Drottningen av Versailles 2014

Stackars lilla rika flicka, tänker man oundvikligen när Jacqueline Siegel tvingas handla julklappar på Walmart eller flyga reguljärt ("Vad gör alla dessa människor på vårt plan?", frågar barnen oförstående). När snuskigt förmögna människor råkar ut för backlash kan jag inte annat än tycka att det är lite rätt åt dem.

Men "The Queen of Versailles" vill inte exploatera, eller måla upp familjen som naiva överklass-stroppar utan koll på läget. Det sköter de så bra själva. Kamerorna fortsatte rulla även långt efter att det blev klart att det vräkiga slottbygget - i fokus under första kvarten - förmodligen aldrig skulle bli av. September 2008 drabbades USA och världen av vår tids värsta finanskris och några av dess konsekvenser fastnade tacksamt på Lauren Greenfields lins. David Siegel, fastighetsmogul, och Jacqueline Siegel, före detta skönhetsmiss, måste nu hålla i slantarna, avskeda tusentals anställda och stressen tär på hela familjen.

Det är de jordnära scenerna som känns mest. Som när den filippinska barnflickan beklagar sig över att inte ha sett sin egna familj växa upp, eller när kontorslandskapet som tidigare vibrerat av liv och säljaranda lyser tomt. Fascinerande är också att höra hur bankernas ibland rent löjliga regler kanske hade kunnat rädda flera av jobben på Siegels företag.

Fokus spretar dock, och Jacqueline som nyss verkat genuint bekymrad över en barndomsväns förlorade hem, guidar i nästa scen bland parets antikviteter som står och samlar damm, eller går och fyller på botox i pannan. Som om regissören hade svårt att välja bland allt material och hitta en tydligare röd tråd i vad man vill berätta med filmen. Men underhållande är det, och lite tragiskt på samma gång. I slutet har vi kommit två amerikanska kungligheter så nära inpå livet att man för en gångs skull inte behöver känna sig avundsjuk alls på de rika och berömda.