Tabu 2012

Och utan att själv vara en stumfilm, utan att försöka göra en "The Artist". Tvärtom är ljudet, musiken, dialogen, i vissa stunder frånvaron av allt detta, väldigt viktigt. Väldigt genomtänkt. Stumfilmsestetiken blir därigenom starkare, mer särgenen, och är en rejält bidragande orsak till varför "Tabu" känns så annorlunda. Unik.

Fast på samma gång är inte ett unikum allt. Det behövs mer. Under filmens första halva, nutiden, fungerar det också skitbra. Flyter på, är engagerande, stundom roligt. Givande relationer mellan huvudkaraktärerna. Det blir däremot knepigare när berättelsen byter plats, när vi förflyttas tillbaka i tiden till det koloniala Afrika för att höra historien om Aurora (i nutidens Portugal gammal och sjuk med spelproblem) och hennes italienske älskare Gian Luca. Bitvis är det lika underhållande, fascinerande, som resten av filmen, och det är alltid vackert, men fylls ut av egentligen inte mycket alls. Blir lite tråkig i längden, ärligt talat.

Inte tillräckligt för att såga rullen, det är fortfarande ett jävligt intressant verk väl värt att besöka, däremot det drar oundvikligen (tyvärr) ner betyget något.