Råttatouille (2007)
Animerat, Familjefilm
En råtta med god smak
Pixar har under de senaste åren levererat flera framgångsrika filmer genom att både tilltala barn och vuxna. Filmerna har alla varit innovativa och underhållande. Årets nya film, ”Råttatouille”, utspelas i Frankrike, i ett hierarkiskt patriarkalt gourmetkök. En av många manliga bastiljoner som ännu ej erövrats av varken kvinnor – eller råttor.
I filmen får vi följa råttan Remys utveckling från lantisråtta till civiliserad självförverkligad gnagare. Filmens handling utspelar sig som sagt i gourmeternas paradis Frankrike, där stjärnkockar och matkritiker lever och verkar sida vid sida och stjärnstatusen ständigt måste bevisas. Remy upptäcker en dag att det finns mer i livet än avfallsjakt och identifiering av förgiftade ostbitar. Han börjar drömma om att bli något mer än en salmonellaspridande ohyra och istället bli en mästare i den franska kokkonsken.
Som sin ledstjärna har han stjärnkocken Agusteau Gusteau, författare till storsäljaren ”Anyone can cook” och tillika köksmästare på den femstjärniga restaurangen Gusteau. Remys problem är att kök och råttor traditionellt sett inte går ihop…
Huvudkaraktärerna i filmen är, förutom råttan Remy, kocken Colette, den nyanställda alltiallon Linguini och Remys stora släkt. Dessutom kritikern Ego, som älskar mat men aldrig ätit en god måltid.
”Råttatouille” är en välgjord film, den är rapp och har ett bra flyt i berättandet. Dialogen är väldigt snabb och det är skönt att inte se råttor och människor prata direkt med varandra. Det finns faktiskt inte en enda råtta som brister ut i ljuvlig sång tillsammans med en människa. Filmen är en av Pixars snyggaste produktioner på länge, i samma innovativa anda som ”Hitta Nemo”. Allt verkar fungera i kompositionen, ljus, material och färger. Det är vältecknat och detaljrikt, det är välgenomtänkt och njutningsfullt. Ibland kommer jag på mig själv med att undra om det verkligen är tecknat, eller om de använt sig av riktiga kopparkärl.
Colette har en stor roll och är en välutvecklad karaktär som är allt annat än könstereotypisk men å andra sidan finns det bara en enda kvinnlig roll, i hela filmen. Det känns väldigt tråkigt att Pixar/Disney de senaste åren fokuserat så starkt bara på manlig gemenskap och faderskap.
Det underliggande temat i berättelsen är att du kan bli vad du än drömmer om att bli. Vare sig du är stjärnkockens odugling till oäkta son eller råtta kan du nå dina drömmars mål. Detta är väl om något ett klassiskt tema i en tecknad film, men skillnaden med ”Råttatouille” är att berättelsen inte vilar på vem som är god och vem som är ond, omöjligheter övervinns med hjärtat på det rätta stället och bästa individ får sin rättmätiga chans. Trots sina brister är ”Råttatouille” en riktigt rolig film, den är humoristisk och kreativ, en fest som bevisar att god mat äts lika mycket med hjärtat som magen.
