att den skulle lyckas.

 

 

- Jag bad honom. Och han sa ja. Jag säg ett värde i att den andra filmen skulle få en annan röst, ett annat perspektiv. Jag känner att dinosaurier tillhör alla. Jag hittade inte på dem och jag äger inte ”Jurassic Park”. Jag togs in för att introducera dem för en ny generation, och det gjorde vi, på ett sätt som lät oss utforska det vidare och behålla den här nya generationens intresse och nyfikenhet.

 

- Den här filmen… Det är såklart väldigt personligt för mig att kunna avsluta historien som vi har påbörjat. Att kunna knyta ihop de här tre filmerna, och speciellt efter ”Fallen Kingdom”. När publiken ser alla tre filmerna på rad ska de förhoppningsvis förstå varför den filmen fanns, vad den handlade om och byggde upp till. Det finns alltid en utmaning med en mellanfilm, när man inte har sett trean. Man vet inte vart historien är på väg. Det såg jag som en fin kreativ utmaning, att knyta samman filmerna och bekräfta för publiken att vi alltid haft en plan.

 

 

- Steven är väldigt inblandad på manusstadiet. När vi väl börjar filma ger han oss utrymme, han är respektfull på det viset. Men vad gäller själva historien kan han vara väldigt petig. Han vill se till att vi inte bara tänker på en viss målgrupp, utan att vi gör en film med hela världen i åtanke. Vi måste se till att vi hittar känslor och situationer som alla kan relatera till. Så jag hoppas att filmen kan visas i Sydamerika, Europa eller Asien och att historien känns universell.

 

 

 

- En del kom naturligt. Owen och Claire är nu förmyndare till det här barnet, en tonårig flicka. Hon har många frågor om sitt ursprung och sin identitet. Allt det kändes självklart att berätta efter förra filmen. Vad gäller Laura Dern, Sam (Neill) och Jeff (Goldblum), deras story kom från vetenskapen. Vi träffade genetiker och framtidsforskare för att spåna. Vi hade vissa prioriteringar. Vi visste att hon skulle bli filmens motor, och hon har inte varit med i de senaste. Och hon är paleobotanist, ett väldigt specifikt yrke. Så vi bad dem ta fram ett scenario: vad skulle kunna vara en ekologisk kris som hotar världen och rör botanik eller grödor? De kom på scenariot med gräshoppor, vilket för övrigt har hänt runt om i världen, så de var inte fel ute.

 

 

- Först var det tre osäkra månader där vi inte hade något annat val än att vänta. Vi visste inte om vi kunde fortsätta. Skulle vi be alla skådespelare lämna sina familjer och isolera sig i England i fyra månader? Vår prioritet var att återvända till jobbet på ett tryggt sätt. När vi väl bestämde oss satte våra producenter ihop en omfattande plan som snart blev en blueprint för alla andra filmproduktioner som startade upp på nytt. Av allt vi har gjort på den här filmen, så kommer jag för alltid vara väldigt stolt över hur vi banade vägen för resten av filmindustrin.

 

 

- Absolut. Om vi hade behövt låsa klippningen i april 2021... Det hade varit möjligt men det hade varit en annan film. Vi fortsatte filma fram till november. Filmen du ser är noggrant finslipad. Jag förstod inte helt vilken utmaning det skulle bli att klippa mellan två parallella historier på mest effektiva sätt, det krävdes mycket omtanke och kloka hjärnor, och jag är glad att vi fick den extra tiden.

 

 

 

- Det var två möjligheter som dök upp och jag greppade dem. Det kom upp ett förslag om att vi kanske skulle släppa en kortfilm mellan de två filmerna. Det kom från ovan. Vi gör ju inte så många "Jurassic"-filmer, medan våra konkurrenter släpper 2-3 filmer om året plus flera tv-serier... Så Universal frågade: "Tänk om vi skulle släppa en kortfilm mellan filmerna?" Jag ville regissera den, och det var spännande att doppa tårna i det hela igen. Jag påmindes om varför jag älskar det här. Inte för att jag behövde en påminnelse. Men jag fick uttrycka hela min kärlek till denna franchise i "Battle at Big Rock". Det är åtta minuter som verkligen fångar vad "Jurassic Park" är för mig.

 

- Vad gäller prologen så är det början av filmen. Det var alltid tänkt att vara filmens inledande fem minuter. Men vi kom till en punkt där filmen var för lång, och jag insåg att inledningen var lite lång. Universal var okej med att jag skulle släppa den till alla, gratis och sex månader i förväg. Ett coolt sätt att leka med mediet och med hur vi delar content. Jag älskar att folk nu kan se hela filmen och se hur prologen får sin pay-off.

 

 

- De referenser som kom med i filmen var noga utvalda. Jag ville inte ha med för mycket. De jag tror att du syftar på är mest med i den andra halvan av filmen. Jag vet att legacy-karaktärerna för med sig så mycket nostalgi. Det var självklart. Jag hoppades att den första halvan av filmen skulle kännas som en rockkonsert där de spelar mycket från nya skivan, med några klassiker med i mixen, så att du är säker på att alla Greatest Hits kommer så småningom.

 

 

 

- Tja, här pratar vi om dem hela tiden. Om ett barn föds idag och föräldrarna introducerar dem för "Jurassic Park" så ser man alla sex. Man ser dem säkert i rad. Jag ville se till att när du kommer till "Dominion" så känner du att element från alla de tidigare filmerna speglas i den här filmen. Även något så enkelt som att förstå att Ellie och Alan aldrig gifte sig. De fick inga barn ihop. Hon gifte sig med någon annan. Hur kändes det för honom? Scenerna mellan dem i "Jurassic Park III" betyder mer nu när man ser den här filmen. På sätt och vis fick jag en kreativ möjlighet att ge emotionell vikt till scener i de tidigare filmerna, som jag inte var inblandad i.

 

 

- Den här historien är avslutad. Men vi har skapat en ny värld med en annan dynamik, något mycket annorlunda än i "Jurassic Park". Då var det en isolerad incident på en ö. Nu lever dinosaurier bland människor. Om det finns en ung filmskapare där ute som ser det scenariot, blir inspirerad och har en historia att berätta, så hoppas jag att de letar upp oss.

 

 

- Inga officiella planer, nej. Men om folk gillar filmen så kommer diskussioner säkert att sätta igång.

 

 

 

- Jag älskar att se vad Bryce (Dallas Howard) gör i Star Wars-franchisen. Vi står varann nära. Att få prata med henne om vad hon gör, och dela med mig av vad jag har lärt mig när hon går vidare i den franchisen, det gör mig mycket tillfredsställd.

 

 

- Det minns jag mycket väl! De senaste tio åren har jag brottats med hur mycket jag ska följa mina instinkter. Varje filmskapare kommer ifrågasätta sånt. Det är en konstant självreflektion: varför berättar jag historier, varför just dessa och vad vill jag säga? Det har jag funderat mest på. Samtidigt som jag bygger en relation till publiken, ingen visste vem jag var innan de här filmerna.

 

 

- Lite av varje. Jag ser fram emot att producera åt filmskapare jag tror på, och ge dem samma vägledning som jag själv fick när jag gjorde mina första filmer. Personligen är jag fascinerad av vår första civilisation - Atlantis för 12 000 år sen. Innan den sjönk ner i havet. Så jag jobbar på en film om det.