Red Road 2006

”Red Road” är den första av tre filmer i det danska projektet ”The Advance Party”. Lars von Trier var initiativtagare där tre debuterande regissörer gör varsin film efter samma karaktärer. Först ut blev brittiskan Andrea Arnold, som tidigare vunnit en Oscar för bästa kortfilm, och resultatet… ja, förutom flertalet andra priser vann ”Red Road” jurypriset vid filmfestivalen i Cannes förra året. Filmen är värd all berömmelse.

Andrea Arnold skrev även manuset (efter givna karaktärer) som berättar om huvudpersonen Jackie. Jackie är anställd på ett bevakningsbolag i Glasgow, och vakar över monitorerna som visar de flesta av stadens hörn. Hon arbetar mycket, och skjuter undan en fasansfull sorg som styr hela hennes liv, genom att bildligt talat förbli en samhällets åskådare istället för deltagare, vilket vore alltför smärtsamt. Jackie påminner om Juliette Binoche i ”Frihet – den blå filmen”, och ”Red Road” tar upp samma fråga som Kieslowskis mästerverk: hur man bearbetar den största smärta en människa kan utsättas för. Och först när Jackie en dag ser mannen hon aldrig mer vill återse, ställs hon inför det tveklösa valet att konfrontera honom. Tankar på hämnd blir snart en besatthet.

Stilen är lågmäld och realistisk, vilket passar temat perfekt. Och filmen gräver inte ned sig i översvallande tragik; vi är medvetna om den men inte förrän i slutet förstår vi egentligen vad det handlar om. Inga tårar lockas fram i onödan, och det smygande berättandet behåller nyfikenheten och spänningen – man kan helt enkelt inte döma historien på förhand eftersom man vet så lite om den – och får sitt genomträngande utlopp först de sista 20 minuterna. Medföljer detta gör en obändig trovärdighet, som stärks ytterligare av en intim kamera – skakig á la Von Trier – som följer Jackies jakt i enkel ljussättning men med kärlekens röda filter (till skillnad från Kieslowskis blå) som återkommande stildrag. Och om historien döljer Jackies motivation, visar den närgångna kameran allt. Vissa scener är direkt motbjudande att se på, särskilt när filmdebuterande Kate Dickie och Tony Curran spelar med stor närvaro och förgyller den dogmaliknande stilen med makalöst trovärdiga prestationer.

”Red Road” är kontroversiell och blottlägger flera mänskliga brister, och visar en mansdominerad och rå verklighet i Glasgows förorter, men vinner på dess humana och flerdimensionella skildring som berör mig starkt. Den brådskar inte heller, utan lyckas med ett till synes enkelt språk och etablerar detaljer – bland annat en man med sin hund – som tycks sammanfatta allt. Håll ögonen öppna för nästa film från detta projekt!